Några tankar om Maos filosofi

Här nedan är en artikel av Nagalingam Sanmugathasan (död 1993). Han var en fackföreningsaktivist och en grundarna av det kommunistiska partiet på Sri Lanka och dess förste ordförande. Artikeln skrevs 1986 med anledning av att det då var 10 år sedan Mao dog.

Kamrat Mao Tse-tung var inte bara en stor marxist-leninististisk revolutionär men också en stor filosof. Det är inte möjligt att inom ramen för en enda artikel analysera alla Maos bidrag till filosofin. Jag ska försöka fördjupa mig i en eller två grundläggande punkter i Maos filosofi.

Om motsättningar
Ett av Maos viktigaste filosofiska verk är hans essä “Om motsättningar”, där han behandlar motsättningens allmängiltighet hos människor och materia och hur utvecklingen sker som en följd av motsättningarnas sammanstötningar som alltid är närvarande. Den första meningen i Maos essä lyder: “Lagen om motsättningarna i tingen, det vill säga lagen om motsatsernas enhet, är den materialistiska dialektikens grundlag“. Det är en djupsinnig iakttagelse.

Enkelt uttryckt innebär denna lag att rörelsen är inneboende i alla former av materia och att denna rörelse, dvs utvecklingen, sker som ett resultat av utvecklingen och sammanstötningarna i motsättningarna som alltid är närvarande. Vidare mellan de olika aspekterna av varje motsättning finns både enhet och kamp och genom motsättningens utvecklingsprocess utvecklas ett ting eller fenomen till sin motsats. Så förklarade kamrat Mao Tsetung i en mening den materialistiska dialektikens grundlag.

Den mest systematiska beskrivning av den marxistiska dialektiken gjordes av en av den vetenskapliga socialismens grundare, Engels. Denna återfinns i ett av hans mest kända verk “Anti-Dühring”. Detta är en mycket viktig bok eftersom den vederlägger alla former av vanföreställningar som flitigt spreds av Dühring. Det viktigaste misstaget som Dühring gjorde var att han förnekade motsättningens lag. Han ansåg att motsättningar endast fanns artificiellt.

Engels gjorde en omfattande kritik av Dühring och motbevisade hans felaktiga teorier. Han etablerade det faktum att motsättningens lag är en objektiv lag i materien. Han hävdade att rörelsen är en motsättning. Det innebär att saker och ting rör sig och utvecklas på grund av inneboende motsättningar och att med lagen om motsättningar menar vi menar lagen om motsatsernas enhet.

I sin bok “Logikens vetenskap” konstaterade Hegel att det fanns tre grundläggande lagar i dialektiken. De var (1) lagen om att kvalitativa och kvantitativa förändringar ger upphov till varandra; (2) lagen om motsatsernas enhet; och (3) lagen om negationens negation.

Dessa var dialektikens tre grundläggande lagar som framfördes av Hegel. Marx och Engels erkände och bekräftade dessa tre grundläggande lagar, men de satte dem i motsatt ordning. Hegel hade inte presenterat dessa lagar som lagar för en objektiv dialektik utan för en subjektiv dialektik. Han ville inte betrakta dessa lagar som inneboende i objektiva ting utan bara som de lagar som styr människans tänkande, dvs i logiken i människans tänkande. Med andra ord tolkade Hegel dialektiken från en idealistisk synvinkel.

Men enligt Marx och Engels var lagen om motsättningen, dvs lagen om motsatsernas enhet, en lag som var inneboende i objektiva ting medan människans kunskap om motsättningar blott var en återspegling av den objektiva lagen i människans tänkande. Därför drev Marx och Engels med Hegel och påpekade att han ställde sanningen på huvudet.

Marx och Engels vände på denna uppfattning och påpekade att dessa dialektikens lagar är inneboende i objektiva ting. Detta klargjordes av Engels i hans “Anti-Dühring” och “Naturens dialektik”.

På Lenins tid uppstod frågan om vilken av dessa tre lagar som var den mest grundläggande. Kamrat Mao Tse-tung hänvisar till Lenins artikel “Om frågan om dialektiken “och påpekar att Lenin ofta kallade denna lag (dvs lagen om motsättningar) dialektikens väsen.

Även om Lenin påpekade att denna lag var dialektikens kärna så levde han inte tillräckligt länge för att påpeka sambandet mellan denna kärna och dialektikens andra två lagar.

Senare satte de filosofiska kretsarna i Sovjetunionen dessa tre lagar i en annan ordning. 1938, i “Sovjetunionens kommunistiska partis historia, kortfattad kurs“, satte Stalin lagen om motsatsernas enhet som den sista i stället för den första.

Kamrat Mao Tse-tung studerade systematiskt den marxist-leninistiska dialektiken och utvecklade Lenins tes i sin “Om den korrekta hanteringen av motsättningar inom folket”.

I detta arbete behandlar Mao frågan om hur man ska hantera motsättningar inom folket i motsats till hur man ska hantera motsättningar mellan fienden och oss själva. Han behandlar också teorin om hur motsättningar av skiftande natur kan omvandlas till varandra. Han använder även lagen om motsättningarna till att förklara hur man ska hantera kampen mellan olika synpunkter och idéer inom partiet.

Mao påpekade i sin essä “Om motsättningar”, att “motsättningar och kamp mellan olika slag av idéer förekommer ständigt inom partiet. Detta är en återspegling inom partiet av motsättningarna mellan klasserna och mellan det gamla och det nya i samhället. Om inga motsättningar och ingen ideologisk kamp för att lösa dessa förekom i partiet, skulle partiets liv ta slut.”. Detta var första gången som kamrat Mao Tse-tung använde motsättningens lag, lagen om motsatsernas enhet för att förklara frågan om motsättningar och kamp mellan olika idéer inom ett parti. Detta är en kreativ utveckling av marxismen-leninismen.

Klasskamp
Finns det fortfarande klasser och klasskamp i ett socialistiskt samhälle, särskilt efter att den socialistiska omvandlingen av ägandet av produktionsmedlen i huvudsak har åstadkommits? Handlar alla klasstrider i samhället fortfarande om kampen om den politiska makten? Måste vi fortfarande göra revolution under proletariatets diktatur? Mot vem ska vi göra revolution? Och hur ska vi genomföra en revolution?

Denna fråga ställdes för första gången av Mao. Marx och Engels kunde omöjligen ha löst denna serie av stora teoretiska problem på sin tid. Lenin såg att efter att proletariatet grep makten så var den besegrade bourgeoisin fortfarande starkare än proletariatet och försökte alltid att iscensätta en comeback. Samtidigt genererade småproducenterna oupphörligt kapitalism och kapitalistklassen på nytt, vilket utgjorde ett hot mot proletariatets diktatur. För att hantera detta kontrarevolutionära hot och övervinna det så var det därför nödvändigt att stärka proletariatets diktatur under en lång period. Det fanns inget annat sätt. Men Lenin dog innan han kunde lösa dessa problem i praktiken.

Stalin stärkte och skyddade proletariatets diktatur i Sovjetunionen. Men han misslyckades att på teoretisk nivå erkänna att klasser och klasskamp existerade i samhället under hela den historiska perioden av proletariatets diktatur och attfrågan om vem som kommer att vinna i revolutionen ännu inte slutligt hade avgjorts. Med andra ord, om allt detta inte hanterades korrekt så fanns det en möjlighet att bourgeoisien kunde göra en comeback. Men året innan han dog, korrigerade Stalin sig själv på denna punkt i sitt sista verk “Några ekonomiska problem i Sovjetunionen”.

Kamrat Mao Tse-tung uppmärksammade alla de historiska erfarenheterna i Sovjetunionen, där revisionisterna hade gripit makten och återupprättat kapitalismen. Det var en bitter erfarenhet som förtjänade seriös uppmärksamhet av alla marxist-leninister. Det var som ett resultat av studiet av dessa erfarenheter som kamrat Mao Tse-tung ansåg att det existerade klasser och klasskamp i ett socialistiskt samhälle under proletariatets diktatur, även om formen var annorlunda. Han trodde på motsvarande sätt att arbetarklassens erövrande av makten bara var en början. Ett av de specifika bidrag kamrat Mao Tse-tung lämnade till marxism-leninismens skattkammare var hans summering av revolutionerna i Sovjetunionen, Kina och andra länder, och hans slutsats var att klasser och klasskamp existerar genom hela den historiska epoken från socialism till kommunism. Samt att det fanns ett risk för kapitalistisk restaurering och en fara för att proletariatets diktatur skulle gå förlorad och undermineras.

Mao ansåg att arbetarklassen även under proletariatets diktatur skulle behöva lära sig att leda klasskampen mot sina klassfiender som fortfarande lurade i deras mitt. Genom att personligen initiera och leda den stora proletära kulturrevolutionen visade Mao hur detta skulle kunna ske. Kulturrevolutionen var alltså en stor klasskamp mellan de revolutionära krafterna ledda av Mao och en handfull svartfötter och förrädare ledda av Liu Shao-chi som hade sålt sig till imperialismen och reaktionen och som ville föra Kina tillbaka på vägen mot kapitalismens återupprättande vilket hade hänt i Sovjetunionen och i andra länder som styrdes av moderna revisionister.

Kapitalistfararnas klassgrund
Varifrån kommer kapitalistfararna komma i en socialistisk stat? Vad är deras klassgrund? Lenin sa, “Småproduktion alstrar kapitalism och bourgeoisie kontinuerligt, dagligen, varje timme, spontant och i massiv skala”. Mao har förklarat att de också uppstår bland en del av arbetarklassen och partimedlemmarna. Både inom proletariatets led och bland personalen vid statliga och andra organ finns människor som anammar en borgerlig livsstil.

Förekomsten av borgerligt inflytande, och påverkan av internationell imperialism och revisionism, utgör den politiska och ideologiska källan till nya borgerliga element. Och dessutom att det finns en borgerlig rätt som ger en viktig ekonomisk grund för dess uppkomst.

Lenin sa: “Under det kommunistiska samhällets första fas (som man vanligen kallar socialismen) upphävs sålunda den borgerliga rätten inte fullständigt utan endast delvis, endast efter graden av den redan uppnådda ekonomiska omvälvningen, d.v.s. endast i fråga om produktionsmedlen. Men den kvarstår alltjämt vad dess andra del anbelangar; den blir kvar såsom regulator (bestämmande faktor) av i distributionen av produkternas och i fördelningen av arbetet bland samhällsmedlemmarna. “Den som inte arbetar, skall inte heller äta”, denna socialistiska princip har redan realiserats. “Samma mängd produkter för samma mängd arbete” – även denna socialistiska princip är redan förverkligad. Men detta är ännu ingen kommunism, och detta upphäver ännu inte “den borgerliga rätten”, vilken ger icke jämlika personer samma mängd produkter för olika (faktiskt olika) mängder arbete.“.
Mao har påpekat: “Kina är ett socialistiskt land. Före frigörelsen var hon i mångt och mycket som ett kapitalistiskt land. Även nu tillämpar hon ett åtta-gradigt lönesystem, fördelning efter arbete och utbyte genom pengar, och i allt detta skiljer hon sig mycket litet från det gamla samhället. Vad som är annorlunda är att systemet vad gäller ägandet har förändrats “. Han förklarade att under sådana omständigheter skulle det vara möjligt att återupprätta kapitalismen, eftersom den borgerliga rätten endast har begränsats men inte avskaffas.

Maos syn på denna fråga har förklarats av en av hans nära anhängare, Yao Wen-yuan, i sin artikel “Om den sociala grunden för Lin Piaos anti-parti klick”. Han sa: “I det socialistiska samhället har vi fortfarande två typer av socialistiskt ägande: hela folkets ägande och kollektivt ägande. Detta avgör vår hantering av varusystemet för närvarande. Lenin och Ordförande Maos analyser ger båda vid handen att den borgerliga rätten, som oundvikligen finns i distributionen och utbytet inom det socialistiska systemet, bör begränsas under proletariatets diktatur. Detta så att de tre stora skillnaderna mellan arbetare och bönder, mellan stad och land, samt mellan manuell och intellektuell arbetskraft gradvis blir mindre liksom skillnaderna mellan olika lönegrader så att de materiella och ideologiska förhållandena som skapats successivt minskar klyftorna. Om vi ​​inte agerar på detta sätt utan konsoliderar, förlänger och förstärker den borgerliga rätten och den partiella ojämlikhet den inrymmer, blir det oundvikliga resultatet  polarisering, d.v.s. i fråga om distribution och ett litet antal människor kommer att tillägna sig ökande mängder råvaror och pengar genom diverse legala och illegala vägar. De stimuleras av “materiella incitament “av detta slag; kapitalistiska idéer om att göra sig en förmögenhet och få personlig berömmelse kommer att sprida sig okontrollerat. Fenomen som omvandling av offentlig egendom till privat egendom, spekulation, mutor och korruption, stöld och bestickning kommer att öka. Den kapitalistiska principen om utbyte av råvaror kommer att öka; den kapitalistiska principen om varuutbyte kommer att bana sin väg in i det politiska livet och även in i partilivet, varvid den socialistiska planekonomin undermineras. Det kommer att inträffa kapitalistisk exploatering såsom omvandling av varor och pengar till kapital och arbetskraft till handelsvaror. Det kommer att ske förändringar i ägandet inom vissa avdelningar och enheter som följer den revisionistiska linjen och antalet fall med förtryck och utnyttjande av det arbetande folket kommer att växa “.

Han förklarar vidare: “Varför skulle det vara ganska lätt för människor som Lin Piao att sätta upp det kapitalistiska systemet, om de kom till makten? Helt enkelt därför att i vårt socialistiska samhälle existerar klasser och klasskamp fortfarande, och det gör att det finns jordmån och förutsättningar som ger upphov kapitalism. För att gradvis minska
denna jordmån och dessa förutsättningar ända tills de slutligen kan elimineras så måste vi framhärda i att fortsätta revolutionen. Endast genom fasta och okuvliga insatser under flera generationer kan denna uppgift åstadkommas genom proletariatets förtrupp vägledd av Ordförande Maos revolutionära linje.

Dessa är några av de punkter genom vilka kamrat Mao Tse-tung ytterligare utvecklat den marxistiska filosofin till nya höjder. Genom upprättandet av proletariatets diktatur i Kina, genom att lösa problemen med den socialistiska uppbyggnaden och därefter genom att lösa hela raden av frågor om hur man gör revolution under de villkor som finns under proletariatets diktatur, har kamrat Mao Tse-tung höjt marxism-leninismen till en helt ny etapp.

Marxismen, vilken först utvecklades till leninismens etapp, har nu vidareutvecklats till Mao Tse-tungs tänkandes etapp.

*****

 

(Visited 255 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

23 thoughts on “Några tankar om Maos filosofi

  1. VLC

    Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.

    Reply
  2. VLC

    Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.
    Orsak: den maoistiska teorin är i grunden felaktig, den har missuppfattat den marxistiska analysen, t.ex. genom att omtolkar bönder till arbetare. Istället för att diskutera det Ni hela tiden återkommer till vore det mer givande att föra en ärlig diskussion om hur vad som är fel i maoismen.

    Reply
  3. VLC

    (del 2. Långa kommentarer försvinner. Varför?)

    Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.
    Orsak: den maoistiska teorin är i grunden felaktig, den har missuppfattat den marxistiska analysen, t.ex. genom att omtolkar bönder till arbetare. Istället för att diskutera det Ni hela tiden återkommer till vore det mer givande att föra en ärlig diskussion om hur vad som är fel i maoismen.

    Reply
  4. VLC

    Men detta är ett exempel på vad det första inlägget tog upp. Du säger i princip: läs på. Men det är en form av esoterism, att det finns saker i texterna som inte alla direkt kan se. Poängen är just att det inte gör det såvida man inte på förhand bestämt sig för att de är “djupa”, samma fenomen finns i mycket av vår tids filosofi.

    Det är klart att Mao inte ger en analys i den bemärkelse som vi skulle godta i något annat fall. Han gör utsagor och påståenden. Ingenstans finns hos han vad som skulle kunna kallas en “sociologisk” undersökning, dvs något som belägger att teorin stämmer.

    Så vad görs, ju istället åberopas “erfarenheter” och “praktiken”. Detta är något som är så diffust att det kan godtas eller inte, helt beroende på åsikter.

    Reply
  5. VLC

    Men detta är ett exempel på vad det första inlägget tog upp. Du säger i princip: läs på. Men det är en form av esoterism, att det finns saker i texterna som inte alla direkt kan se. Poängen är just att det inte gör det såvida man inte på förhand bestämt sig för att de är “djupa”, samma fenomen finns i mycket av vår tids filosofi.

    Det är klart att Mao inte ger en analys i den bemärkelse som vi skulle godta i något annat fall. Han gör utsagor och påståenden. Ingenstans finns hos han vad som skulle kunna kallas en “sociologisk” undersökning, dvs något som belägger att teorin stämmer.

    Så vad görs, ju istället åberopas “erfarenheter” och “praktiken”. Detta är något som är så diffust att det kan godtas eller inte, helt beroende på åsikter.

    Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.
    Orsak: den maoistiska teorin är i grunden felaktig, den har missuppfattat den marxistiska analysen, t.ex. genom att omtolkar bönder till arbetare. Istället för att diskutera det Ni hela tiden återkommer till vore det mer givande att föra en ärlig diskussion om hur vad som är fel i maoismen.

    Reply
  6. VLC

    Det går inte att posta svar! Detta är en kommentar på Tomoyo

    Men detta är ett exempel på vad det första inlägget tog upp. Du säger i princip: läs på. Men det är en form av esoterism, att det finns saker i texterna som inte alla direkt kan se. Poängen är just att det inte gör det såvida man inte på förhand bestämt sig för att de är “djupa”, samma fenomen finns i mycket av vår tids filosofi.

    Det är klart att Mao inte ger en analys i den bemärkelse som vi skulle godta i något annat fall. Han gör utsagor och påståenden. Ingenstans finns hos han vad som skulle kunna kallas en “sociologisk” undersökning, dvs något som belägger att teorin stämmer.

    Så vad görs, ju istället åberopas “erfarenheter” och “praktiken”. Detta är något som är så diffust att det kan godtas eller inte, helt beroende på åsikter.

    Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.
    Orsak: den maoistiska teorin är i grunden felaktig, den har missuppfattat den marxistiska analysen, t.ex. genom att omtolkar bönder till arbetare. Istället för att diskutera det Ni hela tiden återkommer till vore det mer givande att föra en ärlig diskussion om hur vad som är fel i maoismen.

    Reply
    • Peter

      Det låter som du utgår från Chrustjov eller Hoxas propaganda pamfletter i dina resonemang. Hänvisa gärna till Maos skrifter. Någonstans måste väl Mao ha uttryckt dessa olika idéer som du tillskriver honom?

      Är det diffust att hänvisa till praktiken? Försök göra ett vetenskapligt experiment utan praktik. Eller prova att bygga upp en organisation utan att utvärdering av den praktiska verksamheten. Menar du att vi skall vägledas av gurus som i sin ensamhet tänker ut kloka tankar?

      Fanns det inte anledning att kritisera revisionisterna i Sovjet på 60-70-talet? Om man vill studera den kinesiska ledningens avsikter och om de hade en borgerlig eller proletär linje vid denna tid så man studera vilken politik de förde. Det är helt klart att de inte förstörde de socialistiska systemet som revisionisterna i Sovjet snabbt gjorde.

      Revisionisterna i Sovjet förde några år efter Stalins död fram många revisonistiska uppfattningar och genomförde typiska borgerliga åtgärder. De genomförde en politik som tjänade bourgeoisins intressen och som snabbt ökade kapitalismens krafter i Sovjetunionen. Under förevändning att “bekämpa personkulten” nedsvärtade proletariatets diktatur och det socialistiska systemet och banade på det ideologiska planet vägen för kapitalismens återupprättande i Sovjetunionen. Genom att fullständigt svärta ner Stalin förnekade de i verkligheten marxismen-leninismen, som Stalin företrädde.

      De ersatte den socialistiska principen “av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans arbete” med det “materiella intresset’. De vidgade och minskade inte klyftan mellan en liten minoritets inkomster och de inkomster som arbetarna, bönderna och de vanliga intellektuella erhöll. På så sätt påskyndade de klassdifferentieringen. De saboterade den socialistiska planhushållningen och tillämpade kapitalistisk den profitprincipen, utvecklar fri kapitalistisk konkurrens och undergrävde hela folkets socialistiska ägande.

      De andgrep det socialistiska planeringssystemet inom jordbruket, framställde det som “byråkratiskt” och “onödigt” och var ivriga att lära av ägarna till stora amerikanska farmer, uppmuntrade han till kapitalistisk förvaltning, framskapade en kulakhushållning och undergrävde den socialistiska kollektivhushållningen.

      De slutade sprida marxism till förmång för borgerlig ideologi, borgerlig frihet, jämlikhet, broderskap och humanitet, inplanterar borgerlig idealism och metafysik och den borgerliga individualismens reaktionära idéer, humanism och pacifism.

      Var finns en omtolkning av bönder till arbetare? Läs gärna Maos “En analys av klasserna i det kinesiska samhället” och visa var detta förekommer.

      Reply
        • VLC

          Tycker inte Hoxhas kritik är särskilt träffande. Det jag påpekade ovan har inte med den att göra, det krävs en ganska fri tolkning för att få det till det. Bara för att man är kritisk mot något, maoismen, behöver inte det betyda att all kritik mot det är korrekt.

          Reply
          • Sofipropp

            det viktiga är att vi arbetar för en bättre värld. Jag är socialist inte för att Maos eller Hoxhas eller någon annan gubbes skull utan för att göra världen bättre. Valen spelar ingen roll och de man kan rösta på sviker och tjänar andra än folket.

            Reply
            • Redaktionen Post author

              Eftersom vi arbetar för en bättre värld och faktiskt bryr oss så måste vi se vad som har gjorts rätt och vad som har gjorts fel. Den som inte bryr sig om detta menar ju indirekt att vi skall börja om från början varje gång. Då blir kampen helt hopplös. Det är ungefär som att försöka bygga ett hus och försöka glömma bort alla modern tekniker och bara använda stenar och lera, grenar. Det handlar inte om Mao, det handlar om att vi skall göra vårt allra bästa för att vinna. …. Valen, ja, den som arbetare som röstar väljer sina egna förtryckare.

              Reply
              • sophia

                alla vill vill bättre. Men ni skriver mycket om gubbar och om diverse erfarenheter. Kina och Mao verkar vara favoriterna.
                Jag ser inget om vad NI vill eller HUR ni vill göra det. Jag vill nu inte höra en massa om “folket”, “upprör”, “massan hit och dit” utan mer äkta. Inte stora men helt orealistiska ord tack

                Reply
    • Redaktionen Post author

      Inga kommentarer försvinner. Jag vet inte varför vissa inte kommer upp direkt. Inställningen är att alla skall komma upp direkt om det inte är mer än två länkar i kommentaren.

      Reply
  7. VLC

    FAAN VAD IRRITERANDE!!!
    SKRIVER MAN EN LÄNGRE KOMMENTAR KOMMER DEN INTE UPP. ALLT MÅSTE SKRIVAS OM. JAG FICK BARA IN HALVA MITT INLÄGG!!!!

    Reply
  8. Chegrev

    Problemet är att mest är påståenden. Ta inledningen, om motsägelser. Men var är bevisen att då är fallet? Vilka argument, vilken empiri bygger detta på?
    Man kan påstår vad som helst men de innebär inte att så är fallet. Häri ligger den stora skillnaden mellan Mao och de vanliga ml-teoretikerna, dessa argumenterar och bygger upp en analys, utgår från fakta. Jag har inga problem med det Mao påstår, tvärtom ansluter jag mig till det mesta. Men inte pga Mao utan för att de andra har visat att det stämmer. Mao upprepar bara. Av det skälet kan jag inte se mig som maoist, även om det Mao påstår är sant. Det finns gott om böcker om Marx, Engels, mfl. men inte bilder vi ism för alla dessa författare, nej vi erkänner att de är just kommentarer eller sekundärlitteratur. Detsamma gäller revolutionsledare. Vi har t.ex. ingen cheism bara för att Ché var en revolutionär.

    Ska jag ta Mao på allvar, som en likaberättigad ism måste två saker tillföras:
    1. Visa att det Mao påstår inte redan finns hos de tidigare.
    2. Om det finns något eget hos Mao, visa att det är logiskt och empiriskt hållbart. Med andra ord visa en argumentation eller analys som inte enbart är påståenden.

    Jag har t.ex. läst Om motsättningarna, jag tveksam till att 1 uppfylls, jag vet att 2 inte gör det. Men kanske finns det på annat håll.

    Men detta innebär inte att Mao inte förtjänar respekt. Han ar inspirerat, varit framgångsrik som ledare osv. Det är stort.

    Reply
    • Röda Pennan

      Angående dina punkter.

      1. Jag tror du kan finna en sammanfattning av det Mao tillförde här: http://www.maoistisktforum.org/1_m_skrif/pkp_dok/pcp%2088.htm
      och här: http://www.bannedthought.net/International/RIM/AWTW/1995-20/ll_mlm_20_eng.htm

      2. Maoismen tillämpas mest utbrett i Indien och Filippinerna och har varit framgångsrik. Logiskt är ett diffust ord om man ska tala om filosofi. Det finns olika “logik”, den dialektiska materialismen skiljer sig i logik i jämförelse med den “formella logiken”. Om något nytt tillförs i den förra, så bevisas det nya konceptets logiska korrekthet främst i klasskampen, och återigen, tillämpningar av Maoismen har visat framgång. Mao tillämpade sina teser om motsättningar inom många områden t.ex. att klasskampen förblir även i socialismen (tvålinjerskampen).

      Reply
    • Tomoyo Sakagami

      Jag kan förstå din frustration över maoismen tar en sådant stort utrymme i revolutionär teori, och att det vore orättvist att tilldela all ära till ordförande Mao. Det finns dock rätt bra skäl till varför man kallar denna teoretiska skola som den mest utvecklade teorin. Ursprungligen var det ingen som kallade det för “Maoismen” utan istället för Mao Zedong tänkande, och anledningen till varför det kallades för detta var att Mao fördjupande den dialektiska förståelsen i sociala relationer, maktfördelning och mycket annat.
      1: Läs Mao och jämför, du märker många gemensamma tankar och förståelser. Men även stora teoretiker som Stalin var väldigt bra på att ge exempel på hur det ena problemet med ekonomin skulle lösas, och berätta om hur den dåvarande politiska stationen i världen såg ut. Men Mao gav oss ett mer konsekvent tänkande på hur vi själva kan peka ut våra problem och lösa dom efter våran egen förståelse i de materiella förutsättningar som vi kan använda.
      2: Läs om det revolutionära Kina och se alla förbättringarna i den kinesiska ekonomin. Varför Kina bröt upp med Sovjet och kallade som på deras revisionism. Och för att besvara din fråga och det är empiriskt hållbart, så behöver du bara se alla revolutionära grupper i världen som kämpar i med Mao tanke. Det finns ingen garanti att det alltid lyckas, men marxismen är ju en vetenskap som formar sig efter länders förutsättningar och förbättras endast när folk är redo att se sina egna misstag.

      Reply
      • VLC

        Ditt inlägg visar mest att den första stämmer. Du säger mest, läs på. Men det är en form av esoteriskt svar, som förutsätter att det finns saker där som inte alla direkt ser. Så är det inte! Jag håller helt med om att Mao inte genomför någon egentlig analys, åtminstone inte på något sätt som är hållbart. Inte heller åberopar Mao den empiriska verkligheten mer än abstrakt. Det finns inget i hans texter som skulle kunna benämnas en “sociologisk undersökning”, dvs något som svarar på frågan om det verkligen är så som teorin säger. Det finns givetvis hos Marx, men också hos Lenin och den följande traditionen.

        Att Kina bröt med Sovjet är ju en annan fråga, som egentligen handlar mer om realpolitik. Kina, under Mao, närmade sig under perioden ex USA. Man anföll Vietnam, stödde Kambodja osv. Knappast exempel på socialism eller antiimperialism, snarare utslag av en geopolitisk agenda. Sen kan den kläs i tal om antirevisionism osv, men det syftar mest till att dölja reella förhållanden. Vilket visar sig av att revisionismen hela tiden fanns i Kina, omsvängningen där skedde snabbare än i Sovjet (faktisk redan innan Maos död). Sen håller jag med om att detta inte var Maos “fel”, istället handlade det om att den kinesiska socialismen missförstått den marxistiska teorin och därför inte lyckades förankra revolutionen. Detta stämmer delvis även för Sovjet, men det var å andra sidan det första försöket. Kina hade denna erfarenhet, men lyckades inte dra lärdom utan gick samma väg.

        Reply
      • VLC

        Men detta är ett exempel på vad det första inlägget tog upp. Du säger i princip: läs på. Men det är en form av esoterism, att det finns saker i texterna som inte alla direkt kan se. Poängen är just att det inte gör det såvida man inte på förhand bestämt sig för att de är “djupa”, samma fenomen finns i mycket av vår tids filosofi.

        Det är klart att Mao inte ger en analys i den bemärkelse som vi skulle godta i något annat fall. Han gör utsagor och påståenden. Ingenstans finns hos han vad som skulle kunna kallas en “sociologisk” undersökning, dvs något som belägger att teorin stämmer.

        Så vad görs, ju istället åberopas “erfarenheter” och “praktiken”. Detta är något som är så diffust att det kan godtas eller inte, helt beroende på åsikter.

        Att Kina kritiserade Sovjet har mer att göra med realpolitik än antirevisionism. Under samma period närmade sig Kina USA, anföll Vietnam, stödde Kambodja. Knappast socialistiskt eller antiimperialistiskt, snarare ett utslag av en geopolitik situation. Att sen denna kläs i termer av revisionism är en annan sak, något för att omtolka verkligheten och “lura” de troende. Att det inte var en antirevisionism framgår också av hur fort utvecklingen i KIna åter blev kapitalistisk. Det gick där betydligt fortare än i Sovjet (redan under Maos tid). Det skedde som sagt även i Sovjet, men det var första försöket att skapa en socialistisk stat. Kina hade dessa erfarenheter, men lyckades ändå inte dra kunskap av det.
        Orsak: den maoistiska teorin är i grunden felaktig, den har missuppfattat den marxistiska analysen, t.ex. genom att omtolkar bönder till arbetare. Istället för att diskutera det Ni hela tiden återkommer till vore det mer givande att föra en ärlig diskussion om hur vad som är fel i maoismen.

        Reply
    • Redaktionen Post author

      Det verkar som det ibland finns ett missförstånd kring vad som bör anses “nytt”. Marx och Engels la fram det teoretiska fundamentet för hela läran. Efterföljarna uppfinner inte hjulet på nytt utan löser främst nya problem med utgångspunkt i fundamentet och bidrar på det sättet med ny teori. Mao löste många nya frågor och kunde främst genom dessa praktiska erfarenheter bidra med ny teoribildning. Mao tillämpade den dialektiska materialismen i fråga om att lösa motsättningar inom folket (i Sovjet fanns som bekant problem med detta) och i utvecklandet av klasskampen under proletariatets diktatur samt hanteringen av motsättningar inom partiet (fanns vissa problem med detta också i Sovjet) m.m.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.