Föredrag: För en revolutionär linje i den fackliga kampen

För en dryg vecka sedan höll en kamrat ett föredrag om hur man kan utveckla en revolutionär linje i den fackliga kampen. Här nedan är ett referat av det föredraget som utgick från broschyren “KFML(r) och facket”.

Denna broschyr, “KFMLR(r) och facket” såldes i 3000 exemplar på 70-talet vilket var ganska mycket för den typen av brochyr. På 70-talet var situationen annorlunda. Proletariatet uppgick vid den tiden till 70 %, mellangrupperna 28 % och kapitalisterna till 2 %. Proletariatet har till idag inte minskat i andel men det har skett en kraftiga förskjutning. Tillverkningsarbetarna har minskat. De var 50 % av arbetarklassen i mitten av 70-talet och idag 25-30 %, Antalet anställda inom servicesektorn har ökat. Detta får konskevenser för klassmedvetandet. Det tror att de är lite finare med vit skjorta och blus. Många stora företag har lagt ner men det finns fortfarande stora industriföretag, Volvo lastvagnar har 10 000 anställda i Göteborg. 27 000 i hela sverige, 110 000 i hela världen. Om man tittar på den fackliga organisationgraden så var den 90 % på 70-talet och är 60 % idag. På 70-talet fanns inga bemmaningsföretag, andelen visstidsanställda var liten, inga stora problem med lönedumpning. När jag började jobba på 60-talet så var det inga problem att byta jobb, liten arbetslöshet.

Vad var det som låg bakom att broschyren skrevs?
R:arna drev en vänsteropportunistisk linje. De förespråkade en hemlig allsvensk strejkorganisation. Men arbetarna kan inte strejka hela tiden. Det blir strejk och sedan stilltje. R:arna strävande inte efter massorganisering. Lenin var mycket klar på att man måste arbeta i de reaktionära fackföreningarna. Det fanns sådana tendenser tidigare med RFO, lätt bli isolerad. SAC har runt 20 000 medlemmar, men jag kommer inte på enda exempel på att de har fixat egna avtal, de har hängavtal. Däremot kan man skapa informella fackliga oppositionsgrupper. Vi var 7-8 medlemmar på Kockums i Malmö, men vi hade andra runt oss, andra partimedlemmar delade flygblad vid portarna, vi tog upp avslöjanden osv. och vårt material blev faktiskt läst. Arbetare behöver medvetandegöras, utveckla klassmedvetandet. Sossarna är fortfarande klart största parti men det finns det som stödjer SD och andra borgerliga partier. Det var ganska typiskt att R:arna gick emot Hamnarbetarna. Transportarbetarföbundet ville göra storavdelningar och då skulle Hamnarbetarna hamna i minoritet överallt så de bröt sig ur. R:arna attackade dem och kallade det skråtänkande och allt möjligt. R:arna menade att det inte var meningsfullt att arbeta i de reaktionära fackklubbarna eftersom de karaktäriserades av låg aktivitet och få deltagare på mötena men när kampen hettar till då går ALLA på mötena.

Att omvandla fackklubbar till kamporganisationer
Vi troddde aldrig att vi skulle vinna LO-apparaten. Men parollen “Gör facket till en kamporganisation” uttryckte en målinrikting. Inom LO finns en arbetararistokrati med ombudsmän som har utsetts uppeifrån och de sitter så länge förbundet vill. På 30-talet valde man ombudsmännen. Kampmetoderna måste anpassas efter situationen. Problemet med reformisterna är de hela tiden håller sig inom ramen. Det finns många andra metoder än vild strejk. Skall man vinna en strek så måste man vara eniga. Två exempel där r:arna misslyckades, Arendal och Saab. Man kan inte köra en strejk om bara 20-30 stycken är med på det, man kan istället maska. Typograferna var mycket aktiva på 70-talet, de maskade och såg till att tidningen inte kom ut. De hade ett mycket högt löneläge och de genomförde massjukskrivningar och övertidsblockader. I en progressiv fackklubb så kan styrelsen och enskilda styrelsemedlemmar avgå för att inte behöva betala böter vid strejk. Den linje vi hade var att man skulle välja de bästa oavsett partitillhörighet. En sak vi upplevde var att det fanns missnöjeskommunister som snackade mycket men inte gjorde något. Då var ofta vänstersossar bättre. R:arnas linje var att alla som hade uppdrag var korrumperade. Fram till 1948 hade kommunisterna stort inflytande i bl.a. Metall. Men från och med Pragkuppen så gjorde sossarna och USA en motoffensoiv i Europa och de lyckades minska kommunisternas inflytande. Vi var emot kollektivanslutningen till SAP.

Tre viktiga paroller:
Enhet på klasskampens grund.
Gör facket till en kamporganisation!
Högre lön på profitens bekostnad!

(Visited 37 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

3 thoughts on “Föredrag: För en revolutionär linje i den fackliga kampen

  1. Redaktionen Post author

    Strejker kan verka spontana men det är ofta oerhört mycket arbete bakom för att övertyga folk att gå ut i strejk. Det är aldrig fel på arbetarklassen, det är fel på oss. Vi måste bli experter på att planera och driva fram en revolutionär arbetarrörelse. KFML/SKP utbildade och skickade revolutionärer till industrier och förorter. Vi måste ha en planering för utbildning av revolutionärer och en strategi för rörelsen. Planering – praktik – utvärdering, om och om igen, så att vi hela tiden blir bättre och förändrar oss i takt med tiden.

    Reply
  2. Nimrod

    Saknar gamla hedliga KFML(r). Nu har de ju, såväl i namnet som politiken, strukit såväl marxism-leninismen som det revolutionära. Eng gång hyllade de vilda strejker, nu fördömer de allt som luktar uppror.

    Reply
    • A.C.

      Haha, fast finns inte så många vilda strejker att stödja. Problemet är inte partiet utan den passiva arbetarklassen.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.