Uppgifterna för den kommunistiska rörelsen i förorterna

Hur ska kommunisterna arbeta idag? Signaturen ”Vimse i P” vill ha koncentration på storindustrin medan ”Salazar” vill ”omringa storstäderna” och satsa på de stora arbetarförorterna i storstadsområdena. Finns det en motsättning i detta? Ratatosk diskuterar frågan med utgångspunkt från Tensta-Rinkeby.

Vimse i P framför flera i min mening felaktiga och fördomsfulla idéer i sin kommentar:

”Glöm förorten, där får man aldrig stöd för äkta arbete. Det är lite komiskt, pga att vi inte kan nå den äkta arbetarklassen så försöker man nå förortspersonerna, men de är ju oändligt mycket svårare att nå. De bryr sig inte, de bli lätt mutade eller tröttnar.” skriver han.

Tillhör ”förortspersonerna” den ”äkta arbetarklassen”?

Det frodas mycket fördommar om förorterna, så även i kommentarsfältet på denna sida. I Stockholm bor stora delar av arbetarklassen just i dessa förorter. Där finns den högsta koncentration av arbetare i Stockholm och på grund av områdenas klassmässiga och etniska sammansättning utsetts de boende här för ett särskilt hårt förtryck.

En titt på statistik för Tensta-Rinkeby ger en bild av situationen:

Tensta Rinkeby Hela Stockholm
Medelinkomst bland inkomsttagare 176 000 162 100 323 500 kronor
Öppet arbetslösa som andel av befolkningen 2014 9,5 % 10,2 % 3,2 %
Antal förvärvsarbetande i åldern 20-64 år 52,5 % 46,8 % 77,6 %
Ohälsotal 16-64 år. Dagar per person 2013 30,8 36,2 18,7 dagar
Ekonomiskt bistånd 2013. Del av befolkningen 15,5% 15,0 % 3,2 %
Behörighet till gymnasieskolan 2013 62,0 % 75,1 % 89,6 %

Källa: statistik om Stockholm.

 

Av denna statistisk kan vi bland annat utläsa att:

  • de som bor i Tensta-Rinkeby tjänar nästan hälften av genomsnittet av alla inkomsttagare i Stockholm.
  • Den öppna arbetslösheten är tre gånger högre i Tensta-Rinkeby än i resten av staden.
  • Befolkning i områdena är sjukare än befolkningen i resten av staden.
  • Fattigdomen är hög och så antalet som måste få ekonomiskt bistånd är nära fem gången så högt i Tensta-Rinkeby som genomsnittet i Stockholm.
  • Skolresultaten är låga, mer än var fjärde elev saknar behörighet till gymnasiet då de slutar grundskolan.

Kring 60 % av befolkningen mellan 20 och 64 år i Tensta-Rinkeby är alltså förvärvsarbetande eller aktivt arbetssökande jämfört med snittet i staden som är cirka 80%. Övriga är studerande, förtidspensionerade eller personer som på annat sätt står helt utanför arbetsmarknaden. En stor andel är helt nyinflyttade från utlandet, i Tensta 713 personer 2013 och i Rinkeby 719 personer, många av dem flyktingar.

 

Hur fördelar sig då arbetskraften i Tensta-Rinkeby efter olika branscher:

Bransch Tensta % Rinkeby % Hela Stockholm %
Tillverkning, utvinning, energi och miljö 4,3 3,6 5,5
Byggverksamhet 4,3 4,4 4,3
Handel 10,1 9,8 12,2
Transport 11,1 12,0 4,7
Hotell och restaurang 9,4 9,4 4,3
Information och kommunikation 2,1 1,0 8,8
Företagstjänster mm 20,5 23,1 24,3
Utbildning 9,5 10,0 10,0
Vård och omsorg 19,5 18,3 12,4
Person- och kulturtjänster mm 5,4 3,5 6,3
Offentlig förvaltning 2,9 3,6 6,6
Okänd eller övrig bransch 1,0 1,2 0,7

Av ovanstående ser vi för det första att Stockholm som helhet inte är en stad med stor tillverkningsindustri, endast 5,5 % av befolkningen som helhet arbetar inom denna bransch. Vi ser också att befolkningen i Tensta-Rinkeby i flera avseenden har samma branschsammansättning som resten av staden men att det också finns stora skillnader. Fler arbetar inom Transportsektorn, hotell och restaurang samt vård- och omsorgsyrken medan man är starkt underrepresenterade inom information och kommunikation och offentlig förvaltning.

Jag vet inte vad signaturen ”Vilse i P” avser med ”äkta arbetarklass”. I de klassanalyser som gjorts inom den marxist-leninistiska rörelsen i Sverige räknas förutom industriarbetare både cirkulationsarbetare (handel), servicearbetare (transport, hotell, restaurang, utbildning mm) och arbetare inom reproduktionen (vård och omsorg) till proletariatet. (se t ex Lasse Cornell, Det svenska klassamhället och revolutionen, Oktoberförlaget 1972).

Om man beaktar den stora skillnaden i medelinkomsten mellan boende i Tensta-Rinkeby (cirka 170 000 kronor per år) jämfört med genomsnittet i staden (320 000 kronor per år) är det uppenbart att de boende i dessa områden i många fall har de sämst betalda arbetena inom respektive bransch. Tensta-Rinkeby har därmed den största koncentrationen av arbetare i staden tillsammans med ett antal andra förortsområden.

Är arbetarklassen i storstadsförorterna särskilt svag?

I Stockholm finns en lång rad förortsområden som liknar Tensta-Rinkeby i sin sammansättning som Rågsved, Skärholmen, Sätra, Vårberg, Enskede Gård, Bredäng, Östberga, Akalla, Husby och Hässelby Gård. Den sammanlagda befolkningen i dessa områden var 2013 118 000 personer. Till detta finns liknande områden i många kranskommunen runt Stockholm som Hallunda och Alby i Botkyrka kommun, Söderhöjden i Järfälla, Malmvägen i Sollentuna, Hagalund i Solna, Hallonbergen i Sundbyberg osv osv.

”Vimse i P skriver att ”Förortspersonerna… bryr sig inte, de bli lätt mutade eller tröttnar.

Jag vet inte vad han syftar på med detta nedsättande omdöme som drabbar en stor del av landets arbetarklass. Vimse kanske önskar sig en annan arbetarklass?

Det ser inte ut som förr

Eller ”Vimse” kanske drömmer sig tillbaka till en gången tid med stora fabriker och rykande skorstenar, men tyvärr, det är inte så det ser ut idag i vårt land idag. Stora yrkesgrupper har försvunnit eller decimerats starkt genom företagsutflyttningar och ökad mekanisering. De stora varven är borta, processindustrin är starkt mekaniserad, i tillverkningsindustrin tar robotarna över mer och mer av tidigare manuellt arbete, skogsarbetarkåren har ersatts med skogsskördare osv. Kommunisterna ska självklart vara aktiva i de industrier som finns men måsta inse att de stora proletära grupperna i vårt land idag också finns inom äldreomsorgen, hemtjänsten, sjukvården transportnäringen. De finns självklart också i byggindustrin och tillverkningsindustrin men dessa branscher har relativ sett minskat i betydelse.

Ett tredubbelt förtryck i förorterna

Men viktigare i denna diskussion är att se att stora delar av proletariatet genom bostadssegregationen idag finns koncentrerade i storstädernas förorter och att man här är drabbade av ett tredubbelt förtryck. För det första det klassmässiga förtrycket som drabbar befolkningen genom lågbetalda och slitsamma arbeten, hög arbetslöshet, höga sjuktal, skiftarbeten oregelbundna arbetstider och långa resvägar. För det andra att man genom bostadssegregationen hänvisas till de sämsta bostäderna, till trångboddhet, långt från städernas centrum men ofta nära stora motorvägar, områden med mycket bristfällig service och dåligt med affärer och banker. Och för det tredje ett rasistiskt förtryck eftersom majoriteten i dessa områden har en ”utländsk bakgrund”, vilket tycks öppna vägen för en särskild form av myndighetsdiskriminering i form av sämre brandsäkerhet, kollektiva bestraffningar i form av avstängningar av kollektivtrafiken, sämre kommunal service och stora brister i skolor och barnomsorg.

Ett jäsande missnöje

Samtidigt finns det ett jäsande missnöje i förorterna mot detta förtryck. Fattigdom, förtryck och arbetslöshet har skapat en glödande kamvilja. Tiotusentals ungdomar växer idag upp med små förhoppningar om framtiden. Fattiga föräldrar, dåliga skolor, trångboddhet, små möjligheter att få ett arbete – att flytta från området är en dröm som många aldrig kommer att uppnå, lika lite som en högre utbildning eller ett välbetalt arbete. Den kamp som till och från blossat upp i förorterna kommer att fortsätta, frågan är om kommunisterna ska delta i den och ge den vägledning och samordning eller om vi ska stå vid sidan om och peka finger?

Ratatosk

(Visited 235 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

10 thoughts on “Uppgifterna för den kommunistiska rörelsen i förorterna

  1. Bulganov

    Jag vill minnas att frågan om majoritet var avgörande för bildandet av SUKP(b). Majoritetsmännen, bolsjevikerna kontra mensjevikerna, minoritetsmännen.

    Reply
  2. Bulganov

    Det är rätt att se på många av invandrarna i förorten som arbetarklass, även om gemene man kanske ser ner på dessa “lägre” yrken som tex gatsopare eller pizzabagare.
    Denna analys gäller även på vår syn av kvinnorna. På en fabrik idag så är ca häkten av se som jobbar kvinnor, och man ser en hel del invandrare där också.

    Men det får ju inte bli oproportionerligt fokus på förortsonvsndrare. Det finns kanske 1milljon invandrare oc kanske 50% av dem har arbetaryrken. Det är lätt att de övriga 95% vita arbetarklassen inte alls finns representerad, och det är ju inte särskilt bra. Eller hur?

    Reply
    • Peter

      Kommunisterna måste fokusera och då är valet inte svårt, vi fokuserar på de som har det sämst, på de som har störst längtan efter omedelbar förändring. Det finns dock en poäng att i att redan tidigt motverka isolering.

      Reply
      • Jakob da Loite

        Nej, kommunister ska inte fokusera på de som har det sämst utan på den grupp /de grupper som har revolutionär potential.
        Marx betonade proletärerna pga av deras position i produktionen. Det fanns gott om grupper som hade det sämre. Faktum är ju att de som har det allra sämst ofta ställer sig på reaktionen sida, vilket redan Marx framhöll i kommunistiska manifestera och som styrks av otaliga erfarenheter (ta dagens USA, de fattigaste delstaterna och de fattigaste människorna tenderar att vara republikaner).

        Att förvanska kommunismen till en moralisk teori är en form av revisionism, lika farlig som de andra.

        Reply
        • Peter

          Ja du har rätt. Kommunisterna måste fokusera på den grupp INOM ARBETARKLASSEN som har det sämst. Har du någonsin hört någon kommunist som hävdar att man skall fokusera på trasproletariatet? Problemet är att det finns en hel del personer som bekänner sig till kommunismen som hävdar att folket i miljonförorterna “mest är trasproletärer”. Inställningen uppmanar till att inte arbeta med folket där men det är väl helt galet, eller hur?

          Reply
  3. Bulganov

    De är inte alltid de mest förryckta som gör revolt. Tvärt om i vissa fall. 68-vågen triggades igång av överklassstudenter, men spreds sedan till arbetarklass. Vietnam och gruvarbetarstrejken spelade in.
    Jag förstår mekanismen i suget att vända sig till förortsonvsndrare istället för en “svensk” arbetare. Du blir inte avspisad lika lätt som tok-vänster.
    Det gäller att få arbetarklassen att se på sig själva som den produktiva klassen, och då med stolthet röjer väg för socialismen med maskingeväret i hand!

    Reply
    • R M

      Klassmedvetande diskuteras lite, men är avgörande. Det som kommer lyckad måste få arbetarklassen att se sig som en klass med ett gemensamt intresse. Tyvärr är högerpopulistiska grupper bättre på skapa denna gemendamhetskänsla.

      Reply
      • Redaktionen Post author

        Klassmedvetandet växer i kampen mot kapitalisterna. Studier behövs men det viktigaste är att stora arbetargrupper kommer i rörelse och får egna erfarenheter av klasskamp. Vill man medverka till denna utveckling är det bara sätta igång i sitt bostadsområde eller på jobbet, skolan eller delta i de kamper som finns. Ställ upp krav och kämpa för dem och gör det inte legalistiskt.

        Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.