“Välfärdsstaten” formades av skräckinjagande vågor av vilda strejker

På ABF (Rött Forum) i Stockholm hölls nyligen ett seminarium om fackföreningskamp. Föreläsarna ifrågasätter bl.a. den förhärskande bilden att det var Socialdemokraternas anti-klasskampspolitik som ledde till diverse reformer under 1900-talet.

Mytbildning att sossarna fixade välfärden
“– Det finns en väldigt stark mytbildning, inte minst inom svensk fackföreningsrörelse, om att välfärdsstaten har formats tack vare kloka ledare som har lagt bort det där med klasskamp och istället kommit överens med industrin och kapitalet. Det är en fullständigt felaktig beskrivning av vad som hände, säger den facklige aktivisten Lars Henriksson, när han talar om facklig kamp på Rött forum i en diskussion med författaren och tillika aktivisten Frances Tuuloskorpi.”

Skräckinjaganade vågor
“– Arbetarrörelsen hade aldrig välfärdsstaten på sina fanor. Målet var socialismen och klasskampen var medlet. Välfärdsstaten är resultatet av en kompromiss med kapitalet, där arbetarrörelsen har lagt sig på frågan om makten och ägandet. Det förhandlingsmedel man hade på 30- och 40-talet var intensiv klasskamp som kapitalet helt enkelt var rädd för. Det är samma sak med arbetsmarknadsreformerna på 70-talet. De kom inte till för att Olof Palme och Tage Erlander var framsynta människor, utan som ett resultat av de egentligen ganska små men för kapitalet skräckinjagande vågor av vilda strejker som gick över landet.”

Fackföreningarna är byråkratiserade, toppstyrda och knutna till samhällets styrande skikt,
“Men nu är fackföreningsrörelsen på defensiven och villkoren för kamp på arbetsplatserna sätts ofta utanför arbetsplatserna, menar Lars Henriksson.
– De vilda strejkerna upphörde i princip 1991 när lågkonjunktur slog till, när den politiskt beslutade massarbetslösheten permanentades. Försämrade samhällsvillkor med ökad arbetslöshet och försämrade arbetsmarknadslagar har förändrat styrkeförhållandena och försvårat att bedriva arbetsplatskamp.
– Klasskampen har varit väldigt ensidig under många år nu. Vi har backat och det kollektiva självförtroendet är väldigt lågt. Sverige är unikt vad gäller den höga andelen fackligt anslutna, men ändå har vi inte lyckats försvara oss mot de här nyliberala anstormningarna. Det beror på att fackföreningarna är byråkratiserade och toppstyrda och i allt väsentligt knutna till det här samhällets styrande skikt, säger Lars Henriksson.”

Små sprickor i den bryåkratiska muren
“–Den kanske viktigaste händelsen på länge var när LO-ledningen förlorade i frågan om vinster i välfärden då kongressen röstade emot, och det avspeglar en opinion. Den här onda cirkeln av bristande kollektivt självförtroende är möjlig att bryta. Den bryts lite grann varje dag. Det uppstår strider, folk gör saker och skaffar sig erfarenhet. Men det räcker inte. Hur erfarna och stridbara vi än blir på arbetsplatserna så krävs det också en politisk aktivitet. Socialdemokraterna har försökt ta monopol på det här, men det går att driva politiska frågor underifrån i samverkan med folkrörelser. Det är inte fackliga representanter på sina vita hästar som förändrar styrkeförhållandena. Det är när vi allihop tillsammans är aktiva, säger Lars Henriksson.”

Huvuduppgiften idag är inte att skicka kravlistor till fackförbundsledningar.
“Frances Tuuloskorpi håller med om att arbetsplatskampen måste ske underifrån genom arbetarnas egna gemensamma initiativ och att man inte ska sätta sina förhoppningar till förbundens ledningar.
– Huvuduppgiften idag är inte att skicka kravlistor till fackförbundsledningar. Om sjuksköterskorna hade skickat aldrig så många namnlistor till vårdförbundet om krav på höjda löner så hade det inte förändrat någonting. Men när sjuksköterskestudenterna pressade upp lönerna genom att förvandla de individuella jobbansökningarna till ett kollektivt kampavsnitt, då rullar vågorna genom hela vårdsektorn. Då vaknar även facket, springer efter och vill vara med. Drar man ut kollektivet som ett gummiband så brister det. Men när de som står längst bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig, säger Frances Tuuloskorpi.”

Citaten är hämtade härifrån.

(Visited 227 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

3 thoughts on ““Välfärdsstaten” formades av skräckinjagande vågor av vilda strejker

  1. Bulganov

    Om man kan förkasta ett kommunistiskt parti för att det har blivit allt för byråkratisk: en apparat. Varför kan man då inte i konsekvensens namn förkasta en fackförening som är gul ideologiskt?

    Reply
  2. Bulganov

    Även om medinen mot byråkrati inom Svensk fackförening: de vilda strejkerna var temporär, möjliggjord av den radikala tidsandan, så var ändå kritiken av facket ganska väl grundat. Sannt är att de vilda strejkerna i princip aldrig lyckades. ” därför gjorde vi ett misstag!” Som knutna nävar sjunger. Men lyckades politiken Gör facket till en kamporganisation heller? Knappast enligt min mening. Ombudsmannatänkabdet som ju SAN Berglund sjunger så bra om har tagit kål på den aldrig så trosvisse revolutionär.
    Jag kanske chockerar nån om jag påstår att man måste förkasta denna gula fackförening och börja om på ruta ett?

    Reply
    • Peter

      Att bedöma vilken linjen som fungerar är inte fråga om att tycka. Att ta över lokala fackklubbar är fullt möjligt vilket KFML/SKP lyckades med och vi har själva gjort under de senaste åren. Varken denna sida eller KFML/SKP har gjort annat än att förkasta den gula fackföreningsbyråkratin med ombudsmännen. På många arbetsplatser går det kanske inte eller så finns ingen verksamhet. Då får man så klart börja från början.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.