Vad är MLM?

På möte med kamrater från olika håll presenterades texten nedan i form av ett föredrag. Tanken var att det skulle fungera som ett underlag för debatt om definitionen av MLM. Texten var från början stolpar till föredraget och är därför något fyrkantig och korthuggen i sin stil.

MAOISMEN SOM EN NY ETAPP I MARXISMENS UTVECKLING

Tre milstolpar under förra århundrandet: den första Oktoberrevolutionen 1917 som inledde den proletära världsrevolutionens era; den andra, den kinesiska revolutionen 1949 förändrande styrkeförhållandena till fördel för  socialismen; och den tredje, kulturrevolutionen, inledd 1966, som fortsättning på revolutionen under proletariatets diktatur för att behålla kursen mot  kommunismen. Mao ledde två av dessa.

TEORIN

Marxismen har traditionellt ansetts ha tre delar: filosofin, politisk ekonomi och socialismen. Det är först när det sker en utveckling i dessa tre delar, som marxismen i sin helhet utvecklas.

Inom den marxistiska filosofin utvecklade han dialektikens kärna, dvs. motsättningens lag och la fram den som den enda grundläggande lagen och han tillämpade motsättningens lag på politiken och förde ut filosofin till massorna som ingen gjort tidigare.

I den marxistiska politiska ekonomin tillämpade Mao dialektiken för att analysera förhållandet mellan bas och överbyggnad och kom till slutsatsen att  överbyggnaden, medvetandet, kan modifiera basen och att man med den politiska makten kan utveckla produktivkrafterna. Han utvecklade den leninistiska idén om politiken som ekonomins koncentrerade uttryck och la fram att politiken alltid måste vägleda på alla plan.

Han förde fram tesen om byråkratkapitalismen, kapitalismen som utvecklas i de förtryckta nationerna av imperialismen med olika grader av underliggande feodalism eller andra produktionssätt.

Mao utvecklade socialismens politiska ekonomi med kritik av det socialistiska uppbygget i Sovjetunionen. Han menade att man skulle se jordbruket som bas och industrin som ledande, industrialiseringen skulle vägledas av förhållandet mellan den tunga  industrin, den lätta industrin och jordbruket och den tunga industrin skulle vara centrum i ekonomin.

Stora språnget var en viktig lärdom och inte på något sätt främst ett misslyckande som de politiska motståndarna hävdar.  Det hade en politisk linje som gav det en riktig kurs. Man genomförde en gigantisk ansträngning för att sätta igång det och föra det  till framgång och utgick från förbindelsen mellan jordbrukskooperativiseringen och folkkommunen.

De få årtiondena av socialism inte har inte gett oss en bild av dess  fullständiga utveckling och därför saknas insikt i alla dess lagar. “Håll fast vid revolutionen, främja produktionen”, var en grundläggande princip som understryker behovet av att altid främst lägga vikt vid klassinnehållet i politiken istället för simpel borgerlig ekonomisk politik med fokus på “tillväxt”.

I den vetenskapliga socialismen utvecklade Mao klassanalysen på de ekonomiska, politiska och ideologiska planen. Han förde fram revolutionära våldet som allmängiltig lag utan något undantag; revolutionen som en klass’ våldsamma ersättande av en annan och förde fram tesen, “Makt växer ur en gevärspipa” och att  revolutionens väg i de förtryckta nationerna är att omringa städerna från landsbygden. Han utvecklade teorin om klasskampen under socialismen och definierade  att den antagonistiska kampen mellan proletariat och bourgeoisie fortsätter under socialismen och att en lösning på problemet är kulturrevolutioner som den socialistiska revolutionens fortsättning under proletariatets diktatur.

ANDRA TEORETISKA BIDRAG

Ny-demokratin. Tre typer av diktatur som en utveckling av den marxistiska teorin om staten: 1) Bourgeoisiens diktatur som i de imperialistiska länderna och i de förtryckta nationerna idag. 2) Proletariatets diktatur som i Sovjetunionen eller Kina innan revisionisterna tog makten; och 3) Ny-demokratin som en gemensam diktatur baserad på arbetare-bondeförbundet ledd av proletariatet med ett kommunistiskt parti i spetsen. Han skilde på statssystemet som diktatur av en klass eller klasser som utövar makten och regeringssystemet som  organiseringen av själva maktutövningen. Ny-demokratin upprättas genom en borgerlig revolution av ny typ som endast kan ledas av proletariatet. En ny-demokratisk revolution bygger upp en ny ekonomi, politik och kultur.

De tre instrumenten. Mao utvecklade det inbördes förhållandet mellan partiet, armén och enhetsfronten, uppbyggnaden av de s.k. tre instrumenten under revolutionen samtidigt som man bygger en ny stat, detta baserat på en beväpnad befolkning. Uppbyggnaden vägleds av principen att en korrekt ideologisk linje avgör allt, det är på denna ideologisk-politiska bas som organisationsbygget sker. Detta mitt i kampen mellan proletär och borgerlig linje.

Det kommunistiska partiet. Enligt Mao är partiets syfte att erövra makten med folkkrig och försvara den, partiet måste ha massornas stöd i den revolutionära  kampen eftersom folkkriget är ett massornas krig. Partiet utvecklas och förändras i enlighet med revolutionens etapper och de perioder som dessa har; och dess utvecklings drivkraft är tvålinjerskampen, kampen mellan proletär linje och borgerlig eller icke-proletär linje i allmänhet, främst är det en kamp mot revisionismen. Ideologin har en avgörande betydelse i partilivet och i utvecklingen av korrigeringskampanjer.

Armén uppfyller politiska uppgifter, tre uppgifter: att strida samt producera för att inte vara en börda och dessutom att mobilisera massorna. Armén baserar sig på människorna, inte på vapnen, armén är uppkommen ur massorna och är förbunden till dem vilka den helhjärtat tjänar. Detta gör det möjligt för den att röra sig som fisken i vattnet. Utan en folkarmé har folket ingenting och partiet för befälet över geväret och inte tvärtom. Genom att utveckla Lenins tes om folkmilisen förde han fram frågan om en allmän folkbeväpning som visar vägen framåt mot en fullständig frigörelse.

Enhetsfronten. Han utvecklade en fullständig teori om enhetsfronten och fastställde dess lagar. En klassfront ledd av proletariatet representerat av  partiet, en enhetsfront under ett kommunistiskt partis ledning, en enhetsfront för folkkriget, för revolutionen, för erövrandet av makten till förmån för proletariatet och folket. Konkret, är enhetsfronten samlandet av de revolutionära styrkorna mot de kontrarevolutionära styrkorna. Enhetsfronten är inte likadan i varje etapp av revolutionen. Enhetsfronten i en konkret revolution är inte den samma på världsnivå. Förhållandet mellan front och stat, enhetsfronten konkretiseras som en gemensam diktatur.

Folkkriget. I denna sammanfattas för första gången på ett systematiskt sätt de teoretiska och praktiska erfarenheten från kamperna, de militära aktionerna och krigen som förts av proletariatet. Vanligen ses folkkriget som ett enkelt gerillakrig men gerillakriget får en strategisk karaktär med Mao. Han utvecklade teorin kring gerillakriget, att det har ett flytande väsen, det är rörligt med rörelsekrig, positionskrig och med omfattande planer av strategisk offensiv och erövring av mindre, mellanstora och stora städer med miljoner invånare genom att kombinera anfall utifrån med en resning inifrån. En viktig lärdom är att resningen i Petrograd inte har upprepats och viktiga lärdomar kan dras även från det antifascistiska motståndet och de europeiska gerillorna under andra världskriget. Oktoberrevolutionen var inte bara en resning utan ett revolutionärt krig som varade i flera år. “Ja, vi är förespråkare för teorin om det revolutionära krigets allmakt; detta är inte dåligt; det är bra, det är marxistiskt”.

Kulturrevolutionen. Den största massmobiliseringen någonsin på jorden. Två viktiga frågor.
1) att kulturrevolutionen innebär en milstolpe i proletariatets diktaturs utveckling i kampen för proletariatets befästande vid makten vilket konkretiserades i revolutionskommittéerna.
2) kapitalismens restauration i Kina, efter den kontrarevolutionära kuppen 1976, är inte ett förnekande av kulturrevolutionen, utan helt enkelt en del av kampen mellan restauration och kontrarestauration

Världsrevolution. Mao betonar betydelsen av världsrevolutionen som en enhet. Han utgår från att revolutionen är huvudtendensen och att imperialismens förruttnelse ökar och att antingen så går vi alla in i kommunismen eller så gör ingen det. Han betonar även de förtryckta nationernas historiska vikt.

KAMPEN FÖR MAOISMEN

I Kina börjar kampen för att etablera Mao Tsetungs tänkande 1935, vid Mötet i Tsunyi, då åtar sig Mao ledningen för Kinas Kommunistiska Parti. 1945, beslutade den VII Kongressen att KKP vägleddes av marxismen-leninismen och Mao Tsetungs idéer, specificeringen avskaffades av den VIII Kongressen eftersom en högerlinje vägde tyngst på den. Den IX Kongressen 1969 sammanfattar kulturrevolutionen och slog fast att KKP vägleddes av marxismen-leninismen, Mao Tsetungs tänkande.

På internationell nivå får maoismen inflytande från och med 50-talet, men det är med kulturrevolutionen som den intensivt sprids och Mao blev en erkänd ledare på världsnivå. Ett stort antal kommunistiska partier tog beteckningen marxismen-leninismen, Mao Tsetungs tänkande. För närvarande kämpar MLM i Sverige mot kvarvarande tengxiaopingism och hoxaism. På världsnivå har revisionistiskt inflytande från Prachanda i Nepal och Avakian i USA påverkat. Lin Piaoismen (thirdworldism) är en ny växande revisionistisk trend med bas i USA.

(Visited 191 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.