Förespråkar du riktig marxism eller en avart?

Ända sedan den vetenskapliga socialismen först framträdde i historien och vann anslutning bland arbetarna har den fått kämpa mot avarter. Ofta har försök gjorts att reformera marxismen, rensa bort dess revolutionära innehåll och göra den mera acceptabel för borgarklassen och dess medlöpare.

Men den vetenskapliga socialismen har även haft att kämpa mot dogmatiker, som inte förstått att på ett riktigt sätt förena Lenins lära om att “den principfasta politiken är den enda riktiga politiken” med hans varningar för en sådan “strävan till ‘vänsterradikalism’, som leder till en oriktig värdering av partiets roll och uppgifter i förhållande till klassen och massorna”. Den förstnämnda riktningen, reformismen, högeravvikelsen, har dock i allmänhet varit det allvarligaste hotet. Och helt naturligt måste det vara så.

Socialismens motståndare, som levde av att utplundra de av dem kuvade arbetarna och höll dem nere i okunnighet och vidskepelse, greps av skräck inför den stormande framgång som socialismens idéer fick. Kampen mot socialismens lära skedde först nästan uteslutande med terror och förföljelser mot radikala arbetare. Men snart blev borgarklassens försvarare klara över att även andra medel var nödvändiga, och angreppen sattes in också på det ideologiska området. Den öppna terrorn mot socialistiska arbetare kompletterades allt oftare med understöd åt sådana “socialistiska” läror som inte utgör något hot mot den bestående samhällsformen — kapitalismen.

Genom att muta vissa ledare, och t. o. m. hela skikt av arbetare, lyckades man också snart få in en behagligare “socialistisk” teori bland arbetarna. Vi känner väl till dessa oppurtunistiska läror i Västeuropa, där socialdemokratismen har blivit borgarklassens ideologiska stöd inom arbetarklassen. Med denna lära har man lyckats förvandla marxismen till en borgerlig teori om reformer med bibehållen kapitalism, och därmed splittra arbetarrörelsen. Bl. a. en fullständigt hänsynslös utplundring av de ekonomiskt beroende ländernas arbetare har också skapat möjligheter att låta något större smulor av profiterna tillfalla arbetarna i de imperialistiska moderländerna. Detta, tillsammans med ett diktatoriskt utnyttjande av maktinnehavet till att propagera reaktionens idéer i skolor, press, kyrka, radio m. m. har inte blivit utan verkan.

Ur Revolt nr 3 1958.

(Visited 62 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.