Debatt: Gammal skåpmakt på Kommak.org skriver Tjatte Hedlund

Tjatte Heldlund skrev texten nedan för ett par veckor sedan. Vi väntade med att lägga upp den eftersom vi tänkte skriva ett svar först. Det kommer vi också att göra men först får Tjatte ordet.

Jag skummade bara igenom det ni skriver under rubriken “OM” och mitt lakoniska svar blir: Under solen intet nytt!

Enligt min uppfattning är det som kallas maoism en lika felaktig avvikelse från såväl marxismen som från Lenins  utveckling av marxismen som såväl marxismen-leninismen, stalinismen som socialdemokratin, vilka alla enligt  min mening är olika varianter av högeravvikelser, (därför att ingen av dessa ismer har när de prövats i praktiken, lett till att man kastat det kapitalistiska produktionssättet över ända och skapat ett socialistiskt produktions sätt) medan jag betraktar trotskismen (läs Fjärde- och numera även Femte internationalen) som en vänsteravvikelse
från det som sammanfattningsvis kallar marxism.

Droppen var när KFML på 70-talet lanserade parollen: Länge leve Marxismen – Leninismen Mao Tse Tungs oövervinnerliga tänkande! Där kan vi prata om, inte bara revisionism, utan ren och skär sekterism. Att en människas tänkande skulle kunna vara oövervinnerligt är så långt borta från både dialektik och historiematerialism som man överhuvud taget kan komma.

Därmed sagt, skulle jag aldrig nedlåta mig till att kalla er för renegater och eller klassförrädare som många av era föregångare i MLK, FK, KFML, KFML(s), KFML(r) KEG kallade mig och mina kamrater på 70-talet när jag först var med i SSU Spartakus, en radikal SSU-klubb i Linköping men även sedan jag gått med i KU 1971 och blivit invald i VPK 1972.

Jag har inga problem med att lyssna och eller ha diskussioner  med olika ideologiska schatteringar inom de delar av arbetarrörelsen som vill bryta kapitalets makt och ideologiska inflytande i världen för att flytta fram de arbetande folkens positioner varhelst i världen det än gäller.

Att jag inte talar om klass i det här sammanhanget beror på att arbetarklassen inte själv (läs ensamt) förmår att  bryta kapitalets makt i världen utan behöver lierade ur de skikt som inte själva är producerande, utifrån att de skapar ett mervärde, men som genom sin roll i samhället och produktionen utgör förutsättningar för dessa och därigenom bidrar till produktivkrafternas utveckling som kan bryta sönder de gamla produktionsförhållandena och bana väg för en socialistisk omdaning (läs gärna revolution) av samhället.

Det är i det här perspektivet jag håller med er om arbetet med, och i “enhetsfronter” men jag ser det arbetet i ett vidare perspektiv att det omfattar just bl. a. arbetet i fackföreningar (idag är även icke producerande såsom tjänstemän och arbetsledare såväl som rena chefer med i fackföreningar), hyresgästföreningen, bostadsrättsföreningar, solidaritetsrörelser, ja även organisationer som Amnesty är viktiga, och inte minst idrottsrörelsen. Överhuvudtaget i organisationer och där människor möts är alla lika viktiga för att motverka den borgliga hegemonin och värderingar som genomsyrar samhället.

I det sammanhanget vill jag påtala att något inflytande i såväl fackföreningar som andra massorganisationer förutom DFFG hade aldrig KFML. Deras medlemmar höll visserligen långa anföranden om vikten av  enhetsfrontsarbetet varhelst de kom åt men problemet var att det var inga som brydde sig om vad de sa. Det enda ställe som de hade ett inflytande i var DFFG och det arbetet skötte de utomordentligt bra, frånsett att de trakasserade (läs mobbade) folk som sa att de tillhörde Fjärde Internationalen. En del blev t. o. m. uteslutna ur DFFG på grund av det.

Men frånsett det, så gjorde KFML-arna ett beundransvärt arbete för det Vietnamesiska folken och lyckades mobiliserade svenska folket mot USA-imperialismen ända fram till att USA åkte ut ur Vietnam. Där tog det slut när de trodde att de kunde omvandla en solidaritetsrörelse till en marxist-leninistisk kamporganisation.

En annan sak som jag definitivt inte håller med er om är tesen om behovet av en “arbetararmé som kan besegra kapitalisternas yrkesarmé.” Betänk att det är endast när de materialistiska förutsättningarna är vid handen som produktivkrafternas utveckling bryter sönder de gamla produktionsförhållandena och banar väg för nya, de socialistiska produktionsförhållandena. Så huruvida en armé, värnpliktig eller yrkes, kommer att kämpa för eller
mot en socialistisk omdaning/revolution är helt avgörande av de materialistiska förhållandena
vid varje givet tillfälle.

Förnekar man det så förnekar man historiematerialismen och då hävdar jag att man reviderar marxismen och är inte längre marxist.

Om du/ni nu undrar varför jag fortfarande är med i det som idag heter Vänsterpartiet så säger jag som Trotskij sa My party, right or wrong!  Mitt parti, rätt eller fel!  när han parafraserade på det engelska uttrycket “My country, right or wrong!” Och jag lägger till “men det är trotts allt mitt parti.” Och jag hävdar med bestämdhet att partiet kan aldrig bli bättre bara för att jag går ur det.

Marx och Engels avslutade Kommunistiska manifestet med meningen: Proletärer i alla länder förenen eder!  De skrev inte Proletärer i alla länder splittra eder! Och det är min fasta övertygelse att den dagen en revolutionär situation uppstår i Sverige så kommer V att vara en del, men långt ifrån den enda kraft, av den rörelse som som banar väg för nya produktionsförhållanden. Därför kan socialismens landvinningar aldrig aldrig försvaras av partiets diktatur utan endast genom Proletariatets diktatur.

Skräck exempel på partiets diktatur är utvecklingen i länder som Sovjetunionen (efter Kronstadtupproret) de sovjetiska “lydstaterna i Europa”  Nordkorea, Albanien, Jugoslavien (trots en stor del av självförvaltningssystem) Kina, Vietnam de två sistnämnda har inte bara behållit det kapitalistiska produktionssättet utan har även “förfinat” och ökat utsugningsgraden av det arbetande folket och brutalt slagit ner varje försök till demokratiska förändringar
och eller bildandet av partipolitiskt obundna och arbetarstyrda fackföreningar.

Kuba är mig veterligen det enda land som utvecklar socialismen genom just Proletariatets, de egendomslösas, diktatur mot kapitalet. Ett annat land som försöker utverka diktatur läs makt över kapitalet är Venezuela. Men utgången i Venezuela är långt ifrån säkrad.

Hur förenar jag teori och praktik? Förutom att jag är aktivist i Vänsterpartiet så är jag aktiv i Ship to Gaza och det Palestinska nätverket i Malmö samt tillfälliga antirasistiska och antiimperialistiska aktioner varhelst jag befinner mig.

Ni får gärna lägga upp de här synpunkterna på er hemsida som en del av den teoretiska diskussion som ni på hemsidan säger er villja föra.

Kamratliga hälsningar  Tjatte

(Visited 170 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

One thought on “Debatt: Gammal skåpmakt på Kommak.org skriver Tjatte Hedlund

  1. LARZ GUSTAFSSON

    Jag var medlem i VPK på sjuttiotalet. Vad jag hade svårt att se då var att partiet ipso facto var ett revisionistiskt parti. I dag är läget förvärrat. Och förvirrat.
    Hela registret finns där: från kommunister till folk som knappt ens vill nämna ordet socialism – och allt däremellan.
    Ett hönshus.
    Och det där ständiga tjatet om feminismen. Jag ser den som en småborgerlig strömning och delar Frank Baudes syn i alla fall i den frågan. SKP (f d APK) har också en liknande syn på feminismen. Jag uppskattar den.
    SSU har alltid varit en samling besserwissrar, och moderpartiet ett gäng förrädare.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.