Den systematiska diskrimineringen av förorterna -exemplet Trafikverket

23 februari genomfördes ett stormöte i Akalla by på initiativ av Grannskapsföreningen Trevliga Porkala och Norra Järva Stadsdelsråd.

Boende i Stockholms stora arbetarförorter utsätts för en systematisk diskriminering av företag och myndigheter. Staten och kapitalet håller sig med dubbelmoral. Det som gäller för en medborgare, gäller inte en annan. Ett exempel är Trafikverkets motrovägsbyggen i Stockholms utkanter.

Mångåriga krav på minskad trafik

Ända sedan slutet av sjuttiotalet har boende och lokalpolitiker i Tensta-Rinkeby krävt en minskning av biltrafiken på E18 som stör stora delar av bostadsområdena. En aktiv opinion har argumenterat mot utbyggnaden av en motorväg eller krävt att en kommande utbyggnad av E18 skulle förläggas i tunnel.

Argumenten har varit goda – skolor, förskolor och boende har störts av det ökade trafikbullret. Avgaser och partikelnivåer har legat på en riskabel nivå. Området har inte många geografiska fördelar som närhet till vatten eller ett centralt läge i staden förutom tillgången till Järvafältet med dess grönområden. Dessa områden har visserligen blivit mer och mer bullerstörda i och med att trafiken ökat på E18 genom åren men med sina skogar och koloniområden har de ändå uppskattats av de boende.

Nu har E18 byggts om och blivit motorväg, nio kilometer mellan Hjulsta och Kista till en kostnad av 3,5 miljarder. Innevånarnas krav på att motorvägen ska läggas i tunnel har avfärdats, stora grönområden har tagits i anspråk och en sexfilig motorvägt ligger nu mellan Järvafältet och Tensta-Rinkeby. Tiotusentals bilar passerar varje dag utanför de boendes fönster.

Hur kunde det bli så? I samband med ombyggnaden av E18 hade man chansen att få bort hindret mellan Järvafältet och de stora bostadsområdena, här hade man chansen att få stora ytor byggbar mark nära tunnelbanan, här hade man chansen att ge ett lyft åt två bostadsområden som verkligen behöver förbättras.

Stora trafiksatsningar i Norra Stockholm

Trafikverket (före detta Vägverket) har gjort flera stora utbyggnader i Stockholms norra delar under de senaste 10 åren. Norra länken har precis öppnat mellan Norrtull och Värtan och kommer minska biltrafiken både på Östermalm och i Lilljansskogen, samtidigt som Lidingöborna kommer att få avsevärt förbättrade förbindelser. Norra länken är fem kilometer lång, fyra av dem har förlagts i tunnel. 2008 färdigställdes Norrortsleden. Av de 15 kilometerna väg lades 3,2 kilometer i tunnel genom Sollentuna och Täby Kyrkby.

Vägverket genomför alltså stora och kostsamma tunnelsatsningar för att förbättra boendemiljöerna på Östermalm, Sollentuna och Täby.

Men då vägen skulle dras vid Tensta och Rinkeby fanns det inte pengar för att bygga vägen i tunnel. Det fanns en opinion för en tunnellösning, naturskyddsföreningen och miljöpartiet agerade och de lokala partiföreningarna i Tensta-Rinkeby krävde att motorvägen skulle ner under marken. Men Trafikverket vägrade hårdnackat att tillmötesgå dessa krav och hotade till slut på ett ultimativt sätt att helt låta bli att bygga om vägen om Stockholms stad inte accepterade en motroväg i ytläge. Staden kapitulerade och sköt till en del pengar för att få några mindre sträckor överdäckade men nu ligger vägen där framför näsan på de boende.

Är det så att Trafikverket har olika utgångspunkter för sina bedömningar när man bygger nya vägar? Tunnlar genom rika områden – ytläge förbi områden där de fattiga bor?

Förbifart Stockholm

Det har varit mycket diskussioner om Förbifart Stockholm, diskussioner som främst handlat om de stora kostnaderna för detta vägbygge men det är också värt att notera att Trafikverket även i detta projekt bygger olika beroende på vilka områden som ligger i närheten. Vägen är 21 kilometer lång och hela 18 av dem kommer enligt planen att ligga i tunnel. Hela sträckningen i Ekerö Vällingby, Backlura, Kälvesta och Barkarby byggs i tunnel men de tre kilometrarna som ligger ovan jord är de vid Hjulsta/Tensta och vid Akalla/Husby.

Hjulsta kommer att få en av Sveriges mest belastade trafikplatser med uppskattningsvis 200 000 fordon som passerar varje dygn. Trafikplatsen ska byggas i tre våningar och ligger bara några hundra meter från de stora bostadsområdena på Tenstavägen, Hjulsta backar och Hidinge backe.

Protesterna växer i Akalla

I Akalla kommer motorvägen att ligga nära bebyggelsen vid Kaskögatan, Finlandsgatan och Porkalagatan och där växer nu motståndet mot motorvägsbygget. I förra veckan genomförde ett stormigt möte med ett hundratal boende som ställde Trafikverket mot väggen.

I förorterna är man klar över den diskriminering som råder: ”Vid Skärholmen finns det ingen tunnel och här finns det ingen tunnel, det är ganska symptomatiskt. De delar staden i två delar, vi är lika mycket skattebetalare och stockholmare som alla andra. Det här är en demokratifråga” säger Vladimir Velardi till tidningen Mitti.

Den 23 februari genomfördes ett stormöte i Akalla by på initiativ av Grannskapsföreningen Trevliga Porkala och Norra Järva Stadsdelsråd. Tre frågor diskuterades på mötet:

  1. Förbifarten dras nästan hela vägen i tunnel, utom i miljonprogramsområden som Akalla och Hjulsta. Vilka krav ska vi ställa mot denna miljödiskriminering?
  2. När vi folkomröstade om trängselskatten lovades att detta skulle betala för kollektivtrafik och vägar. Idag har detta svikits så att Förbifarten tränger ut kollektivtrafiken och dess resenärer. Vad ska vi säga om planerna på att höja det redan mycket dyra SL-kortet, glesa ut busstrafiken och banta ned investeringarna i kollektivtrafik?
  3. Förbifarten innebär ett gigantiskt bygge av världens största sexfiliga motorvägstunnel för uppskattningsvis 60 miljarder kronor inklusive räntekostnader. Vilken signal ger detta om våra politikers ansvar för våra barns framtid, när mänsklighetens liv på planeten kräver en snabb och dramatisk sänkning av alla koldioxidutsläpp – till noll inom 40 år?

Stämningen var upprörd över Trafikverkets cyniska planer och dubbelmoral och över de politiska partiernas svek mot förorterna på Järvafältet. Kampviljan bland de nära hundra deltagarna var hög, ett uttalande antogs och planer drogs upp för demonstrationer och andra aktiviteter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Visited 184 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

14 thoughts on “Den systematiska diskrimineringen av förorterna -exemplet Trafikverket

  1. Vimse i P.

    Men ärligt?
    “omringa” – det är ju bara snack. Vad betyder det? Att du och tre kompisar snackar lite, delar kanske ut några flygblad, lite sprejning… och sen? Tror du att kapitalisterna bryr sig ett skit om det?
    Du invänder: tar tid, måste bygga upp en rörelse, engagera, nå ut, få med… ja ja det har vi hört förut, men det händer inte annat än i vårt önsketänkande.

    Kom ner på jorden. Fråga hur kan man skapa verklig förändring med de förutsättningar och resurser vi har (inte de vi vill ha).
    Glöm förorten, där får man aldrig stöd för äkta arbete. Det är lite komiskt, pga att vi inte kan nå den äkta arbetarklassen så försöker man nå förortspersonerna, men de är ju oändligt mycket svårare att nå. De bryr sig inte, de bli lätt mutade eller tröttnar. Försök få med folket på Volvolastvagnar, gå inte det så glöm de andra.

    Kontenta: vi får inte med människor, går det att göra något annat? Tänka i flera led? Kanske fokusera på grupper som kan nå andra grupper, eller kanske göra en händelse som kan tända en gnista.

    Reply
    • RödeOrm

      Håller delvis med, men sen faller du i egen grop när du börjar tala om “äkta” arbetare. Men nog är det ett problem att den radikala vänstern överdriver så förbannat. Klotter = propaganda, studiemöte med 5 personer = stort intresserade, 10 personer = parti osv.
      Verkligheten är ju att ingen bryr sig och intresset är nästan noll. Inflytandet likaså.

      Klart som fan att inte några förortsungar kan göra revolution, omkullkasta kapitalismen. Det är trams fånerier. Men idag finns inte heller någon mottaglig arbetarklass. Här ligger en stor tragik, att vänstern talat om erfarenheter och vikten av att dra lärdom, men är helt oförmögna att göra det när det går emot deras önskan.

      Reply
      • Peter

        Tycker inte folk har fått chansen att ta ställning till revolutionär politik. Förresten kan masslinjen per definition inte gå fel eftersom det handlar om att ta folks egna idéer och systematisera dem. Din uppdelning i “arbetarklass” och “förortsungar” låter lite mossig. Arbetarklassen är stor i Sverige och kan t.ex. delas in tre skikt (övre, mellan, undre) beroende på ekonomisk situation. De som har det sämst är mest radikala och de måste man jobba med om man vill få fart på rörelsen. Uppfattningen att “Det finns inte någon mottaglig arbetarklass” är rätt märklig, icke-dialektisk och statisk. De flesta som är ute och rör på sig bland folk i samhällslivet märker nog att det oftast finns en grupp som vill göra något åt orättvisorna, en annan som är passiv och en tredje som försvarar makten. De tre grupperna varierar i storlek över tid men det finns alltid folk att jobba med, om vill alltså…

        Reply
        • Jesper

          Fast det strider ju mot alla erfarenheter mer än anekdotiska, dvs privata som inte kan ledas i bevis eller ses som generella.
          Över 50% röstar på borgare och SD. Störst är sossarna, knappast ett socialistiskt parti. MP (och FI) drar unga. Ingenstans lyckas ett radikalt parti få stöd.
          Ok, alla ställer inte upp i val eller ens erkänner parlamentarismen. Men det ändrar inte faktum att s¨många stödjer högern, även att det går mot det egna intresset.
          Det sista visar tydligt att “masslinjen” visst kan gå fel, folks idéer är sällan “deras”. Snarare är de skapade under ett massivt borgerligt/kapitalistiskt hegemoniskt tryck. Detta är något som vi måste ta på allvar: hur man ska bryta borgarnas tankemonopol.
          Men, givetvis skapar de reella orättvisorna ett motstånd och en kritik, men denna behöver inte riktas mot det rätta problemet.

          Reply
          • Peter

            Lite oklart vad vad du syftar på när du talar om dina erfarenheter. Röstsifforna säger inte särskilt mycket om hur mycket folk är villiga att kämpa för sina intressen när det väl gäller. En kille som röstar på Moderaterna för att han tror att det gynnar hans bostadsrättsägande kan mycket väl vilja stå upp sina rättigheter på jobbet och på det sättet bidra till att utveckla kampen och dras in i rörelsen. Du tycks utgå från att alla arbetare får det bättre med “vänstern” – “för de skall man rösta på om man inte vill gå emot sina egna intressen som arbetare”???? Eller? Moderaterna köper en del arbetare med sin skattesänkarpolitik vilka de facto får det materiellt sätt bättre med den politiken. Om man är en kretinist så läser man genast in att vänstern är svag eftersom folk inte röstar “socialistiskt” (det finns dock inget samband mellan “vänster”-partierna i riksdagen och kampen för socialismen). En annan synvinkel är många har genomskådat reformisterna som inte nödvändigtvis behöver kallas vänster och att en stor grupp människor i Sverige är riktigt upproriska och att dessa kommer bära nästa vänstervåg.

            BTW, masslinjen kan inte gå fel eftersom de handlar om att ta fast på folks progressiva krav och idéer och systematisera dem och föra tillbaka det som kommunisternas politik. Återigen där ensidigt tänkade, det finns en motsättning i huvudet på var och en exploaterad, mellan ett falskt medvetande och genuina progressiva idéer baserade på egna och andras erfarenheter. Tankemonopolet är brutet och bryts i detta nu bara det att vi måste bli 1000 ggr bättre.

            Reply
            • Jesper

              Fast inget tyder på det du skriver, dvs det är rent önsketänkande. Menar du på fullt allvar att de arbetare som röstar på moderaterna egentligen lockas av en revolutionär politik? Att de vet om att de röstar “fel” osv.
              Klart de inte gör.
              “när det gäller”-argumentet är också väldigt tvivelaktigt. Historisk erfarenhet visar tydligt att arbetarklassen i många avseenden är ytterst reaktionär i revolutionära situationer. De har verkligen allt att förlora (att vinna också, men det är ofta mindre lockande än risken är hotande).

              Och om nu masslinjen inte kan gå fel, varför har den få inte lyckats?

              Denna fråga är enkel men ytterst helt förödande, allt du skriver mynnar ut i olika former av bortförklaringar. En sak fungerar om de de facto fungerar, det går att mäta. Sen kan vi önska annat, eller hitta på en annan tidpunkt för utvärdering.

              Reply
              • Peter

                Prata med dem som har varit i strejker i Sverige så kommer de att berätta för dig att de som kallar sig “kommunister” kan vara fegisar som “bangar ur” medan killen som säger att han röstar på något alliansenparti mycket väl ställer upp när det gäller att ställa upp i en konkret kamp där man riskerar något. Verkligheten är mycket mer komplicerad än vad röstetalen ger vid handen och eftersom “vänsterpartierna” i riksdagen inte är vänster så kan man inte räkna med att de som verkligen är vänster stödjer dem, eller hur? De som verkligen är vänster hatar dessa partier eftersom de uppfattar dem som falska svikare.

                Du har en vrångbild av vad en revolutionär situation är för något. Poängen med begreppet är att bl.a. beskriva att arbetarklassen är villig till revolutionär kamp. Om arbetarklassen är reaktionär så kan det per definition inte föreligga en revolutionär situation.

                Hela idén med att prata om -ismer handlar om att vissa idéer kan användas i alla länder. Masslinjen är en sådan idé. När det gäller tillämpning så gick det rätt bra i Kina, går rätt bra i Indien osv. KFML/SKP hade stora framgångar lokalt när man tillämpande detta. Problemet är att det finns men mängd andra saker som också skall fungera för att masslinjen skall kunna utnyttjas fullt ut. 1. Organisationen måste rent allmänt vara funktionsduglig. 2. Det måste finnas enhet kring arbetsmetoden. 3. Det måste finnas en allmän ideologisk enhet. 4. Medlemmarna måste ha en ganska hög nivå och själva vara drivande och ha en stort kontaktnät så man verkligen kan göra undersökningar bland folk osv., osv.

                Reply
                • Jesper

                  Men kom igen. Nu påstår du att de som verkligen är vänstern inte stödjer vänsterpartiet. Ok, men då har du två alternativ:
                  1. De stödjer sossarna, alliansen, mp, SD
                  2. De stödjer inget parti i valet.

                  Om du menar nr 1 så förblir det jag påstått sant, dvs att de verkar mot sina intressen.
                  Om du menar nr, 2 så förblir (också) det jag påstått sant, dvs. att de är är försvinnande få (= antalet som inte röstar – antalet som inte röstar av andra skäl).

                  Personligen tror jag att arbetarklassen är större än den grupp som finns i nr 2. Alltså stödjer de de borgerliga partierna. Med andra ord, de är knappast att se som revolutionära eller ens potentiellt revolutionära i dagsläget.

                  Reply
                  • Peter

                    Det jag uttrycker är bara att hur folk röstar inte nödvändigtvis är direkt kopplat till hur de ställer sig i klasskampen när det väl gäller. Skall vi diskutera revolutionär potential så får vi diskutera arbetarklassens ekonomiska läget inte valresultatet. Du drar alldeles för långtgående slutsatser av valresultatet.

                    Reply
                    • Jesper

                      Drar inga växlar alls, mitt enda påstående är att det är trams att tala om en masslinje då det idag inte finns underlag för det (av nämnda skäl).

          • MzzTepz

            Överdrifter, oinfriade förhoppningar och ovilja att erkänna dåliga erfarenheter är kännetecknande för socialistiska grupper.

            Men jag tycker inte det behöver betyda att allt måste kastas bort. Grunderna, idealen, analysen av kapitalet och imperialismen är sunda. Problemet uppstår först när det ska omsättas i en praktisk kamp.
            Håller med om att “masslinjen”, “aktioner”, “demonstrationer” osv är tomt snack. Studiemöten är väl bra, men inte något som vare sig lockar människor eller har bestående verkan (jag har varit på många, men det är mest sociala diskussioner, några tycker att det är trevligt för stunden andra blir uppgivna).
            Frågan är som så ofta: vad bör göras?

            Kanske skulle Kommak kunna ta upp det, men öppet och sluta att låtsas som att de har svar eller ens vet hur svaren ska se ut.

            Reply
    • Myrslok

      Lite väl hårt kanske. Kanske ligger det något i det där om att det är lätt att använda för stora ord.

      Reply
  2. Salazar

    Kapitalisterna och deras påhejande politiker kan verkligen inte på något sätt ta folkets parti. De gör det värsta de bara kan mot arbetarklassen, det är hög tid att folket gör det värsta mot borgarklassen.
    Vi måste omringa kapitalisternas starka fästen (innerstaden i storstäderna och vissa förorter) från ställena där folket finns och är starka (förorten, mindre städer och mellanstora städer samt landsbygd).

    Är detta MLM? Maoism? ja tillämpad på Svenska förhållanden. Att omringa städerna från landsbygden betyder just det, inte att “gå till bönderna” som trotskister och “r-are” säger att maoismen är.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.