En blick i backspegeln. Hur bekämpar reformister revolutionär ungdom?

Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund som bröt sig ur SKP 1956 byggde upp egna kommunistiska ungdomsklubbar. Annonsen ovan är ett led i detta arbete.

Vänsterpartiet har i sitt ungdomsförbund återigen problem med ungdomar som drar åt det revolutionära hållet. Detta är något som ständigt återkommer genom historien. Reformpartier med vänsterprofil drar till sig ungdomar som är revolutionärt sinnade. När de vill praktisera sina idéer får partiledningen rycka ut och dra i bromsen. Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund hade i sin tidning Revolt nr 1 1957 en intressant artikel om detta ämne:

“Att en viss krets i ledningen av SKP inte ville ha ett starkt fristående ungdomsförbund, som kunde ställa till trassel för partiet liksom 1917, 1924 och 1929, står nu fullständigt klart för envar, som ej föredrar att blunda för fakta. SKU har nämligen sina traditioner troget alltid gått till storms, när den officiella partikursen pekat åt höger, från socialismen. Partiledningen var den här gången förutseende och önskade eliminera motståndet från det hållet, när den skulle föra partiet in på opportunismens väg.”

Dagens Vänsterparti är som bekant direkta arvtagare till dåtidens reformistiska SKP som kritiseras i artikeln nedan. Intressant är diskussionen kring det märkliga experimentet med “Demokratisk Ungdom”. Den ideologiska skolningen övergavs tydligen i D.U. Skribenten Katarina kritiserar detta på följande vis:

“Men ungdomen måste lyftas upp till kommunistiskt politiskt medvetande. Varför? Därför att den borgerliga ideologien är betydligt äldre, betydligt mera spridd och djupare rotad i livet än den socialistiska ideologien. Vårt samhälleliga liv är genomsyrat av borgerliga idéer och de tvingar sig spontant starkast på ungdomen. De kommunistiska ungdomsklubbarna Revolt bildades av den anledningen och hävdade redan från början att en ungdomsrörelse utan socialism kommer att slå in på den upptrampade vägen och underordna sig den borgerliga ideologien. Demokratisk Ungdom må ha genomfört hur många aktioner som helst men ungdomens ideologiska förslavande under det bestående samhället har det inte kunnat hindra!” (vår fetstil).

Förbundet som kom bort

Enligt vad som meddelas av partimedlemmar från olika platser i landet har CK-ledamöter denna vår en stor nyhet att komma med: Demokratisk Ungdom och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund skall slås tillsammans! Tror man i Sveriges Kommunistiska Partis ledning att SKU kan återuppstå lika lätt och “omärkligt” som man lät det försvinna 1952—53? Naturligtvis inte. Någon förbundskongress hade då ej behandlat frågan om nedläggande av verksamheten och nu finns det inga medlemmar att välja till kongressombud. Det häpnadsväckande förhållandet att SKP beslutar huruvida det politiskt och organisatoriskt självständiga SKU skall arbeta eller ej, kan nu ytterligare konstateras.

Den nya organisationen måste bli något enastående i sitt slag: det parti, som är på väg mot träsket, försöker rädda sig från undergången genom att förena ett ungdomsförbund, som ej finns, med ett annat förbund, som det aldrig blev något av. Kommunistiska Ungdomsklubbarna Revolt beklagar båda dessa förbunds öde.

Att en viss krets i ledningen av SKP inte ville ha ett starkt fristående ungdomsförbund, som kunde ställa till trassel för partiet liksom 1917, 1924 och 1929, står nu fullständigt klart för envar, som ej föredrar att blunda för fakta. SKU har nämligen sina traditioner troget alltid gått till storms, när den officiella partikursen pekat åt höger, från socialismen. Partiledningen var den här gången förutseende och önskade eliminera motståndet från det hållet, när den skulle föra partiet in på opportunismens väg.

För detta skändliga verk fordrades emellertid många och långa förberedelser. Det gällde att långsamt försvaga förbundet och lamslå oppositionen, som ändock fanns där och som märkte att något var på tok, att något ödesdigert höll på att ske. De flesta medlemmarna lyckades man väl få att tro att allt var gott och väl, emedan man under senare delen av 1940-talet dolde vikande medlemsantal under pampiga siffror “nya medlemmar”. Men många lade märke till att såväl kader-frågan som medlemsvården i sin helhet försummades och att t. ex. ledningen av tre för förbundet synnerligen viktiga verksamhetsgrenar anförtroddes åt en och samma funktionär, vilket omöjliggjorde en effektiv insats. Hela distrikt bara utplånades sedan odugliga ombudsmän placerats där. De som uttryckte rättmätig kritik blev utsatta för skvaller, förtal och hot om uteslutning. Oppositionen inom förbundet vädjade till partiet om hjälp, givetvis förgäves.

Sedan förbundets möjligheter efter andra världskriget att bli en verklig massorganisation på detta sätt förskingrats, var det vid 15 :e partikongressen dags att rekommendera SKU en “omläggning av verksamheten på bred, partilös bas”, varvid man under sken av att fullfölja ungdomsförbundets egna, år 1944 uttalade avsikter, medvetet felaktigt tolkade SKU:s program och förbisåg den socialistiska målsättningen. På order av en i frågan icke beslutandeberättigad instans, ledningen av SKP, nedlade sedan SKU successivt under år 1952 och 1953 sin verksamhet. Beslutet fattades icke utan kamp inom partiledningens arbetsutskott och endast tack vare oppositionen därinom, förhindrades att förbundet även formellt upphörde att finnas till.

Var finns SKU?

Emedan man, bl. a. i studiematerialet, där SKU:s medlemmar förbereddes på omläggningen, utlovat att förbundet vid uppbyggandet av DU skulle “bevaras”, fastän i en “annan och högre organisatorisk form än tidigare”, har det — speciellt med tanke på DU:s utveckling eller snarare brist på utveckling — ställt sig svårt för en hel del partifunktionärer att nöjaktigt besvara frågor om var detta SKU nu gömmer sig.

Provisoriskt sökte man lösa detta dilemma genom att på den 17 :e partikongressen besluta om s. k. kommunistiska ungdomsgrupper och i vilket beslut man i nåder tog in ordet “förbundet” en gång. Beträffande ungdomsgruppernas uppgifter och organisation förtjänar följande att framhållas: Medlem i ungdomsgruppen måste vara partimedlem. Uppgiften är att vara verksam i ungdomens massorganisationer, särskilt i DU. Valen av ledning för ungdomsgruppen underställes kommunstyrelsen för godkännande. Rapport om gruppens medlemsantal och verksamhet insändes till förbundet (!) varje kvartal. Organ för verksamheten är tidningen Stormklockan.

På detta sätt har man införlivat SKU med partiet, och tänkt sig att “bevara” förbundet, sedan man inte längre kunde inbilla någon kommunist att “SKU existerar och arbetar i DU”, som Gunnar Öman påstod före bildandet av den här nya organisationsformen.

Tydligt är i varje fall att Lenins ord om ungdomsrörelsen helt fallit i glömska hos dem som stå ansvariga för de sista årens utveckling inom kommunistisk ungdomsrörelse: “Det förekommer ofta att företrädarna för en vuxen och gammal generation inte förstår att på ett riktigt sätt närma sig ungdomen som nödvändigtvis

är tvungen att närma sig socialismen på andra vägar, och inte på det sättet, inte i den formen, inte i den situationen, som deras fäder. Därför måste vi för övrigt obetingat gå in för ungdomsförbundets organisatoriska självständighet och inte bara av den orsaken att opportunisterna frukta denna självständighet, utan också i enlighet med sakens natur. Ty utan full självständighet kommer ungdomen inte att vara i stånd att vare sig skapa goda socialister av sig själva eller att förbereda sig för att föra socalismen framåt.”

En ny saltomortal

Att partiet f. ö. misslyckats även i fråga om kader-verksamheten bland ungdomen framgår med all önskvärd tydlighet av den rapport som Harry Hagberg lämnade från ungdomskommittén och som refererades i Ny Dag 11—12/2 1957. Den innehåller även andra intressanta uttalanden.

SKP måtte sålunda ha fått ett nyvaknat intresse för de ungas deltagande i kampen för samhällets socialistiska omdaning. Harry Hagberg säger bl. a. att “ungdomen söker något annat. Detta måste vara en ideologi, söm pekar framåt, som visar en väg och som tillgodoser önskemålet om en lycklig framtid. Endast arbetarklassen och dess revolutionära parti kan uppfylla detta ungdomens krav.” Ett uttalande som fick genklang i Ny Dags ledare 12/2 1957: “Ungdomens perspektiv måste vara socialism. Ungdomen, som är morgondagen, måste också omfatta de idéer som är framtidens!”

Vad har hänt i det kommunistika partiet sedan 17 :e partikongressen, då Hilding Hagberg till uppvaktande DU-representanter yttrade: “Ni ställer ännu för er blygsammare uppgifter” (nämligen än det kommunistiska partiet) “vilket ni gör rätt i”? Det var då SKP satsade endast på en ungdomsorganisation, DU. Det har satt sin lit till ett ungdomsförbund, vilket stått neutralt i frågan socialism eller kapitalism och som i fråga om radikalism överträffats även av det socialdemokratiska ungdomsförbundets kongressmotioner.

Och varför blev det inte något av DU? Varför nödgades ungdomskommittén nu konstatera att “den borgerliga propagandan i Sverige haft vissa framgångar” (bland ungdomen) och varför måste man på följande sätt gnälla över bristande anslutning från ungdomens sida: “Många arbetarungdomars avvaktande och i flera fall avvisande hållning gentemot arbetarrörelsen är en negativ företeelse, som är allvarlig”?

Ja, vad har man bjudit ungdomen för motvikt? Medvetandet om nödvändigheten av att införa socialism skapas inte av sig självt, framgår inte av arbetet med olika aktioner o. s. v. Dragningen och tendensen till det socialistiska samhället finns visserligen hela tiden där, vilket gör att reaktionens propaganda inte har fullständig framgång, som ungdomskommittén mycket riktigt konstaterar. Men ungdomen måste lyftas upp till kommunistiskt politiskt medvetande. Varför? Därför att den borgerliga ideologien är betydligt äldre, betydligt mera spridd och djupare rotad i livet än den socialistiska ideologien. Vårt samhälleliga liv är genomsyrat av borgerliga idéer och de tvingar sig spontant starkast på ungdomen. De kommunistiska ungdomsklubbarna Revolt bildades av den anledningen och hävdade redan från början att en ungdomsrörelse utan socialism kommer att slå in på den upptrampade vägen och underordna sig den borgerliga ideologien. DU må ha genomfört hur många aktioner som helst men ungdomens ideologiska förslavande under det bestående samhället har det inte kunnat hindra. Nu har kommittén efter att “under några månader ha ägnat sig åt att studera och utreda ungdomsfrågorna” tydligen insett att ungdomen behöver en “politisk rustning, som hjälper dem att genomskåda den borgerliga propagandan.

Grunden för ett nytt SKU

Ungdomen har inte felat, sade Harry Hagberg, “det är hos arbetarrörelsen och dess politiska företrädare, som huvudfelet måste sökas”. Han talade även om vissa motsättningar mellan generationerna — går Harry Hagberg tillrätta med sin far?
Återupprättandet av SKU har alltsedan april 1954, då ungdomsklubben Revolt i Stockholm utsände sitt över landet uppmärksammade “Upprop”, varit den kommunistiska ungdomens främsta uppgift. Kommer dess krav nu att hörsammas? Hösten 1956 återupprättades Frankrikes Kommunistiska Ungdomsförbund. Experimenten med de s. k. demokratiska ungdomsförbunden synes vara ett överståndet stadium på flera håll. Även Polen har nyligen tvingats upprätta ett socialistiskt ungdomsförbund — av vad art, skall vi dock låta vara osagt tills vidare.

Sina verkliga syften dolde SKU:s ledning 1952 bakom fraser om att man måste “slå till reträtt när så behövs” för att “lägga grunden till en ny framstöt”-Är det med DU:s kompassros och dess omskrutna folkpartister och högerungdomar man lagt den grunden? _ Sveriges ungdom är trots allt att gratulera om oppositionen genom sina påtryckningar lyckas genomdriva ett återuppväckande av SKU. Blir förbundet organisatoriskt självständigt och fri och öppen diskussion tillåten, kommer ungdomsklubbarna Revolt att uppmana sina medlemmar ansluta sig till detsamma och den enskilda klubbverksamheten som nu bedrives med all sannolikhet nedläggas, eftersom målet nåtts.

Den gamla förbundsstyrelsen i SKU — vilken med självtagen rätt suttit kvar år efter år utan kongressbeslut — godkännes givetvis icke. Den har med sitt svekfulla och stadgevidriga handlingssätt förverkat all ratt att vidare föra kommunistisk ungdoms talan.

Med de förutsättningarna och på grunden av de vunna erfarenheterna skulle vi med optimism och framtidstro hjälpa till att åter bygga upp det kommunistiska ungdomsförbundet.

Katarina

(Visited 178 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.