De första kommunistiska sällskapen i Stockholm våren 1848

Bilden föreställer upproret i Paris i februari 1848. Först den 2 mars 1848 fick Stockholm de första nyheterna om den franska februarirevolutionen. På morgonen lördagen den 18 mars hittade polisen på olika ställen i staden proklamationer och dokument som vände sig emot myndigheterna, krävde reformer och valrätt. På eftermiddagen samlades en folkmassa vid Brunkebergstorg och militär sattes in och folkmassan svarade med stenkastning. Följande dag, söndagen den 19 mars, fortsatte upproret, människor samlades och butiker plundrades. Kungen beslöt sig då för att ingripa med kraft. När människor på kvällen samlades vid Storkyrkobrinken och inte följde befallningen att skingras ryckte en kavalleritrupp fram. Truppen möttes med stenkastning och kunde inte göra en kavallerichock mot folkmassan som var tänkt. Kungen gav då order om att ge eld och 18 personer dödades och många sårades. Storkyrkobrinken och Rådhustorget tömdes på folk. Vid Norra Smedjegatan stormades en barrikad av en gardespluton. Hos stadens borgerskap bildades beväpnade skyddskårer som fungerade som ordningsvakter,

Kommunistiska Manifestet utkom på svenska redan 1848 dvs. samma år som den gavs ut över huvud taget. Flera Kommunistiska sällskap bildades i Stockholm under denna tid. De ställde framförallt till uppgift att göra medlemmarna bekanta med kommunistiska och socialistiska strömningar i utlandet.

Om dessa organisationer skriver författaren Claës Lundin: ”Bland de unga kroppsarbetare, som träffades hemma hos ‘notarien’ (Widstrand) hade de flesta tillbragt någon tid i Paris, t. o. m. flera år. Redan under juli-monarkin, kanske mest då, hade de deltagit i hemliga sällskap och besökt kommunistiska sammankomster.”

Dessa arbetare hade många historier och berättelser om arbetarrörelsens verksamhet i utlandet och gav väsentliga bidrag till mötenas diskussioner. På detta sätt kom av allt att döma även den skrift upp till behandling, som spelat den största rollen av alla för den internationella arbetarklassens kamp. På dess omslag stod i översättning:
”Kommunistiska Partiets Manifest Offentliggjort i februari 1848. Proletärer i alla länder, förena er!”.

Svenska gesäller hade i Paris varit medlemmar av De rättfärdigas förbund, vilket 1847 ombildades till Kommunisternas förbund. Det bestod till en början av tyskar, men förvandlades snart till en internationell organisation, bland vars medlemmar utom tyskar även fanns ungrare, tjecker, holländare, engelsmän, ryssar och skandinaver. På medlemskorten fanns lösenordet ”Alla folk är bröder” på 20 olika språk. Förbundets kongress på sommaren 1847 i London beslöt att utge ett förbundsorgan under namnet Kommunistisk Tidskrift och i provnumrets titelvinjett finner vi för första gången den av Marx formulerade parollen: Proletärer i alla länder, förena er!

Tidningens ledarartikel innehåller rörelsens första program i enkla ord. ”Vi är inte pedanter”, som kivas om enskilda detaljer i det framtida samhället. ”Vi tillhör inte de kommunister, som vill vinna allt med kärlek …, vi begriper att vår tid inte är att skämta med… Vi tillhör inte de kommunister, som redan nu profeterar evig fred, när vår motståndare överallt gör sig beredd att slåss … Ingenstans, möjligen med undantag för England och Förenta staterna, kan vi lyckas att göra övergången till ett bättre system utan att först med våld ha erövrat våra politiska rättigheter … Vi är inga konspiratörer, som tänker börja revolutionen på ett bestämt klockslag, men heller inte fromma lamm, som undergivet bär vårt kors.”

(Visited 50 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.