RKU vill göra en “historisk nystart” i Uppsala

För några år sedan hoppade hela RKU-avdelningen (och flera KP-medlemmar) av för att vara med och bilda Oktoberrörelsen som sedermera lades ner. Nu vill RKU (KP) göra “en historisk nystart”. Det skall bli intressant att se hur det går. I Umeå där RKU upphörde att existera precis som i Uppsala har det bildats en ny avdelning som verkar hyffsat stor.

“Var med om en historisk nystart av RKU i Uppsala!
Vi vänder oss till alla de politiskt intresserade ungdomar som kan tänka sig att verka för att uppnå ett annat samhälle, socialismen, enligt marxism-leninismen i en revolutionär ungdomsorganisation.”

(Visited 335 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

12 thoughts on “RKU vill göra en “historisk nystart” i Uppsala

  1. Rödeorm

    Fast problemen i Uppsalas Kommunistiska Parti kvarstår ju helt, vilket de “nya” rku:arna snart lär bli varse.

    På sätt och viss symaptiserar jag lite med KP, de är trots allt de som hållit ut, de som inte lämnade när högervindarna började blåsa. Finns mycket bra folk där. Å andra sidan är de så förbannat stela, fördömer allt sin ine liknar deras 70-tals verksamhet. De saknar verkligen kontakt med samtiden.
    Jag tror aldrig att KP, eller SKP, kommer bli grunden för en ny livskraftig kommunistisk/socialistisk rörelse. Måste till något nytt. Problemet är att det nya som kommer allt som oftast saknas ideologisk kompass. Är lätt att bygga på aktivism när många sluter upp, men så fort det går motigt är det inte lika roligt och då lämnar aktivisterna. Det som krävs är personer som är både och, som är villiga att kämpa men som också har ideologisk övertygelse.

    Reply
    • Nimrod

      Hej Kamrat! Jag lämnade (också?) KP i samband med grälet där, men lite senare. Var mer än halva avdelningen som drog. Kanske går det nu att samla upp dessa? Att jag inte gick med i Oktober var av flera skäl. Jag tyckte inte om allt som O skrev, exempelvis var häftet från umeåkamraten ganska omoget i sin militans. Jag tyckte inte heller att RKU i Uppsala var något att bygga på. De var säkert duktiga men höll på med helt andra saker än vad jag ville. För mig handlar kommunismen om arbetarklassen, hela arbetarklassen. Inte enbart ungdomar, black power och Kuba.
      Oktober förblev omoget. Det fanns nog gott där, men det dränktes konstiga saker. Sen gjorde den “frihetliga vänstern” allt för att smutskasta och skälpa, och de var bättre på det. Det är vad de kan, för något eget alternativ har de inte och verkar inte våga försöka. Att bygga upp är svårt, kräver övertygelse, engagemang och man riskerar att msslyckar. Heder åt er, att ni försökte. Jag hade inte ork. Såg ändlösa konflikter.

      Reply
    • Mackan

      Men är det inte då dom mer erfarna medlemmarna som står för ansvaret att utveckla marxistiska kunskaper i gruppen? Det låter lite som att du skyller på nytt folk som kommer in. Håller med din kritik för övrigt.

      Reply
      • Nimrod

        Jag skyller inte på någon. Jag var aldrig med i Oktober, men jag lämnade KP i samband med att medlemmar uteslöts och RKU i Uppsala upplöstes. Jag förklarar varför jag inte sökte mig till Oktoberrörelsen, att den (i mina ögon) inte framstod som ett alternativ. Dels att jag inte höll med om allt som hade skrivits (det handlar om ideologin. Jag tror inte på att militants och maoism är vägen att gå), dels att RKU i Uppsala inte framstod som trovärdiga. De var för inriktade på ungdomsverksamhet, lokala småfrågor, “invandrarradikalism” (pantrarna, black power). De talade aldrig om arbetarklassen som helhet, eller ens om klasskamp.
        Mitt intryck var att RKU aldrig var intresserade av kommunismen. Marx och Lenin omnämndes som gubbar, marxismen sågs som förlegad. Det var inte tillräckligt hippt.

        Om vi ska vara ärliga har denna bedömning visat sig stämma ganska väl. Vart är dem nu? De som kom från RKU har ju lämnat kampen, i detta skilde de sig inte från några andra rkuare. De går ju inte med i partiet, och om så bara för några år.
        Vilka är kvar? Ja, några av de från partiet sökte sig till mer “diskussionsvänster”, sitta och tala om marxismen, andra till antifascistiska rörelser. Och – rätta mig om jag har fel – de som ger ut denna sida var ju inte från RKU, men de är kvar.

        Problemet är lite att ungdomar tror att det ska hända nu, och när det inte gör det så ger de upp. Låter bittert? Ja, det är bittert, för tänk om alla istället stannade och fortsatte kämpa? Hur ska den socialistiska rörelsen kunna växa och få nya kamrater om den inte ens lyckas behålla de som finns?

        Reply
          • Nimrod

            Det är svårt. Är alltid lättare att kritisera och säga vad som är fel.

            Man måste finna frågor som kan engagera större lager av arbetarklassen, inte enbart ungdomar eller personer i ”utanförskap”. Trots allt finns det många industriarbetare, transportarbetare osv. Dessa är idag nästan helt bortglömda. När några grupper från arbetarklassen omnämns är det nästan uteslutande vårdpersonal och lärare. Den sista gruppen är idag att betrakta som så nära arbetararistokrati man komma.

            Jag tror att internationell solidaritet är viktigt. Men det får inte dominera på det sätt som det ofta gör inom den ”revolutionära” vänstern. Å andra sidan får man inte reduceras till att enbart tala om fackliga frågor, som den frihetliga vänstern gör.

            Balansgången är allt.

            Det samma gäller ideologi / praktik. Båda måste finnas, men idag framstår det nästan alltid som motsatsförhållanden. ”Stryk Lenin”, ”tala inte om kommunism” ropar några, och andra svarar ”meningslösa aktioner”, ”identitetsvänster”.

            Ett problem är att det inte finns något alternativ att engagera sig i. Jag tror att man måste helt tänka om, börja med att fråga hur en ny rörelse kan se ut. Inte börja som alltid och sen tro att man kan förändra den, dvs förskjuta förändringen på framtiden. Men för att kunna skapa en rörelse krävs två saker, som egentligen är självklara men nästan alltid förbises. 1. Personer, 2. Pengar.

            Nummer 2 verkar man inte vilja ta i, kanske för att det känns för fjuttigt (det handlar ju om stora idéer, om revolution, inte hur man ska få lite stålar) eller för att det känns hopplöst. Men utan resurser går det inte att bygga något.
            En första fråga kanske ska vara: hur få vi tag på kapital?

            Reply
            • Gurevagu

              fast ditt försök att vara konstruktiv är ju mest floskler.
              Men det sista stämmer, både att det behövs och att det glöms. Är alltid enklare att föreslå saker som inte går att mäta.

              Reply
            • Redaktionen

              Vi håller med om att ekonomi är en av flera avgörande frågor. Tjen Folket är duktiga på det och det spelar verkligen stor roll. Vanligen tänker man nog inte detta, kanske beror det på att borgarstaten har spritt pengar omkring sig i “föreningssverige”.

              Reply
            • Kenneth F.

              Hei

              Mye av det du sier er helt rett. Den logiske konklusjonen derimot, er ikke å vente på noe men å “gräva der man står”.

              Du sier helt sant at det er lett å kritisere. ALT vi gjør, alt vi bygger, kommer til å ha feil og mangler. Det finnes ingen perfekte mennesker og ingen perfekte organisasjoner. Men vi trenger ikke noe perfekt, vi trenger å etablere kommunistisk organisering.

              Alt flyter fra kjerna. Og alt som er stort, har vært lite. Selve universet var en gang samlet i en bitteliten kjerne med svært høy massetetthet. For 200 år siden fantes INGEN kommunistiske organisasjoner, men siden den gang er tusentalls dannet.

              Jeg synes Kommak skriver mye bra. Jeg mener marxismen-leninismen-maoismen er den mest avanserte, mest moderne vitenskapen vi har for revolusjon. Jeg er enig i at folk og penger er helt avgjørende. Penger kan vi få fra menneskelig arbeid. At kamerater arbeider, legger ned hundrevis og tusenvis av timer i organisatorisk og økonomisk arbeid – det er hovedmetoden for å skaffe penger.

              Å prioritere er å sette av tid. Vil vi ha kommunistisk organisering må vi sette av tid og gå sammen med våre nærmeste.

              Kameratslig hilsen fra Norge

              Reply
              • Redaktionen

                Tack Kenneth, det är bara att hugga i och gräva där man står, från det lilla till det stora.

                Reply
  2. Redaktionen Post author

    Ja vi vet. Det planerades en ny organisation med ny plattform och en ny konferens där andra skulle bjudas in. Tyvärr så gick detta i stöpet. Förstår att det verkade konstigt.

    Reply
  3. Mackan

    Vad hände med Oktoberrörelsen då? Tyckte det var lite konstigt att dem gick upp i rök helt sådär, utan någon som helst fortsatt gruppering. Någon som vet?

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.