Förord till utkastet till principprogram

DET ÄR NÅGOT SOM SAKNAS I SVERIGE

Detta utkast till principprogam markerar att vi anser att det saknas ett revolutionärt kommunistiskt parti i Sverige idag och att ett sådant måste återskapas. Ett sådant kommunistiskt parti måste utgå från Marx/Engels vetenskapliga socialism och de revolutionära teorier och den praxis, som framför allt utformades av Lenin och Mao Zedong. De båda senare ledde socialistiska revolutioner till seger och vidareutvecklade marxismen. Ett revolutionärt kommunistiskt parti måste också lära sig av det socialistiska uppbygget, särskilt i Sovjetunionen och Kina, Komintern, den svenska kommunistiska rörelsen, inte minst den rörelse som inspirerades av kulturrevolutionen i Kina och som ingick i den internationella marxist-leninistiska rörelsen som växte fram från och med 1960-talet. Ett sådant parti måste lära från alla revolutionära rörelser i världen, som har kämpat mot imperialistisk aggression och inhemskt förtryck. Det är lika viktigt att studera misstagen som framgångarna utan att för den skull förlora sig i akademiska trätor.

Detta betyder inte att ett kommunistiskt parti i Sverige urskiljningslöst ska överta idéer från gångna tider eller från samhällsformationer, som klart avviker från den svenska. Det avgörande är alltid den konkreta analysen av konkreta förhållanden. I en intervju med en utländsk journalist 1944 sade Mao Zedong följande:
”Att acceptera idéer från Kinas förflutna eller från utlandet betyder inte att vi övertar dem villkorslöst. De måste anpassas till de aktuella förhållandena i Kinas och praktiseras i enlighet med dessa. Vår inställning är ett kritiskt accepterande av vårt historiska arv och utländskt tänkande. Vi är emot ett blint accepterande såväl som ett blint förkastande av vilka som helst idéer. Vi kineser måste tänka med våra egna hjärnor och måste själva besluta vad som kan växa i vår jord.” (”Stien”, Selected Works, band 6)

När vi nu publicerar detta utkast för allmän granskning, är det samtidigt en inbjudan till en diskussion bland alla dem som är intresserade av att det återuppstår ett revolutionärt kommunistiskt parti i Sverige. Det betyder inte att vi betraktar detta utkast som ett fixt och färdigt program – tvärtom. Vi är övertygade om att det avsevärt kan förbättras just genom att vi offentliggör det och låter det utsättas för kritik. Inte ens programkommissionen är ense om alla punkter i detta utkast.

Programutkastet publiceras här nedan, avsnitt för avsnitt. Du kan skriva in kommentarer direkt i anslutning till programutkastet. Om du vill ha ett längre inlägg publicerat separat, skicka det i så fall till programdiskussion@kommak.org, så tar vi ställning till publicering.

Vår ambition är att konstituera en partibildande organisation våren-sommaren 2016 på basis av detta program.

Programkommissionen i Initiativgruppen för en Kommunistisk Förening

 

KLICKA PÅ AVSNITTEN I PROGRAMUTKASTET

I. DET KOMMUNISTISKA PARTIET

II. IMPERIALISMEN OCH DEN
PROLETÄRA REVOLUTIONENS EPOK

III. REVOLUTIONENS FÖRUTSÄTTNINGAR

IV. SVERIGE ÄR ETT KAPITALISTISKT SAMHÄLLE

V. DET SOCIALISTISKA SVERIGE

VI. STATSFORM OCH FÖRVALTNING

VII. DET EKONOMISKA UPPBYGGET

VIII. KAMPEN FÖR KOMMUNISMEN

 

 

(Visited 350 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

25 thoughts on “Förord till utkastet till principprogram

  1. Rickard B. Turesson

    Svar till en kamrat från den 8/9 2015

    Du skrev:

    ”Generellt kan sägas att programmet innehåller mycket mer detaljer om mer avlägsna uppgifters lösanden än de mer akuta. Det ser inte rätt ut att avdela en sådan oproportionell del till vad den socialistiska revolutionen kommer att leda till, snarare än HUR den kommer att uppnås – och här räcker det inte på långa vägar med ett par allmänna konstaterande att en revolution krävs. Hur partiet ska byggas, fungera och sträva efter hade varit absolut nödvändigt att ägna åtminstone ett kapitel till. Och vad ska vara den partibyggande organisationens roll? Hur ska den bygga partiet/bidra till att partiet byggs? Hur kommer den processen att se ut? Om dessa avgörande frågor sägs inget. Istället en massa spånande om hur en ‘ideal’ socialistisk konstitution bör se ut – lite som när det alltmer irrelevanta och bakåtgående RCP gav ut ett konstitutionsförslag.”

    De akuta uppgifternas lösning behöver inte alls tas upp i ett principprogram utan ska fortlöpande behandlas i olika handlingsprogram. Dessa i sin tur utformas mot bakgrund av det aktuella klasskampsläget. Det är viktigt att behandla vad den socialistiska revolutionen kommer att – eller bör – leda till, eftersom först Sovjetunionen och sedan Kina urartade. Vilka lärdomar kan dras av denna utveckling? Detta behöver inte leda till akademiska trätor. Det var tabu bland de icke-sovjetiska partierna under kominterntiden att diskutera socialismens utveckling i Sovjetunionen; i Kinas Kommunistiska Parti diskuterades detta länge bara internt, speciellt fr.o.m. 1950-talet. Den stora polemiken, som var offentlig, inleddes först 1963. På samma sätt är det viktigt att diskutera socialismens utveckling i Kina och varför Kina urartade efter Mao Zedongs död. I KFML/SKP, och i den internationella marxist-leninistiska rörelsen, var det mer eller mindre tabu att diskutera socialismens utveckling i Kina fram till 1977. Marx/Engels förde aldrig någon detaljerad diskussion om hur ett socialistiskt samhälle skulle organiseras. Det vore att skriva ut ett recept, menade de. Varför? Därför att det ännu inte hade inträffat någon socialistisk revolution. Redan Lenin, som ställdes inför uppgiften att utforma en linje för den socialistiska revolution, tvingades precisera sig, exempelvis i ”Staten och revolutionen”. Fram till död skrev han massor av artiklar som just behandlade det socialistiska uppbygget. Detsamma gjorde naturligtvis Mao Zedong; han kunde i sin tur dra nytta av såväl de positiva som negativa erfarenheterna från det socialistiska uppbygget i Sovjetunionen.

    KFML/SKP misslyckades med att anta ett partiprogram fram till 1978; från 1967 fanns bara ett antal grundsatser. AKP(m-l) antog ett partiprogram liksom också SKP(m-l)/SKA antog ett partiprogram 1982, två år efter organisationens bildande. Inget av dessa partier överlevde i sin ursprungliga form. Ett partiprogram är alltså inte avgörande utan partiets politik i praxis och det objektiva klasskampsläget. Partiprogram kan vara långa eller korta; Lenins utkast till RSDAP:s program 1902 (se Lenin, Collected Works, band 6, sid. 27 – 33) var relativt kortfattat, d.v.s. knappt sju sidor. Längden beror helt enkelt på det aktuella läget, vilken uppgift ett principprogram ska fylla i ett konkret läge.

    Partiprogrammet behöver inte behandla hur partiet ska byggas upp, vilken roll det ska spela etcetera. Det kan ske i olika resolutioner, men framför allt i praxis. Enligt min mening är det givet att ett nytt kommunistiskt parti måste vara ett kaderparti (se mitt svar till Kvidal i http://kommak.org/?p=3069). Det finns inget annat framgångsrecept. Det är uppenbart att initiativtagarna till programmet anser att det går att bygga upp en partibyggande organisation, ett förbund, genom att i tur och ordning konstruera en webbsida, d.v.s. upprätta en internetnärvaro, publicera ett utkast till principprogram och samtidigt delta i den praktiska masskampen. Principprogrammet är menat att fungera som en plattform för alla de revolutionärer, som är beredda att fortsätta på den väg, som framför allt utvecklades av Marx/Engels, Lenin och Mao Zedong. Det finns naturligtvis alternativa sätt att bygga upp ett parti, i första hand genom att använda teoretiska tidskrifter och agitatoriska tidningar och flygblad som kollektiva organisatörer. För framväxten av KFML spelade ”Vart går SKP?” av Nils Holmberg, utgivningen av Marxistiskt Forum och Gnistan och rekryteringen av kader i DFFG och Clarté en stor roll. Idag kan en internetnärvaro, existensen av en webbplats, i viss utsträckning ersätta tidskrifter och tidningar som kollektiv organisatörer, även om detta inte står i motsättning till att senare skapa publikationer i pappersformat.

    Ett nytt parti måste byggas upp av en ledande kärna; när Kinas Kommunistiska Parti bildades 1921, deltog endast 21 delegater. Om en organisation kan utforma en plattform, som svarar mot lägets krav, kommer också revolutionärt sinnade arbetare och intellektuella att söka sig dit av eget bevåg.

    Jag återkommer till dina andra frågor.

    Rickard B. Turesson

    Reply
  2. Sven Andersson

    I “Förord till utkastet till principprogram” ställs frågan: “DET ÄR NÅGOT SOM SAKNAS I SVERIGE” och svaret som ges är att ett nytt revolutionärt kommunistiskt parti måste skapas som grundar sig på MLM: “

    “Den svenska arbetarklassen måste ha ett eget politiskt parti för att kunna avskaffa kapitalismen och upprätta ett socialistiskt samhälle, där arbetarklassen har makten. Kommunistiska Förbundet är en partibyggande organisation med detta syfte.”

    Arbetarklassen kan alltså bara representeras av ett parti och det är det som nu byggs av en handfull personer. Hört det förr? Givetvis är arbetarklassen omedvetna om att det nu är på gång ett partibygge som skall bli det enda som representerar dem. Alla andra är nämligen reformister och revisionister och

    “Det kommunistiska partiet bedriver en oförsonlig teoretisk och ideologisk kamp mot alla former av borgerlig ideologi, i första hand mot reformismen och revisionismen inom arbetarklassen. En riktig linje kan endast utvecklas i kamp mot felaktiga linjer, även inom det kommunistiska partiet”.

    Om man skall dömma av den hitillsvarande historien inom den kommunistiska rörelsen så innebär det att varje felplacerat komma eller felstavning av de heliga MLM-skrifterna skall betraktas som revisionism och utsättas för en oförsonlig kamp. Och varför är det korrekt? Jo därför att “Vår ideologi är den historiska och dialektiska materialismen, den vetenskapliga socialism som ursprungligen utarbetades av Marx och Engels”. Och naturligtvis, eftersom det är KOMMAK som är de nuvarande/blivande vetenskapsmännen så är ju alla andra organisationer ovetenskapliga. Man skulle kunna säg att KOMMAK är samhällsvetenskapens Newton. Och så länge ingen annan har bevisat att äpplet gör något annat än faller mot marken så är det bara KOMMAK som har rätt. Alla andra påstår ju i princip att äpplet “faller” uppåt.Inom modern samhällsvetenskap uttrycker man sig numera lite mer blygsamt och skiljer på hårda vetenskaper (fysik tex) och mjuka (samhällsvetenskaper, humaniora etc). Skillnaden är att den första går att studera med vetenskapliga metoder i laboratorium, den senare är vi själva en del av och alltså partiska. I engelskan skiljer man därför mellan begreppen “scientist” och “scholar”.
    Kort sagt det ser ut som om KOMMAK bjuder upp till ännu en dans med testuggande tills även nästa omgång danspartner utmattade sjunker ner i sofforna, tills nästa gäng entusiaster tar vid osv. Skall jag utgå från mitt DNA och inte min person så har mitt DNA varit med om, tror jag, fem sådana nystarter. Min morfar bröt sig ur (s) 1917, bildade nytt och bildade sen SKP 1921. Sen tog jag vid och hann med KFML, SKP och SKA/SKPml. Och då bortser jag från alla splittringar som gjorde att man fick börja om från nästan noll. Mitt DNA är nu så slutkört att det lilla friska i min arvsmassa är hotat! Om man nu skall göra nystart så varför inte ta helt nya tag? Varför känns programförslaget som om någon har utnyttjat “ersätt med”-funktionen i MS Word alldeles för flitigt. Jag tror att om man tog SKA/SKPml:s program och använde “ersätt med”-funktionen så skulle det bli ungefär som nu. T.ex “Motsättningen mellan de imperialistiska länderna med USA i spetsen och socialimperialismen i form av Kina”. Här behövs bara att man skriver in “ersätt Sovjet med Kina” för att man skall få ett sprillans nytt program.
    En trovärdig analys som förklarar att alla kommunistiska experiment oavsett om det handlar om partier eller länder, har gått åt helvete saknas, det är bara nystart fast med gamla trötta batterier. Samtidigt är det slött att inte försöka utveckla en konkret politik utan mer eller mindre slå fast gamla teser samlat i begreppet MLM. Och vad betyder egentligen MLM? I stort sett inget och allt! De blindgalna narkotikalangarna inom Sendero Luminoso står för MLM, säger de (http://www.maoistisktforum.org), andra försöker kombinera ML med H (Hitler) http://nationalbolsjevikisksamlingssida.blogspot.com.co/2011/05/nationalbolsjevikisk-samlingssida.html och ett tag fanns det en grupp som ville kombinera Maoism och Nazism. Jag har för mig att de hade en site som hette Nya Gnistan. Hemsidan var brydda med tyska soldater med ariskt utseende där hakkorset var utbytt mot hammaren och skäran. De partibygget verkar ha gått åt helvete som tur är. Ytterligare andra försöker skapa MLMK (Marxism-leninism-maoism-Karl Gustavianism) i och med att de försöker förena MLM med det svenska kungahuset. Vår gamle vän Stefan Lindgren (fd Gnistan redaktör) är den mest komiska (och ledande) av dem alla, som tex när han 2014 presenterade sin “valplattform” i “Så ska du rösta” (http://www.8dagar.com/2014/09/sa-ska-du-rosta.html). T.ex:
    “Rösta på det parti som lovar att reglera Sveriges invandringspolitik och vårt humanitära bistånd till krisområden så att vi på bästa möjliga sätt hjälper människor i nöd utan att skapa sociala krishärdar i Sverige (invandrarghetton, ökad arbetslöshet, ökad bostadsbrist etc) och underblåsa rasistiska strömningar.
    Rösta på det parti som lovar krafttag mot självskadebeteende som tiggeri, narkomani och fylleri.
    Rösta på det parti som vill slå vakt om familjen, barnens rätt, kyrkan, kungahuset och arbetarrörelsen.”
    När den gode Stefan Lindgren inte jagar romer eller invandrarmammor och förfasar sig över omoraliskt självskadebeteende så brinner han alltså för svenska kyrkan och kungahuset (förutom MLM förtsåss). Eftersom Lindgren som gammal SKP:are är hemtam inom allt som heter enhetsfront-taktik så kan man väl bara rekommendera att han kaderförflyttas till Rojalistiska Föreningen (http://www.rojf.se) så kanske man får tyst på hans rasistiska kampanjer. Han är även duktig på att få sympatiska kommentarer på Flashback från nynazister, så där har vi ett annat möjligt frontavsnitt, men då skulle han väl bli ännu gapigare. Och det finns andra hjältar i SLs närhet, Jan Myrdal tex som inbillat sig på ålderns höst att Dimitrov förordade folkfront MED fascismen och inte MOT fascismen. Han pratar i och för sig mest om Front National i Frankrike men han skulle nog helst vilja ha med SD också i sitt nya massparti. Norska MLM veteranen Pål Steigan verkar röra sig mot samma riktning i hans kampanj för att inga flyktingar skall tas emot i Norge. Pål använder just nu alla verktygen i MLMs verktygslåda för att motivera att flyktingarna bör stanna där de kommer från. Som tur är så fanns det många svenskar som hade en annan åsikt under 2a världskriget och tog emot flyktingar både från Norge och Finland.
    Men drömmer även dessa hjältar om ett brett parti? Möjligen blir då ett brett nationalistiskt parti som förenar höger och vänsternationalism. Där tänker inte jag söka medlemsskap!

    Tillbaka till frågan: “DET ÄR NÅGOT SOM SAKNAS I SVERIGE”. Är det ett nytt skinande rent MLM-parti som behövs som arbetarklassens enda representant? Svar nej? Behövs KOMMAK? Svar ja. KOMMAK skulle kunna vara en marxistisk cirkel som sysslade med ideologiska frågor och studier av samhället som fungerade som en thinktank för ett nytt brett vänsterparti likt de som finns i Danmark, Norge,Tyskland och tex Colombia. I alla dessa breda partier finns maoistiska partier/grupper representerade. Och i några fall har de fått ett betydande inflytande. Att det går att bygga ett nytt parti har Jimmy Åkesson visat. Ett parti som vräker överbord alla fraser (som få ändå förstår) och koncentrerar sig på de viktigaste kampavsnitten i Sverige samt kampen mot imperialismen har alla möjligheter att kunna bli stort. Ett sådant parti skulle kunna innehålla grupper med olika teoretisk bakgrund såsom maoism, trotskism, allmänvänster och socialdemokrati. KOMMAKs viktigaste uppgift på kort sikt borde därför vara att konsolidera sig som grupp för att inleda ett sådant arbete. Att bilda ett nytt parti som definitionsmässigt utesluter andra i kampen (eftersom KOMMAK är arbetarklassens enda representant och tillika vetenskapsmän) tror jag som sagt inte på. Däremot så minns jag med värme många av de perioder då SKP/SKPml/SKA hade ett inflytande som vida översteg vårt numerär. Vi var helt enkelt de bäst organiserade, mest aktiva och bäst pålästa. Vietnamrörelsen och kampen mot paragraf 32 är bara några exempel. Ett KOMMAK inom ett brett vänsterparti skulle kunna få en sådan roll.
    De som vill läsa mer om de olika breda vänsterparti som finns kan hitta deras program här:

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Vad arbetarklassen kan eller vill återstå att se. Den som har en praktik som breda grupper uppskattar kommer naturligtvis få en del stöd. Att tala om revisionism låter drygt eftersom det låter som man själv är den enda sanna uttolkaren. Men den som kan den kommunistiska rörelsens historia vet att rörelsens historia är en enda lång räcka av kamp mot felaktiga tendenser. Skall vi låtsas som att detta fenomen inte finns för att det kan reta några?

      Vi tror inte att vi är de enda sanna uttolkarna men vi vet att detta är ett ständigt levande problem särskilt INOM partierna (hur konstigt det än kan låta för utomstående). Du kommer förresten själv med en massa obehagliga exempel på “maoism” (revisionism) och tar ideologisk strid mot dem. Är det OK om vi också gör det vid tillfälle? Du pratar om “testuggande” och “heliga skrifter” och verkar ha fått om bakfoten om vad MLM är. Det är våra kontkreta erfarenheter från kampen i alla länder som man måste försöka tillämpa kreativt. Menar du att vi skulle börja om från noll varje gång och låtsas som det inte finns några erfarenheter? Och varför skulle man inte börja med en handfull personer? Det är bara att kämpa på. Vi är inte en pratklubb, om folk gillar praktiken så kommer de att ansluta sig. Har man en dålig praktik så får man ändra den. Ditt förslag om att vara en pratklubb tror vi inte på.

      Vi håller med om att man måste bygga breda rörelser och vi kämpar tillsammans med olika organisationer lokalt och det kommer vi fortsätta göra. Men ett verkligt arbetarparti bör väl ha ett program och en praktik som leder fram mot att avskaffa exploateringen? Är inte detta viktigt? Ser man till historien så är det flera jobbiga och hårda frågor som man måste befatta sig med i så fall. Du verkar mena att skall vi strunta i dessa frågor och sudda ut oss själva i en bred front med en massa folk som i praktiken har övergett kampen för socialismen (förlåt den som känner sig förnärmad). Vem tjänar på det?

      Reply
      • Sven Andersson

        Det finns revisionister av olika slag. Jag är själv en av dem. Jag skulle aldrig kunna drömma om att inte revidera mlm efter alla misslyckande. Däremot är jag inte anhängare av något av de imperialistiska krig som pågår, inte heller är jag anhängare av att folket splittras på etnisk eller rasmässig grund. Jag är antagligen påverkad av att jag bor i Colombia. I Colombia finns ett brett vänsterparti som heter Polo Democratico. De har flera gånger haft borgmästarposten i flera städer som vida överstiger Sveriges folkmängd, de sitter i kongressen och senaten och har flera ggr presenterat presidentkandidater med miljontals röster. I PD arbetar MOIR ett maoistiskt parti. Några av MOIRs medlemmar sitter i kongressen och en är en mycket inflytelserik senator. Ett självständigt MOIR med sin egen tidning med en upplaga på ett par tusen hade på sin höjd haft ett begränsat lokalt inflytande. Jag ser inte att MOIR skulle ha gett upp kampen för socialismen. Jag ser inte heller att de utplånar sig.

        Reply
        • Redaktionen Post author

          “Staten och revolutionen” hade mycket viktigt att säga. Att bättra på och underhålla den gamla förtryckande strukturen tror vi inte på. Varför? Därför att vi eftersträvar ett nytt system. Det är ju bara så vi kan lösa problemen. Synd att du har övergett kampen. Ta nu fram Lenin och fundera en gång till. Visst har vi misslyckats många gånger men det måste vi tillåta oss. Det är en svår uppgift och den som faller i grop vinner förhoppningsvis i vett.

          Reply
          • Sven Andersson

            Ingen har påstått att det inte behövs ett nytt samhällssystem och jag vet inte hur du fick till det där om att ha gett upp klasskampen. Skall gärna läsa Lenin igen, han hade den fördelen att han tänkte själv och tvekade inte att revidera Marx om han ansåg det nödvändigt. Problemet är att när jag läser ert programförslag är det varken mer eller mindre vettigt än alla program sedan SKPs andra kongress, det är samma program! Det bästa man kan säg om det är att det är ståndaktigt. Det är ungefär som kocken som bakar samma kaka år efter år och varje gång är den oätlig. Under proletariatets diktatur hade han antagligen blivit skjuten anklagad för att tillhöra en trotskistisk, revisionistisk hemlig grupp som arbetar för den tyska, amerikanska, japanska imperialismen. Och sen hade man fortsatt med att baka enligt samma recept eller så hade man förändrat receptet. Vid varje förändring hade det dykt upp en grupp som protesterat och kallat det nya receptet för en otillåtlig revidering. 1917 var det miljoner som ville behålla det gamla receptet, 1967 några tusen, på 80-talet några hundra och på 2010-talet ett tjog. I klasskampen kanske det inte spelar så stor roll om 20 pers. sysslar med någon sorts ideologisk hobbyverksamhet men det är ändå onödigt spill. Lycka till med era planer, det behöver ni. Men som sagt, tänk gärna över det en gång till och våga gärna tänka lite större.

            Reply
            • Redaktionen Post author

              Programmet är ett utkast och mycket kommer att hända på vägen till konferensen om ett år. Det finns redan många olika förslag på ändringar. Att utkastet påminner om programmet från SKP:s andra kongress är inget dåligt. Rörelsen har sina upp och nergångar och det finns mycket positivt att hämta där. När rörelsen har ett uppsving så är det många som hänger på och en del blir bittra av misslyckandena och andra inte. Vissa “glömmer” de konkreta erfarenheter som finns och kräver att vi skall förkasta dessa för nya politiska “uppfinningar” som inte har visat sig kunna föra mänskligheten en millimeter närmre socialismen. Jovisst man kan kalla programutkastet för “ståndaktigt” men det är i grunden samma principer som har lett fram till segerrika revolutioner lite här och var. Dina förslag på att vi skall göra om oss till en pratklubb och “satsa” på parlamentarism och gå ihop politiska riktningar som har helt andra målssättningar är knappast nytt och knappast ett uttryck för att tänka “större”, eller hur? Kan du inte fundera en smula över vad din morfar stod för och varför han gjorde det? Vi är inga “påhitte-socialister” utan försöker förhålla oss nyktert till de praktiska erfarenheter som finns oavsett hur vindarna blåser.

              Att det fanns stora problem med att hantera motsättningarna i den första socialistiska staten är vi medvetna om och frågan är varför det skulle vara relevant i detta sammanhang.

              Reply
              • Sven Andersson

                Om nu det är så att er version av mlm lett till flera segerrika revolutioner så kanske du kan hjälpa mig och visa i vilka länder där denna segerrika linje har makten idag? Att bilda en pratklubb är inte så jag ser det utan tvärtom att utnyttja enhetsfronts linjen, verka inom ett parti som driver de viktigaste klassfrågorna tillsammans med andra som är beredda att delta i den kampen utan att de för den skull har skrivit under på hela mlm katekesen. Och detta utan att utplåna sig själv utan tvärtom utgöra en ideologisk motor för ett sådant parti. Att upprepa modellen förbund till arbetarklassens enda parti tror jag tvärtom är just att förvandlas till pratklubb. OM man inte väljer att följa den linje som jag ser en antydan till i en del inlägg, dvs Appels linje. Följer man den linjen så finns det många exempel på organisationer som var allt annat än pratklubbar. Tex Rebellrörelsen, Blekingegadebandet och RAF. Den nya MLM gruppen i Stockholm vill ju bryta med den trötta legalismen, är det detta de menar? I så fall blir det verkligen drag under galoscherna.

                Reply
                • Redaktionen

                  Att strejka under kollektivtalavtalsperiod är olagligt. Att stoppa fogden och polisen från att vräka barnfamiljer är olagligt. Att måla på väggar och limma upp affischer är olagligt. Att hindra avvisningar av flyktingar som riskerar döden är olagligt. Att ockupera hus i den extrema bostadsbrist vi har är också olagligt osv, osv. Idag finns det rätt stora partier i Indien, på Filippinerna och nya grupper som växer fram över hela världen.

                  Enhetsfronten i Maos tappning är en klassfront. Man enar sig med andra klasser ut folket. Att ena sig med parlamentariska grupper i lokala kamper är ofta bra men att gå samman med dem på ledningsnivå är helt kontraproduktivt. Politiska grupper, tjänar olika klasser och reformistiska grupper är borgerliga oavsett vad de själva tror. Den roll de spelar är systembevarande, de försöker putsa upp systemet och förmå de exploaterade att acceptera det.

                  Finns inget innehåll på sidan som är linje med det man brukat tillskriva Appel. Vad är din tes? Är man inte parlamentarisk kretinist så blir man en terrorgrupp. Kolla med Lenin där igen eller varför inte läsa Leninismens grunder. Finns mycket bra där.

                  Reply
                • John Österberg

                  MLM kom fram på slutet av 80 talet början av 90 talet. Om man studerar vad MLM har gjort sen då tills idag så är det betydligt mycket mer än ML. Naxaliterna i Indien och NPA i Filippinerna är dom ända som för revolution just nu. Sen fanns det också PKP i Peru som förde ett folkkrig under 80-90 talet och var dom första MLM’are

                  Reply
  3. Salazar

    Använd begreppet MLM, det är modernt, korrekt och visar att kommak är del i någonting nytt. På -90 talet var maoisterna “nostalgiker”, nu är MLM en världsomspännande rörelse med Indiens Kommunistparti i spetsen. I Programmet måste man vara tydlig, speciellt där.
    Använd inte det mycket suspekta begreppet “ohämad invandring” eller liknande.
    Skriv in att valfrågan är taktisk.

    Reply
  4. från en kamrat

    Generellt kan sägas att programmet innehåller mycket mer detaljer om mer avlägsna uppgifters lösanden än de mer akuta. Det ser inte rätt ut att avdela en sådan oproportionell del till vad den socialistiska revolutionen kommer att leda till, snarare än HUR den kommer att uppnås – och här räcker det inte på långa vägar med ett par allmänna konstaterande att en revolution krävs. Hur partiet ska byggas, fungera och sträva efter hade varit absolut nödvändigt att ägna åtminstone ett kapitel till. Och vad ska vara den partibyggande organisationens roll? Hur ska den bygga partiet/bidra till att partiet byggs? Hur kommer den processen att se ut? Om dessa avgörande frågor sägs inget. Istället en massa spånande om hur en ‘ideal’ socialistisk konstitution bör se ut – lite som när det alltmer irrelevanta och bakåtgående RCP gav ut ett konstitutionsförslag.

    Men mer konkret:
    Vår ambition är att konstituera en partibildande organisation våren-sommaren 2016 på basis av detta program – Ni måste vara väldigt övertygade om era medlemmars/sympatisörers kapacitet för att sätta ett så stort mål med en sådan snäv tidsplan. För hur ni än ser på partibyggandet (alltså oavsett om ni vill forma ett embryo att utvecklas till ett parti, eller om ni tror på en mer nätverkad process) är det ju så att denna partibyggande organisations kader kommer att vara helt avgörande för vilken sorts parti som byggs. Om ett kommunistiskt parti ska byggas krävs det att ni isf har en betydande del av de mest politiskt avancerade och dedikerade svenska kommunister i er rörelse. Har ni det?

    Om diskussionen om ‘socialimperialism’ i Kina: Hur kan ni räkna Kina som en ‘supermakt’? Kina är lika mycket en förtryckt nation som en imperialistisk makt. Båda delar. Det är dessutom militärt ingen supermakt, och knappast ekonomiskt heller, om man inte totalt bortser från folkmändgen.

    De imperialistiska stormakterna med USA i spetsen strävar efter att reducera de neokoloniala länderna till råvaruproducenter, utnyttja den billiga arbetskraften – Det här är en motsättning. Antingen eller. För hur kan man mest effektivt exploatera arbete? Genom industriell production. Jag skulle tro att den andra delen av den här meningen är mycket mer korrekt än den första. marknad stammer bättre än det första antagandet.
    Motsättningen mellan arbetarklassen och borgarklassen i de kapitalistiska och statskapitalistiska länderna – som endast den andra av fyra huvudmotsättningar. Motsättningen mellan arbetarklassen och borgarklassen, är inte, globalt, huvudmotsättningen?

    Den ökande rivaliteten mellan USA och Kina leder paradoxalt till ökat handlingsutrymme för inte bara små och medelstora imperialistmakter utan också för regionala stormakter som Indien, Iran, Saudi-Arabien, Nigeria och Brasilien med flera. – Ja, men det slutar inte här. Även förtryckta nationers stater får ett ökat handlingsutrymme.
    Efter Mao Zedongs död genomfördes en kupp i Kinas Kommunistiska Parti – återupprättande , absolut, men ‘kupp’? Hur genomförs en kupp i ett kommunistiskt parti, och vad säger det om partiets karaktär om en sådan avgörande linjekamp kan avgöras genom en simpel kupp? ‘Kupp’ låter alltför trivialt för att spegla den komplexa klass- och linjekamp som förlorades. Det låter alltför ytligt.

    I dagens värld skärps särskilt motsättningen mellan de förtryckta nationerna å ena sidan och imperialismen och socialimperialismen å den andra. –- Stämmer detta? Denna motsättningen är förmodligen avtagande relativt till inhemska klassmotsättningar, i o m att kapitalismen utvecklas även i de förtryckta nationernas ekonomier – i många fall i en mycket högre takt än i de imperialistiska centren – och att dessa ekonomier utvecklar en nationell bourgeoisie. Denna process har gått långt. I övervägande delar av tredje världen är huvudmotsättningen idag inom-ekonomisk.

    Dessutom störtade det kubanska folket en nationell kompradorregim i en socialistisk revolution som utgick från landsbygden. – På vilket sätt kan den kubanska revolutionen betraktas som socialistisk? Är då Kuba idag en socialistisk ekonomi? Om inte, när upphörde Kuba att vara en socialistisk ekonomi, och hur kan en borgerlig och proletär stat isf alternera igenom en gemensam regering? Detta låter i mitt tycke bisarrt. Kuba är självfallet ingen socialistisk ekonomi, och landet har inte heller genomgått någon socialistisk revolution, utan en borgerlig sådan. Om ni nu ska upphålla Kubas som en socialistisk revolution finns det inga anledningar att inte göra detsamma för resten av det statskapitalistiska östblocket och afrikanska och asiatiska lydstater till Sovjet.
    Bara proletariatet är sant patriotisk – Proletariatets politiska uppgift innebär nationens upphävande, inte förstärkande eller bevarande. Patriotism är i det ena, en borgerlig ideologi. I det andra, en illusion. Oavsett är det förklastligt, och knappast något ett kommunistiskt parti ska komma dragandes med till proletariatet. Speciellt inte i en ekonomi ni själva har definierat som imperialistisk.

    Kapitalismen i Sverige har utvecklats till statsmonopolkapitalism – Är detta verkligen korrekt? Som ni senare uppmärksammar har staten på senare decennier gjort sig av med stora delar av sitt ägande. Om staten var det drivande centret för kapitalackumelation på 70-talet, är det knappast så nu. Nu är den snarare en faciliterare. Om den rollen innebär att man kan kalla Sveriges ekonomi statskapitalistisk, är ALLA kapitalistiska ekonomier statskapitalistiska.

    Dessutom förekommer lönedumpning på grund av EU-medlemskapet och okontrollerad invandring – Detta är den politiskt överlägset värsta formuleringen i programförslaget. Totalt ovetenskapligt dessutom. Endast den som totalt köpt borgerlig vulgärekonomi kan köpa att ‘okontrollerad invandring’ driver löner neråt. T o m en Keneysian kan argumentera motsatsen på ett långt mer övertygande sätt. Kapitalets fria rörelse kombinerat med arbetarnas icke-frihet till rörelse i större delen av världen är vad som gör ‘lönedumpning’ möjligt rent geografiskt, INTE ‘okontrollerad invandring’. Dessutom är invandring till Sverige högst kontrollerad och förtryckt: det är t o m omöjligt för den överväldigande majoriteten av världens folk att ens besöka Sverige.
    De historiska erfarenheterna visar att borgarklassen aldrig tillåter en rörelse som hotar kapitalismens grundval att få majoritet i parlamentet. – Jag vet inte om detta är ett effektivt argument mot reformismen, det finns många möjliga invändningar. Men av högre vikt är det faktum att även en kommunistisk majoritet i parlamentet inte skulle förändra den svenska statens klasskaraktär, eftersom denna är strukturellt betingad. Att uttrycka denna sanning är dessutom ett mycket mer effektivt argument än det tradiga mantrat om valutkomst. En utkomst som i vilket fall är irrelevant.

    En riksdag, till vilken regelbundna, fria och hemliga val genomförs, av ny typ inrättas. – Ska detta vara en suverän församling? Isf, ska proletariatets vunna makt vara beroende av återkommande valvinster, och vad händer om man skulle förlora ett val? Jag tror Lenin hade helt rätt när han vägrade underordna historiska lagar till opportuna åsiktsriktningar. Till detta ska tilläggas att till all text som går åt att diskutera de borgerliga fri- och rättigheternas bevaranda. sägs det noll om hur den den proletära karaktären på statsmakten ska förvaras och garanteras.

    Reply
    • Arvid Ådalen

      Håller med om att det bör finnas mer om de akuta frågorna i det slutliga förslaget. Mer om hur en socialistisk revolution måste gå till utifrån de erfarenheter som finns borde vara med och säkert mer om partiet men samtidigt måste så klart de allra flesta frågor lösas genom, praktik-teori-praktik. Vi är ju inga spågummar. Vore fint med mer konkret vad som saknas.

      Vad det gäller att det skulle vara en hög ambition att konstituera en partibyggande organisation så förstår jag inte detta. I varje läge jobbar man med de konkreta förutsättningar och man har uppenbarligen gjort bedömningen att man kan samla en grupp som kan enas på en MLM-grund. En partibyggande organisation är ju inte heller ett parti och varför skulle det krävas att man har “de flesta av de bästa” med sig? En organisation är aldrig bättre än sin praktik. Man kommer inte kunna dra till sig mer än begränsade skaror om man inte har en riktigt bra praktik och det kan man åstadkomma med en relativt liten grupp på lokal nivå. Till denna stormvirvel kommer bra folk att komma när ryktet sprider sig.

      Vad gäller Kina som supermakt så är det i dagsläget världens största ekonomi och deras militärutgifter går i raskt takt upp mot USA:s. De exporterar också kapital i en rasande takt. Siffror som stödjer din uppfattning?

      Kupp i Kina? Kvantitativa förändringar leder fram till en kvalitativ förändring. Känner du igen det?

      Dessa länder utvecklar en nationell bourgeoisie? Ja det finns i neokolonierna men är det inte rimligt att denna klass trängs tillbaka just genom att det imperialistiska kapitalet tränger fram och dominerar allt mer.

      “Kapitalismen i Sverige har utvecklats till statsmonopolkapitalism – Är detta verkligen korrekt?”. Den offentliga sektorns inkomster utgör cirka 50 % av BNP. Det är en ökning från ca 20 % 1950.

      “lönedumpning på grund av EU-medlemskapet och okontrollerad invandring”. Arbetskraften är en vara som påverkas av tillgång och efterfrågan utöver reproduktionskostnaderna. Det är ett faktum att det har en skett en extrem dumpning av löner i t.ex. lastbilsbranschen och i byggsektorn med hjälp av EU-medlemskapet. Skall vi låtsas som det inte är sant? Att driva kampanjer mot invandring är helt förkastligt men vi bör erkänna fakta. Det kanske iofs inte bör stå med i programmet.

      “Ska detta vara en suverän församling? Isf, ska proletariatets vunna makt vara beroende av återkommande valvinster”, bra fråga men det är nog bra om man får slåss om massornas gunst.

      Reply
      • samma kamrat

        Vad gäller Kina: Att Kinas ekonomi är världens största säger egentligen ingenting, vilket är anledningen att jag skriver att Kina endast kan kallas en ekonomiskt supermakt om man ‘totalt bortser från folkmängden’. Alltså, Nigerias ekonomi är större än Norges, och ‘Afrikanska Unions’ är mer än dubbelt så stor som Saudiarabien, men det säger väldigt lite om ekonomiernas karaktär. Att, och den grad som, Kina exporterar kapital, som du påpekar, är mycket mer intressant. Men det är samtidigt endast en del av den kinesiska ekonomins dubbelhet. Turkiet är också en stor kapitalexportör. Likaledes Indien. Men den kapitalexporten måste sättas i relation till kapitalimport. I Kinas fall utgör utgående FDI endast runt en fjärdedel av inkommande.

        Angående den nationella bourgeoisien i tredje världen: jag tror att det är helt felaktigt att generellt hävda att ‘denna klass trängs tillbaka just genom att det imperialistiska kapitalet tränger fram och dominerar allt mer’. Det låter som en käpphäst som var sann på 1960-talet (och kanske t o m 80- eller 90-talen), men knappast idag. Rent kvantitativt ökar självklart imperialistiskt ägande i tredje världen, men relativt är jag övertygad om att det motsatta gäller (speciellt om man bortser från just Kina), och rent kvalitativt pågår stora förändringar i den kapitalism som utvecklas i tredje världens ekonomier.

        Vad gäller statskapitalism i Sverige: den offentliga sektorns inkomster säger extrem lite här ( redistribution, till den grad sådan förekommer, påverkar inte det underliggande produktionssättet på något väsentligt sätt). Om du vill visa påvisa statskapitalistiska drag i den svenska ekonomin måste du istället diskutera ägande av produktionsmedlen, och framförallt den del av totalt mervärde som skapas av statliga företag. I Sveriges fall har statliga företags del av BNP minskat från tio till sex procent de senaste decennierna (http://www.regeringen.se/contentassets/56d04e20c9f94cc6b58729e8c86d1091/privatiseringar-av-statligt-agda-foretag-n9010). Att karaktärisera en ekonomi som visar en sådan sammansättning som ‘statskapitalistisk’ innebär en extrem urvattning av konceptet.

        Angående invandring och lönedumpning: så noterar jag, för det första, att arbetskraft är en s.k. ‘fiktiv vara’ snarare än en ‘vanlig’ vara. Arbetskraftens pris påverkas av så mycket mer än – vad du skriver – endast efterfrågan och tillgång. Bl a – och direkt avgörande för det resonemangets tillkortakommande – påverkar arbetskraftens tillgång direkt dess efterfrågan, vilket skapar en ‘rundgång’ som inte sker i någon annan varas fall. Men arbetskraftens pris, påverkas självklart också av politiska faktorer – om klassernas styrkebalans. För det andra noterar jag att dina exempel – lastbils- och byggbranscherna – inte på något vis exemplifierar ‘okontrollerad invandring’. Just i dessa branscher handlar det ju precis om kapitalets och varornas mobilitet snarare än arbetets. Lönerna i dessa sektorer pressas ner av en service-import från ekonomier som inte har samma lönenivåer som Sverige. Arbetarna i dessa branscher har inte invandrat till Sverige, men är bosatta i låglöneekonomier. Ironiskt understryker dina exempel min poäng: det är inte arbetets fria rörelse som är problemet, utan snarare kapitalets (och varors) fria rörelse i kombination med arbetets icke-frihet till rörelse som möjliggör geografiska strategier för lönedumpning. Vi behöver inte ‘låtsas’ som denna borgerliga ideologiska konstruktion som skyller lönerepression på arbetarers rätt till rörlighet ‘inte är sant’, vi kan istället faktiskt konstatera att den är urfalsk.

        Reply
        • Arvid Ådalen

          Jag tror problemet är att du blandar ihop kompradorer och den nationella bourgeoisien. Att Indien skulle exportera kapital är mycket omtalat men vem har tittat på hur ägandeförhållandena egentligen ser ut. Jag vet att indiska kamrater menar att de “indiska” storföretagen agerar som bulvaner åt britter m.fl. Indien har ingen självständighet att tala om vilket hänger samman med vem som kontrollerar kapital, militär och byråkrati. Kina har det men det krävdes en enorm militär kraftansträngning för att åstadkomma det. En stark självständig indisk borgarklass kan inte uppstå utan detta. Vi måste skilja på imperialisternas/kompradorenas politiska kampanjer (t.ex. “India Shining”) och verkliga förändringar. BRICS, BRICS, BRICS, äpplen och päron. Se här om netto-kapitalexportörer: http://kommak.org/?p=1540

          “Om du vill visa påvisa statskapitalistiska drag i den svenska ekonomin måste du istället diskutera ägande av produktionsmedlen,”. Nej, det måste vi inte. Du diskuterar delvis en annan fråga. I det citatet som du tog står det om statsmonopolkapitalismen och inte enbart statskapitalism. Det handlar om en sammanflätning av stat och monopol som troligen är lika stark nu som för 20 år sedan. Privatiseringarna har ju i allmänhet inneburit att staten genom skatterna flyttar stora värden direkt till de privata monopolen.

          I läroboken om politisk ekonomi från 50-talet skriver de så här:
          “Lenin worked out the question of State-monopoly capitalism, of the subjection of the bourgeois State machine to the monopolies. He showed that State-monopoly capitalism means the highest form of capitalist socialisation of production and the material preparation for socialism, on the one hand, and, on the other, means exploitation of the working class and all the working masses in every possible way.”

          Vad gäller lönedumpningen så lämnar jag detta för vidare undersökningar. Jag stödjer inte heller skrivningen som den är och det är möjligt att du har rätt i det stora hela.

          Reply
  5. John Österberg

    Tycker att det låter bra, måste säga att jag tyckte mycket om att läsa texterna och ni gjorde detta verkligen bra. Håller med Arvid dock att man kanske ska ha ett avsnitt som kanske mer detaljerat förklara lärdomar/Bidrag från dom fem klassikerna (Marx,Engels,Lenin,Stalin,Mao) mest pga att detta kommer ni få frågor om och det kan vara bra att skriva här. Kulturrevolutionen nämns inte i mycket detalj om inte alls och detta är viktigt när det kommer till klasskampen under socialismen samt så borde ni skrive om några av Mao’s andra viktiga bidrag. Sen känns det som att ni inte förtydligar att ni är Marxist-Leninist-Maoist (MLM) det känns konstigt då Kommunistiska Föreningen ska stå ut som en MLM alternativ i Sverige där ML alternativen är reformister och revisionister (SKP,KP) det hade varit bra med en ändring där så det står MLM. Men som sagt så har ni gjort ett bra principprogram vilket med lite finslipning och lite mer ideologiska klarheter så kan detta bli ännu bättre.

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Kamrater har helt olika bakgrund. En del av som var med på 70-talet har inte helt accepterat användningen av MLM även om de inte är helt fientliga till det. Såsom läget är nu så accepterar alla användningen av MLM men alla använder inte det. Debatten fortsätter och det är inget dåligt, debatten är en nödvändig ideologisk “motor” som drar rörelsen framåt.

      Reply
    • Stål och slagg

      Håller med om att det borde vara mer fokus på nuet och de frågor som du tar upp i första stycket.

      Reply
  6. Josef

    Noterar att Stalin inte nämns. Är det av strategiska skäl eller ideologiska? Kanske tycker ni inte han bidrog tillräckligt?
    Man måste inte ha med alla. Men detta är en fråga som alla kommunistiska partier kommer att få.

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Vi anser att MLM har tagit marxismens tre delar (ekonomin, socialismen, filosofin) till nya nivåer. Vad gäller Stalin så menar vi att KKP hade rätt att Stalin utvecklade marxismen men hade vissa ideologiska problem (t.ex. det monolitiska partiet, se hans Leninismens grunder). Vad gäller utvärderingen av hans roll så finns internt två tendenser, en mer positiv och en mer negativ.

      Reply
    • John Österberg

      Nu hade Stalin vissa teoretiska bidrag till Marxismen (monolitiska partiet osv) men jag tycker inte att han är viktig nog att ha med här. Det är nog bättre att dom skriver någon separat text om honom istället då det finns en del att prata om. Men han hör inte hemma i principprogrammet enligt mig men då jag också tror att frågan kommer ställas om just Stalin så kan man nog ta i och skriva en text om han.

      Reply
  7. John Österberg

    Jag tycker det låter väldigt bra! Gillar speciellt att ni förklarar (så bra man kan iaf) lite hur socialismen kommer vara uppbyggt. Jag håller med Arvid med att ni missade lite SPKR och sådant men annars är den fett bra. Undrar varför ni skrev marxism-leninism ska det inte vara marxism-leninism-maoism? (MLM för kort)

    Reply
  8. Arvid Ådalen

    Tycker förslaget är allmänt bra, visionärt och framåtblickande. Några viktiga MLM-frågor saknas dock. Viktigt att nämna att marxismen har tre delar: filosofin, politisk ekonomi och socialismen. Det är först när det sker en utveckling i alla dessa delar, som marxismen i dess helhet utvecklas vilket Mao gjorde. Det är för de allra flesta helt obegripligt hur kommunisterna traditionellt har ansett att ett nytt språng sker i marxismens utveckling. Därför viktigt att detta tas upp. ML+M är inte accepterad ännu, vi har en stor pedagogisk uppgift framför oss här.

    De tre instrumenten. Förhållandet mellan partiet, armén och enhetsfronten, som byggs upp under revolutionen.
    – Armén uppfyller politiska uppgifter, tre uppgifter: strida, producera för att inte vara en börda och mobilisera massorna. Armén baserar sig på människorna, inte på vapnen, armén är uppkommen ur massorna och är förbunden till dem som den helhjärtat tjänar, detta gör det möjligt för den att röra sig som fisken i vattnet. Utan en folkarmé har folket ingenting, partiet för befälet över geväret. Lenins tes om folkmilisen och frågan om en allmän folkbeväpning som leder framåt mot en fullständig frigörelse, med ett samhälle utan stat som vi känner den.

    -Enhetsfronten. Mao utvecklade en fullständig teori om enhetsfronten och fastställde dess lagar. En klassfront ledd av proletariatet representerat av Partiet, en enhetsfront under det Kommunistiska Partiets ledning; en enhetsfront för den socialistiska revolutionen, för erövrandet av makten till förmån för proletariatet och folket. Konkret, är enhetsfronten samlandet av de revolutionära styrkorna mot de kontrarevolutionära styrkorna. Enhetsfronten är inte likadan i varje etapp av revolutionen. Enhetsfronten i en konkret revolution är inte den samma på världsnivå. Förhållandet mellan front och Stat, enhetsfronten konkretiseras som en gemensam diktatur.

    – Kulturrevolutionen. Den största massmobiliseringen någonsin på jorden. Två viktiga frågor. 1) att SPKR innebär en milstolpe i proletariatets diktaturs utveckling mot proletariatets befästande vid makten, som konkretiserades i revolutionskommittéerna. 2) kapitalismens restauration i Kina, efter den kontrarevolutionära kuppen 1976, är inte ett förnekande av kulturrevolutionen, utan helt enkelt en del av kampen mellan restauration och kontrarestauration

    -Världsrevolution. Mao betonar på nytt betydelsen av världsrevolutionen som en enhet, genom att utgå från att revolutionen är huvudtendensen, imperialismens förruttnelse ökar och att vi alla kommer till kommunismen eller så gör ingen det.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.