Studietillfälle 1: Arbetarklassen och utsugningen

Vår förhoppning är att texten nedan skall vara så jordnära att vem som helst skall kunna hänga med och tanken är att potentiella medlemmar snabbt skall introduceras till organisationen genom sammanlagt 5 kortare texter (totalt 34 sidor) som tar upp alla centrala frågor. Kan man få enighet i alla grundfrågor så har man ju en riktigt bra grund att bygga vidare på. Vi håller på att ta fram en fortsättningskurs som utgår från ett tjockt cirkelmaterial som gjordes av KFML/SKPs studieutskott 1978 men som aldrig publicerades eftersom dengxiaopingisterna i partihögern kastade ut vänstern innan det kom i tryck.

Vi läser i dagstidningarna om hur storbolagen gör miljardvinster varje år och hur dessa delas ut till aktieinnehavarna, om direktörer och andra toppchefer som har miljontals kronor i årslön och om hur maktens ekonomiska elit lever ett extravagant lyxliv i storstädernas enorma villor och i sina semesterhus på Franska Rivieran. Men hur uppstår företagens profiter som dessa rika personer lever av?

Är det Wallenbergarna, Bonniers, familjen Rausing själva som har arbetat ihop sina vinster och till sina ägodelar? Naturligtvis är det inte så. Dessa värden är skapade av det arbetande folket och har berövats dem genom den kapitalistiska utsugningen. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där de rika kapitalisterna berikar sig på arbetarna genom att ta av sitt kapital (varor och pengar) för att köpa arbetarnas arbetskraft under viss tid. Arbetarna skapar genom sitt arbete mer kapital än de får i lön och gör kapitalisterna ännu rikare.

Skapade 1709 miljarder men fick bara 236!

Under år 2007 skapade industriarbetarna i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån, ett sammanlagt värde av 1 709 miljarder kronor (vi har ej hittat nyare uppgifter). Men av dessa miljarder gick endast 236 miljarder kronor åt till löner för de arbetande i industrin. Vad hände med de övriga 1 473 miljarderna? Den största andelen av dessa miljarder har kapitalisterna lagt beslag på. De utgör vad vi kallar för kapitalisternas mervärde. Mervärdet är alltså skillnaden mellan vad arbetaren får i lön och det värde han har arbetat ihop efter avdrag för förbrukade råvaror och förslitet kapital (t.ex. maskiner). Mervärdet är ett resultat av kapitalisternas utsugning av arbetarklassen. Produktionsmedel är de saker man behöver i produktionen och de råvaror som man bearbetar. Genom att kapitalisterna helt bestämmer över produktionsmedlen bestämmer de också över vad som skall produceras och vad som inte skall produceras. De har på detta sätt makten över allt vi behöver för att kunna leva.

Hur uppkommer mervärdet?

Arbetsdagen i alla kapitalistiska företag består av två delar. Dels den nödvändiga arbetstiden som används till att arbeta ihop värdet av lönen och dels merarbetstiden under vilket man arbetar för kapitalisten och skapar mervärde. Om produktionen skulle ha avbrutits efter det att den nödvändiga arbetstiden var avklarad skulle inget mervärde kunna uppstå. Men varför skulle storföretagen avbryta produktionen efter arbetsdagens första del? Kapitalisterna förfogar över arbetskraften under ett helt arbetspass. De har betalat för bruka arbetskraften viss tid och därför har kapitalisterna rätt att bruka arbetskraften under hela arbetspasset. Merarbetet, dvs. det arbete som skapar mervärdet är med andra ord obetalt arbete.

Kapitalisterna försöker hela tiden att tjäna mer pengar genom att öka mängden obetalt arbete. De vill helst att arbetarna inte skall ha någon fritid och hela livstiden (utöver sömn och måltider) skall helst gå ut på att arbeta för kapitalisterna. Människor som måste ha flera arbeten för att klara sig och inte har någon fritid lever i praktiken sämre än ett lastdjur. Man blir på det sättet endast en maskin för att producera rikedom åt andra med en utsliten kropp och utbränd själ. Om kapitalisterna inte hejdas så kommer de obarmhärtigt och hänsynslöst försöka pressa ner hela arbetarklassen på denna nivå av djupaste förnedring.

Under 1990-talet har kapitalisterna i Sverige börjat använda mer raffinerade metoder för att pressa ur arbetarna mer arbete under lika lång arbetsdag som tidigare. Metoden för att öka arbetstakten kallas för ”lean production” och har två huvudprinciper: ”just-in-time” och planerad underbemanning. Kapitalisterna försöker att inte hålla sig med lager vilket gör att arbetarna har större press på sig att arbeta felfritt och att bli klara ”just-in-time”. Pressen ökar genom konstant underbemanning. Arbetsstyrkan minskas med t.ex. 10% och när arbetarna stressar så att normal produktionstakt uppnås, minskas arbetsstyrkan med ytterligare 10%.

Varorna och deras värde

I det kapitalistiska samhället vi lever i är varor mycket viktiga. När vi tänker på varor så tänker vi nog främst på de produkter som ligger på hyllorna i affären. Om kapitalisterna inte har några varor som de kan köpa och sälja så kan de inte bli rika. Därför vill kapitalisterna att nästan allting skall vara varor som kan köpas och säljas. Innan kapitalismen uppkom var de flesta människor i Sverige bönder och bönderna framställde de flesta produkter till sig själva. Dessa produkter var inte varor eftersom de inte såldes på marknaden. En vara är alltså något som kan köpas och säljas. T.ex, en liten figur i lera som man har gjort till sig själv är ingen vara eftersom man inte har tänkt att sälja den.

Alla varor i affären har olika pris, varför är det så? Jo, varornas pris bestäms främst av hur mycket arbete som man har lagt ner på dem. Till exempel, om man tar bort allt arbete ur ett bröd, vad blir kvar då? Ta först bort bondens arbete på åkern och sedan arbetet i mjölfabriken och sedan arbetet på bageriet. Vad blir då kvar? Ingenting, eftersom hela brödet är resultatet av det arbete som har lagts ner på att göra det.

Men för att förstå det kapitalistiska samhället måste vi också bekanta oss med begreppet “värde”. I ”Kapitalet” skriver Marx att rikedomen under kapitalismen framträder som ”en oerhörd varuanhopning”. Därför inleds också Kapitalet med ett studium av varan. Varan har två sidor, bruksvärdet och bytesvärdet. En varas bruksvärde bestäms av dess användningsområde; det kan vara alltifrån nyttiga varor, som exempelvis en cykel, till en snuttefilt, som bara har betydelse för innehavaren. Bytesvärdet uppträder då ett bruksvärde byts mot ett annat bruksvärde i bestämda proportioner eller kvantiteter. Innan bytesmedel uppfanns, byttes varor direkt mot varandra, exempelvis fisk mot vete. Men hur visste man vad dessa var värda? Eftersom bruksvärden inte delar någon gemensam egenskap, måste bytesvärdet bestämmas av någon annan egenskap, som dessutom är mätbar. Denna gemensamma egenskap är det arbete som nedlagts i varan. Både cykeln och snuttefilten (en helt vanlig filt från början) har detta gemensamt.

För att genomföra varuutbytet används sedan flera tusen år tillbaka pengar som bytesmedel. En varas värde och dess pris är dock inte detsamma. Genom att använda begreppet värde och bytesvärde kan vi diskutera hur mycket arbete som har lagts ner i en vara, men priset varierar beroende på tillgång och efterfrågan. För att genomföra det bytet används pengar som ett bytesmedel. En varas värde och dess pris är alltså inte exakt samma sak. Genom att använda begreppet värde eller bytesvärde kan vi diskutera hur mycket arbete som har lagts ner i en vara men priset varierar beroende på tillgång och efterfrågan. Dessa resonemang kan verka krångliga men är helt nödvändiga om vi skall kunna förstå hur samhället fungerar. Alltså, kilopriset på bananer varierar mellan 10 kr/kg och 30 kr/kilo. Men priset på en ny Volvobil av viss modell kan variera mellan 300 000 kr och 500 000 kr. Skillnaden i priset mellan ett kilo bananer och Volvobilen kan inte förklaras med tillgången eller hur många som efterfrågar dessa varor. Här måste vi använda det abstrakta begreppet värde som hjälper oss att förklara att Volvobilen har ett mycket högre värde än bananerna eftersom det kräver så mycket mer arbete att göra en Volvo än att “odla fram” bananer.

Det är lätt att tro att maskiner skapar produkter och därmed värden. Men maskiner skapar inget värde, det är bara människor som kan göra det. Utan mänsklig arbetskraft så blir det ingen produktion. Istället kan man säga att det värde som arbetare har lagt ner på att göra en maskin förs över till varorna som skapas med hjälp av maskinen ända tills dess att maskinen är helt slutkörd.

Fråga: Måste det finnas varor i ett samhälle?

Arbetskraften är också en vara

Få tänker på att vår arbetskraft också är en vara som arbetarna tvingas sälja till kapitalisterna.  Arbetskraften som vi säljer till kapitalisterna är en vara som alla andra men den har speciella egenskaper. Den är en värdeskapande kraft och kan skapa nya och högre värden än den själv har. En person som är utfattig kan med hjälp av sitt arbete och kapitalisternas maskiner och råvaror skapa värdefulla varor åt kapitalisterna. Arbetskraften är en källa till allt som har något värde. Utan arbetarklassens arbete skulle det inte finnas några varor i affärerna, inga hus, inga bilar och bussar, inga gator osv. Detta visar att arbetarklassen behövs i det mänskliga samhället men det gör inte kapitalisterna som lever på andras arbete. Att vi tvingas sälja vår arbetskraft till kapitalisterna i utbyte mot lön är en form av slaveri. Vi kallar det löneslaveri.

De som har makten i Sverige, kapitalistklassen, betraktar inte de som arbetar åt dem som människor. De ser på oss främst som varor som skall köpas så billigt som möjligt. Idag är 10-30% av befolkningen i Sverige helt eller delvis arbetslös beroende på hur man räknar. När det råder arbetslöshet är tillgången på arbetskraft större än efterfrågan på den. Den vara som heter arbetskraft skiljer sig från andra varor även genom att arbetaren inte kan bestämma om den skall säljas. För att inte svälta ihjäl eller leva på existensminimum (socialbidrag) måste han sälja sin arbetskraft på de villkor kapitalisten erbjuder honom. Arbetslöshet ökar konkurrensen mellan arbetarna. Kapitalisterna försöker driva utvecklingen mot att betala ut löner som ligger under vad arbetarna behöver för att överleva och arbetslöshet bidrar till att pressa ner lönerna för de som har arbete. Kapitalisterna tjänar på arbetslösheten och vill därför att det skall finnas många arbetslösa som de kan välja mellan.

Arbetarna i Sverige arbetar inom många olika områden. Inom industri- och byggsektorerna finns de arbetare som skapar varorna vi behöver. En stor grupp arbetare finns även inom sjukvården, skolan och äldreomsorgen. De som arbetar inom skolan arbetar med att öka arbetskraftens värde och de är en förutsättning för att varuproduktionen skall kunna fungera i en avancerad ekonomi. Sjukvårdsarbetarna ökar också arbetskraftens värde och ser till att arbetare som har drabbats av skador och av sjukdom kan återgå till sitt arbete. Inom äldrevården vårdas vi när vi inte längre kan arbeta för kapitalisterna eller för oss själva i hemmet.

För kapitalisterna är äldrevården och förskolorna viktiga eftersom de säkrar tillgången på kvinnornas arbetskraft. I de samhällen där det inte finns någon äldrevård eller förskolor tvingas kvinnorna stanna i hemmet och arbeta med att ta hand om barnen och de gamla. En utbyggd äldrevård och förskola är bra för kapitalisterna eftersom de då får möjlighet att exploatera även kvinnornas arbetskraft. Detta hänger samman med att den allmänna lönenivån i ett kapitalistiskt samhälle utgår från summan av de varor som en familj behöver för att klara sig. Lönerna kan alltså inte allmänt sjunka under det som arbetarna behöver för att överleva och skaffa barn. Om lönen blir för låg och det inte finns socialbidrag så dör arbetarna och då finns det inga människor som kapitalisterna kan utnyttja. Detta gör att det är lönsamt för kapitalisterna att flera i familjen arbetar, då kan lönen för en hel familj pressas ner till vad de betalade en ensam familjeförsörjare förut.

Fråga: Vilken roll har du i samhällsekonomin?

Vad avgör hur mycket du får i lön?

När man går till sitt arbete och arbetar för en kapitalist eller när man arbetar för kapitalistklassen som helhet i vård, skola och omsorg så säljer man sin vara arbetskraften. Priset på arbetskraften kallas lön och detta pris regleras på samma sätt som andra varor. Hur då? Jo, den kommer att stiga och sjunka beroende på tillgång och efterfrågan. Alltså, efterfrågan på arbetskraft på arbetsmarknaden och antalet arbetare med likvärdiga egenskaper som försöker att sälja sin arbetskraft påverkar priset. Kampen mellan arbetare och kapitalister påverkar också priset. Men inom ramen för dessa faktorer kommer arbetets pris främst bestämmas av dess produktionskostnader, dvs. den arbetstid som använts för att framställa varan arbetskraft. Vilka är dessa produktionskostnader? Jo, det är alla de kostnader som krävs för att bevara en arbetare och utbilda honom till arbetare. Dessa kostnader är: utbildning, sjukvård, fortplantningskostnader (barnomsorg), husrum, mat etc. och de utgör grunden för lönesättningen i ett land.

Alltså kostnaden för att arbetare skall kunna överleva och fortsätta fungera bestämmer en allmän miniminivå på lönen (som enskilda fall givetvis underskrides). Men det går att ta ut mer. Det som i sista hand avgör lönens storlek är den styrka som arbetarklassen kan mobilisera mot kapitalisterna.

En allmän höjning av lönerna för arbetarklassen innebär en minskning av kapitalisternas profiter och detta påverkar i det stora hela inte varupriserna. Det snack som förekommer om att löneökningarna äts upp av stigande priser (inflationen) är en bluff som syftar till hindra arbetarklassens kamp och skydda kapitalisternas profiter (Se Marx, Lön pris profit, kap 2).

Fråga: Är en arbetare som tjänar 250 kr per timme utsugen?

Lästips:
-Karl Marx, Lönearbete och kapital
-Karl Marx, Lön, pris och profit
-Politisk ekonomi, USSR:s vetenskapets akademi 1954, svensk upplaga 1986, kap 8, Arbetslönen.

(Visited 128 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.