Peruanen berättar

På bilden ovan syns bröderna José och Raul som idag leder gerillastyrkor i landskapet Ayachuco i Peru sedan 1999. Bröderna förkastar Gonzalo och kallar honom “terrorist”. De säger att de “beskattar” kokahandeln och bygger inte upp stödbaser, genomför ingen jordreform osv.

Vi träffas på den plats där många möten sker i Stockholms innerstad, utanför Åhlenskomplexet vid Sergels torg. Det är en disig oktobereftermiddag och pintjockt med stressade stockholmare inne i hetsshopping och transporter till och från arbetet. Vi skakar hand och ger varandra en kamratlig kram och beger oss till ett stillsamt café. Vårt samtal förflyter på spanska med vissa ord på svenska för tydlighetens skull.

Han berättar om Peru, ett land i sydamerika med en befolkning på mer än 28 miljoner och en mer än dubbelt så stor yta som Sverige. Peru har bara existerat som land sedan 1820-talet och landet kan framstå som förbryllande för den oinsatte. Dess sociala miljö och tusenåriga historia av högkultur och den enorma korruptionen som befolkningen plågas av där på Förenta Staternas bakgård gör att landet kan vara svårt att förstå för många infödda svenskar. Peru är i praktiken en halvkoloni vars politik och ekonomi och militär kontrolleras från jätten i norr. Tidigare dominerades landet av Spanien, sedermera Storbritanien och nu ”yanquís”, jänkarna, som peruanerna kallar dem.

Stora framgångar på 80-90-talet

Min compañero, spanska för kamrat, har nyligen besökt landets huvudstad Lima med lika många människor som hela Sverige och som grundades 1535 av conquistadoren Fransisco Pizzaro. Han berättar att staden förfallit ännu mer i fattigdom och misär för majoriteten. Medan vi dricker vårt kaffe kommer samtalet in på politik och historia och framförallt utvecklingen under 80-90 talet. Han berättar att i Peru fanns en landsomfattande maoistisk rörelse som leddes av Perus kommunistiska parti (Partido Comunista del Perú – PCP). Deras ledare heter Abimael Guzmán och hans alias är Ordförande Gonzalo. Rörelsen kallas av många för den Lysande Stigen (Sendero Luminoso på spanska) vilket tjänar till att ge dem ett sken av en mystisk sekt. Denna rörelse var stark och det talades under början av 90-talet i USA:s kongress om möjligheten av “Senderos seger” i hela Peru. PCP fanns över hela landet och hade stora stödbasområden och inflytande inom många samhällsgrenar. Dels genom massarbete men även genom infiltration inom fiendeleden. De organiserade arbetare, bönder, internerna i fängelserna och kåkstädernas befolkning och deras Folkets Gerilla Armé (EGP – Ejercito Guerrillero Popular) vann slag efter slag och makterövringen tycktes oundviklig.

Ett hårt slag 1992

Om denna rörelse och detta parti finns det mycket att säga men rörelsen fick ett förkrossande slag under 90-talet då ledningen greps, repressionen blev massiv och USA gick direkt in och ledde kriget mot gerillan. Utöver detta använde den peruanska staten personer i fängelserna och erbjöd dem olika privilegier och strafflindringar och skapade med hjälp av dem ett parallellt “PCP” som kämpade för att gerillasoldaterna skulle lägga ner vapnen och sträva efter en “allmän amnesti” där statens militärer (som låg bakom många massmord, försvinnanden och tortyr) också skulle få förlåtelse.

Fred i Gonzalos namn

Vi tar en påtår och han bli allvarligare och berättar att överlöparna sedan bildade ett nytt parti som kallas MOVADEF (spansk förkortning för Rörelsen för amnesti och allmänna rättigheter) och de har en tidning som heter “Allmän amnesti”. De har blivit relativt starka genom att utnyttja den prestige som PCP har bland Perus fattiga och intellektuella. Deras grundprincip går ut på att Gonzalo skulle ha ändrat sig i fängelset, avsvurit sig all revolutionär politik och velat lägga ner revolutionen. Men det finns inget som tyder på att han har gjort det. Tvärtom ropade han “Leve den väpnade kampen!” innan de stängde av kamerorna vid ett tillfälle 2005. I övrigt finns det inget inspelat material där han uttalar sig sedan 1992. Varför låter de honom inte tala fritt om han har blivit en fredsapostel?

Om ni kan spanska och vill läsa vad  MOVADEF säger sig stå för:
http://movamnsitiayderfundamentales.blogspot.se/

Gerillan som kallar Gonzalo “terrorist”

En annan rest från detta parti, som liksom MOVADEF kallar sig PCP, är “joségruppen” i det traditionellt röda fästet Vizcatán i Ayacychoregionen. Dessa har övergett det mesta av marxismen och behåller den delvis i ord och deras “kamp”, är ganska stark militärt i dessa ogästvänliga djungel- och bergsområden. Gruppens ledare berättar öppet om att de finansierar verksamheten genom skatt på kokahandeln och att de övergivit tanken på att bygga stödbaser. Stödbaserna är nu “mobila” säger de och de skall inte ta strid med “små godsägare” vilket i praktiken innebär att de inte gör någon jordreform och halv-feodalismen får alltså leva vidare. Ledare för gruppen är de två bröderna José och Raul.

En centralkommitté som inte finns

Min kanske mest trängande fråga till min peruanske kamrat är var de gamla kamraterna tagit vägen. Han, och även av andra som rest i runt i Peru, menar att det finns många kamrater som vill kämpa och vissa säger att de “väntar” att partiet “ska komma tillbaka”. Ett annat problem i sammanhanget (problemen är verkligen många) är att det finns de som låtsas att det finns en fungerande centralkommité som det fanns på 90-talet. Den största skadeverkan görs av hemsidan www.solrojo.org (www.redsun.org på engelska) som administreras utanför Peru och innehåller många korrekta äldre dokument men som sedan flera år tillbaka producerar uttalanden från en “centralkommitté” som det inte finns några som helst tecken på att den existerar. Deras texter publiceras även på hemsidan www.maoistisktforum.se och de fortsätter att låtsas som att “folkkriget är starkt och strålar segerrikt”.

Men som marxist måste man vara optimist och min kamrat är vid gott mod och förklarar att PCP kommer att återskapas. Historien, förklarar han, rör sig inte framåt i en rak linje utan “i sicksack”, revolution och kontrarevolution.

(Visited 273 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

2 thoughts on “Peruanen berättar

  1. Salazar

    En fråga av största intresse för oss här i imperialismens uppländer är att studera andra rörelser och i synnerhet partier som står inför liknande situationer och Peru kan tyckas annorlunda speciellt med fokus på landsbygden. Ser vi till frågan om städerna och slumområderna som omger dem finns det många intressanta frågor om mobilisering, självförsörjning och självförsvar, fallet med slumkvarteren i Raucana och kommunisternas arbete är är särskilt imoponerande.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.