Varför bildade vi Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund?

Om vi inte studerar historien så kommer vi halta fram och ramla i alla hål som finns längs med vägen och vi kommer vara både handikappade och halvdöda redan innan vi har kommit ut ur garderoben. Som en rörelse betraktad så måste kommunisterna, liksom barnet som vill lära sig att gå, att försöka förstå vad som gjordes rätt och vad som gick fel i det förflutna. Tiden är knapp och vi har inte råd att göra om alla misstag. 1956 bildades SKA som en utbryning ur SKP eftersom ledningen övergivit marxismen och klasskampen. Att vänsterutbrytningar kommer ur de revisionistiska partierna är en historisk lag som hela tiden upprepar sig. Vad kan man lära av SKA:s försök att bilda ett nytt parti? Det har vi inte svaret på idag men vi hoppas att vi skall kunna få fram några vettiga slutsatser så småningom.

____________

Ledarartikeln i Revolt nr 1 1956.

Den 10 juni 1956 bildades Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund som en marxistisk-leninistisk förtrupp för den radikala och  mest målmedvetna delen av arbetarklassen. Förbundets bildande framstod som en reell nödvändighet sedan det klart visat sig  att Sveriges Kommunistiska Parti frångått Marx och Lenins lära i rent fundamentala frågor, för att obehindrat kunna svansa  efter socialdemokratin ner i opportunismens träsk där man hoppas kunna nå det slag av enhet, som den ‘nuvarande ledningen  för kommunistiska partiet längtar efter. En enhet med socialdemokratin, som endast kan bli till skada för arbetarklassen,  enär den leder bort från klasskampens väg och döljer den inspirerande målsättningen: det socialistiska och kommunistiska  samhället.

De mest klassmedvetna arbetarna har med stor tillfredsställelse hälsat Sveriges Kommunistiska Arbetar¬förbunds bildande. De  förstår nödvändigheten av att detta skedde, ty det utgör enda möjligheten att återföra även medlemmarna i kommunistiska  partiet till den revoutionära vägen. De har också uppskattat det mod som organisatörerna och förkämparna för Sveriges  Kommunistiska Arbetarförbund visat i sin strävan att bibringa arbetarklassen en oförfalskad marxistisk-leninistisk teori. Ty arbetarna vet, att Sveriges Kommunistiska Partis ledningar i olika instanser mot oppositionella medlemmar och före detta  medlemmar tilllämpar sådana metoder, som till sin karaktär är rent terroristiska, även om fysiskt våld inte kommit till  användning. Men de metoder som använts, i vilka förtal, misstänkliggörande och grundlösa beskyllningar ingår som de  viktigaste beståndsdelarna, är beräknade att verka psykiskt bedövande på de som utsattes för desamma. De som tillämpar dessa  förbiser emellertid en viktig omständighet, nämligen att de som ärligt kämpar för en sann och riktig sak kan aldrig  övervinnas eller slås ner med lögnen som tillhygge.

De mindre teoretiskt bevandrade medlemmarna i partiet har inte ännu lierat sig med oss, eller godkänt vår organisation. De ser i vår organisation en fraktion vars ändamål är att splittra. Det är inte så märkligt att de till en tid sett det så, ty  det är det enda de fått sig till livs om oss från ledningen för partiet. Men detta kommer i det långa loppet inte att utgöra  ett hinder för ytterligare framgångar för förbundet. Vi arbetar tålmodigt och konsekvent vidare, och framgången är given.

Vi uppmanar envar, som vill vara marxismens och det internationella proletariatets sak trogen, att noga följa vår kamp för  spridandet av de socialistiska teorierna, så som de formats av Marx, Lenin och Stalin och som, om de följas, ställer  arbetarklassen väl rustad inför sin stora historiska uppgift att erövra makten, genomföra proletariatets diktatur och dana  det socialistiska och lägga grunden för det kommunistiska samhället. Så är, kort sagt, vår målsättning.

Socialdemokratin utgör ett hinder på vägen mot vårt mål. Därför anser vi det som vår plikt att avslöja deras demagogiska  propaganda och det verkliga innehållet i dess gärningar.

Det är ju betecknande att den svenska storfinansen bland de socialdemokratiska ledarna t.o.m. finner pålitliga direktörer  för sina företag. Socialdemokratiska ledare anses tydligen, och det med rätta, särskilt sakkunniga i fråga om att utsuga  arbetarna.

Vi kan inte godkänna eller villkorslöst stödja den sittande regeringen, som på ett slugt sätt gynnnar storfinansen och  missbrukar det förtroende, som arbetarna och småbönderna gett den. Denna regering blir inte heller mera acceptabel för att  det kommunistiska partiets ledare gång efter annan försäkrar att de vill stödja dem. Vilket utgör ännu ett exempel på det  ideologiska förfallet inom SKP.

Det är inga överord om man säger att socialdemokratin ständigt vidtar åtgärder och ser till att storfinansen får den största  vinningen av de ökade produktionsmöjligheter som följer av teknikens framsteg. Men samtidigt pekar socialdemokraterna demagogiskt och utan att skämmas som grundarna av “den standard vi har idag”. Denna för dagen höjda standard, som är en följd av krigsrustningarnas konjunktur och av teknikens utveckling, den ändrar ingenting på bedömningen av socialdemokratins roll som arbetsköpardömets trogna hjälpare för ökad utsugning av de arbetande. Ty profiterna stegras under de nuvarande “goda tiderna” med socialdemokratisk hjälp förhållandevis mycket mer än arbetslönerna. Vilket ju betyder att den relativa utsugningen ökar.

Vi skall anföra ett par exempel, för att förtydliga hur vi ser på frågan.

Bostadsfrågan, är det i fråga om socialdemokratins förtjänst att en modern bostadslägenhet i dag har den höga standard, som den verkligen har? Eller är det teknikens utveckling vi har att tacka för detta? Det senare är onekligen fallet.

Är då socialdemokratin inte ansvarig för något, som rör bostadsfrågan? Jo, den bestämmer i regeringsställning i samverkan med storfinansen hur många lägenheter som skall byggas per år. Den bestämmer också bostadspolitiken i fråga om boendekostnaderna. Resultatet känner vi.

Men – säger någon – barnbidragen och bostadssubventionerna till barnfamiljer, det måste väl erkännas att de betyder mycket för de som får del av dessa välfärdsätgärder. Det gör det, men det betyder också att dessa medel i stor utsträckning tas från en del arbetare och gives till en annan del, för att dessa sistnämnda över huvud taget skall kunna uthärda den kapitalistiska utsugningen. Därigenom tryggas också kapitalels utsugning av arbetarna. Eller kan någon utarbeta ett budgetförslag, som visar hur en 4-barns-familj skulle kunna klara sig på 200 kronor i veckan, som många arbetande har, och en hyra på 230 kronor i månaden, om inte dessa reformer genomförts?

Att kapitalets utsugning av arbetar- och småbondeklassen kunnat få ökade proportioner har möjliggjorts genom socialdemokratins politik.

De socialdemokratiska ledare, som i sin praktiska politik helt gått över till klassfiendens sida, måste bekämpas. Då säger SKP:s ledare att de tänker stödja dessa, t. o. m. “utan överenskommelse”, och då måste givetvis även dessa bekämpas. Och det gör man bäst genom att sluta upp omkring Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund.

(Visited 366 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

2 thoughts on “Varför bildade vi Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund?

  1. Redaktionen Post author

    Tidningen Revolt är riktigt bra och artiklarna känns verkligen aktuella trots åldern, revisionismen kommer nog leva vidare så länge klasserna finns kvar. Det kommer upp mer…

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.