V. DET SOCIALISTISKA SVERIGE

happy

§ 31. Socialismen innebär proletariatets klassherravälde, församhälleligande – ett blandat statligt, kommunalt och kooperativt ägande – av merparten av produktionsmedlen och att en planerad produktion för folkets behov inleds. Men socialismen representerar inget mål i sig; det är endast en övergångsperiod från det kapitalistiska samhället till det kommunistiska. Därför kännetecknas det socialistiska samhället av fortsatt klasskamp. Frågan om den socialistiska eller kapitalistiska vägen är inte avgjord förrän det kommunistiska samhället har upprättats.

§ 32. Ett socialistiskt Sverige måste utgå från de inhemska, konkreta förhållandena liksom de historiska traditionerna. Samtliga så kallade socialistiska stater har förvandlats till statskapitalistiska stater eller rentav kapitalistiska stater. Det senare gäller Ryssland, de forna sovjetrepublikerna, staterna i Öseuropa, inklusive de jugoslaviska republikerna och Albanien liksom Kina, som samtidigt utvecklats till en socialimperialistisk stat beroende på sin ekonomiska styrka. Denna utveckling måste tjäna som ett negativt och varnande exempel. Kinas Kommunistiska Parti är ett kommunistiskt parti bara till namnet. Den centrala planeringen i hela samhällets intresse har kastats på sophögen; den dominerande sektorn styrs av privatkapitalistiska intressen som har profitmaximeringen som ledstjärna. Den kinesiska arbetarklassen, världens största, och det arbetande folket har klassats ner till löneslavar utan makt över företag och samhälle. Den saknar alla elementära demokratiska fri- och rättigheter. Mot sig har den ett kinesiskt monopolborgerskap.

§ 33. Garantier för den framtida utvecklingen kan aldrig lämnas. Klasskampen fortsätter under socialismen för att ständigt öka arbetarklassens och det arbetande folkets makt och stoppa den spontana framväxten av kapitalistiska tendenser. Den tekniska utvecklingen underlättar en förbättrad planering av produktionen med en minimerad byråkrati. Arbetstiden kan förkortas. Samtidigt har en välutbildad arbetarklass större möjligheter att bryta upp den tidigare arbetsdelningen bit för bit. Motsättningarna mellan intellektuellt och manuellt arbete, man och kvinna, stad och landsbygd med mera kan arbetas bort. I kampen för att motverka byråkratin, liksom i kampen för att för att bekämpa borgerliga, rasistiska, kvinnofientliga idéer, som bygger på människors förtryck av andra människor, måste den socialistiska staten lita till demokratiska diskussioner och de demokratiska folkliga massrörelserna i första hand. Demokratiska massrörelser ska så långt det är möjligt att ersätta förbud och illegaliseranden. De revolutionära organ som arbetarklassen byggt upp under kampen för socialismen måste också i fortsättningen kontrollera byråkratin och staten och vakta över antisocialistiska och antidemokratiska tendenser.

§ 34. Proletariatet kan inte erövra statsmakten som ett resultat av en fredlig utveckling inom ramarna av den borgerliga demokratin. Proletariatet måste besegra borgerskapet genom en socialistisk revolution, krossa den borgerliga statsapparaten och ersätta den med sig egen statsmakt. Upprättandet av det proletära klassherraväldet är det helt avgörande redskapet utan vilket inget socialistiskt uppbygge är möjligt.

§ 35. Det socialistiska kan varken bestå eller utvecklas i riktning mot det kommunistiska, om den proletära statsmakten inte består eller om den proletära statsmakten inte leds av ett kommunistiskt parti. Men proletariatets klassherravälde kan aldrig vara en ställföreträdande diktatur. Det kommunistiska partiet kan bara leda den proletära statsmakten i kraft av proletariatets fortsatta frivilla stöd och aktiva medverkan. Det kommunistiska partiet erhåller därför ingen lagbestämd särställning. Denna särställning måste oavbrutet erövras genom en korrekt politik.

(Visited 47 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.