Tidningen Proletärens kritik av påhittemaoismen

Med anledning av Jan Myrdals medverkan i fascisttidningen Nya Tider så har Proletären skrivit en artikel där de kritiserar Jan Myrdal och de passar dessutom på att lyfta fram sin egen kritik av en påhittad maoism. Men frågan är, ger de uttryck för oärlighet eller upprepar de bara okritiskt vad som står i sina egna gamla häften?

Maoismens “klassamarbete”

Det är ingen hemlighet att kommunisterna i Kina var i djup öppen ideologisk konflikt med kommunistpartiet i Sovjet från och med 60-talet och många känner väl också till att Hoxa började dela ut rallarsvingar mot Maos politiska linje efter hans död. För de som politiskt vill distansera sig från Maos “tokigheter” som hans linje att fortsätta klasskampen under socialismen eller försöka ena så många som möjligt för den socialistiska revolutionen (enhetsfronten) är det självklart att man upprepar sojetrevisionisternas och Hoxas ideologiska rallarsvingar mot hans politiska linje.

Proletären skriver:

“Här skiljer sig vårt och Jan Myrdals synsätt. Vilket inte är någon nyhet. Vi delar inte den maoistiska traditionens svartvita syn som låter geopolitiska motsättningar osynliggöra de svenska klassmotsättningarna. En syn som allt för ofta förvandlar fiendens fiende till vän.”

Ett trick som både Hoxa och Proletären använder är att tillskriva Mao en klassamarbetsteori. För att lyckas med detta krävs det två krumbukter.

1. Låt inte läsaren få veta att Mao bara nämnde treindelningen av världen en gång i en intervju och aldrig någonsin försvarade vad han värsta motståndare inom partiet började sprida efter hans död, dvs. att huvudfienden var supermakterna och att folket i små imperialistmakter som en följd av det skulle ena sig med “sin” borgarklass mot supermakterna etc. Det är liksom inte riktigt schysst att tillskriva Mao vad hans dödsfiender (Deng m.fl.) spred ut efter hans död.

2. Låtsas som att det inte finns någon skillnad mellan kompradorkapitalister som jobbar med eller för utländska storföretag och inhemska mindre kapitalistföretag med få anställda. Hoxa var expert på att låtsas som att han aldrig hört talas om detta. Den linje kommunisterna i Kina hade var att man inte kunde lita på de små nationella kapitalisterna eftersom de vacklade hela tiden men man konfiskerade inte den grupp som stödde revolutionen för att inte slå ut all handel m.m. om möjligt. Efter segern började man processen för att konfiskera deras företag mot ersättning men kompradorkapitalisterna som jobbade direkt för imperialisterna konfiskerade man naturligtvis direkt.

Proletärens kritik är nog inte ärlig

I bästa fall vet redaktionen på Proletären inte om dessa fakta ovan och upprepar bara vad deras föregångare skrev på 70-talet. Men i värsta fall är de oärliga och försöker lura läsarna för att undanröja den politiska fara de ser i att folk inom partiet plockar upp Maos upprorsanda. Den reformistiska sjuka som har spridit sig i många partier efter att de kastat Maos bidrag till marxismen överbord är ingen tillfällighet. T.ex., de som övergivit Maos partisyn för Stalins/Hoxas monolitiska partisyn (se Stalins Leninismens grunder) utvecklar vanligen ideologisk slapphet och  förfall, de förkastar Lenins definition av revisionismen och ser inte klassintressen bakom politiska linjer. De löser motsättningar inom organisationen antingen genom utrensningar eller genom att försöka skyla över problemen istället för att utveckla aktiv ideologisk kamp mot dem (så länge det inte är revolutionära olagliga “tokigheter” för då jävlar). Att Mao har en utvecklat den kommunistiska militära teorin utifrån erfarenheterna under Oktoberrevolutionen kan nog också stressa upp en och annan reformsinnad figur. Tänk om folk börjar fundera på revolution “på riktigt”, “alltså vi står ju för …. Per Albin, folkhemmet, Palme, våld i yttersta nödvärn, marknadens diktatur, vänsterpolitik, reformer bla, bla, bla.”.

(Visited 433 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

3 thoughts on “Tidningen Proletärens kritik av påhittemaoismen

  1. Anders

    Håller med om att P. bara upprepar gammal skåpmat. Å andra sidan, det kan ju vara giltigt för det. Egentligen är det ointressant vem somsagt vad (om Mao verkligen sa….) det viktiga är vad vi står för idag. Myrdals medverkan i NT är olycklig, men det har ju knappast med maoism att göra. Snarare att Myrdal är självupptagen och gillar rabalder. Han borde (om)läsa Maos kritik av liberalismen.

    Reply
  2. Jan-Erik Lindblom

    Bra skrivet och alldeles korrekt! Vi måste bekämpa revisionismen som inte är den väg vi skall gå!

    Reply
    • Vera Ask

      Somliga tror att de står över samhället och att deras idéer är fria från klassamhället men varje avsteg från marxismen inom politiken är ett steg mot den liberala kyrkogården.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.