Aktionsformer: Ockupation del 1

Christiania i Köpenhamn är ett exempel på en lyckad ockupation. Några tänker kanske på droger när de hör om Christiania men det finns andra intressanta aspekter. Hur organiserades Christiania? Det går tydligen att organisera ett samhälle med lokala beslutande stormöten som grundstruktur.

En ockupation kan vara en lämplig protestaktion i bostadsbristens Sverige. Men hur går man till väga?

När man hittat ett lämpligt hus, är det bra om några ur gruppen tar sig in i huset och kollar i vilket skick huset befinner sig. Det är bra ifall man har lite kontakter, känner någon som kan el och rörmokeri. När man tittar på huset, bör man från början tänka ut hur det ska barrikaderas. Hur pass lyckad husockupationen blir beror mycket på hur bra man förberett aktionen. Det viktigaste är att man är en grupp som planerat aktionen tillsammans och att man i gruppen diskuterat igenom allt; varför man ockuperar, hur ockupationen ska gå till och vad man gör ifall/när polisen inte stormar huset. Man bör ha en klar plan för huset och hur ockupationen ska genomföras.

Hur går vi in? Smyger in i nattens mörker eller brakar in mitt på ljusa dagen? Båda har sina fördelar och nackdelar. Det är bara att välja vad som passar er bäst vid just den här ockupationen. Det är en fördel ifall man har lite tid på sig inne i huset innan ockupationen upptäcks och blir offentlig.

När man kommer in är det bäst att få barrikaderingen överstökad så snabbt som möjligt, dock kanske inte mitt i natten. (Byggjobbare börjar föra oväsen ca klockan 6 på mornarna.)  Börja städa och inred ert nya hem. Ställ i ordning ett kök och ett vardagsrum. Gör er hemmastadda och laga den första gemensamma måltiden.

På ockupationens andra dag (huset är inte stormat hurra!), slår ni upp portarna till ert infocafé och bjuder in grannarna på ett möte. Huset behöver säkert renoveras lite – målas och så. Nu man starta ett bageri, ett bok- och skivcafé, en pub, en cykelverkstad, ett disco, en konsertlokal, ett snickeri, en motorcykelverkstad, en smedja, ett tryckeri, en tidning, en restaurang, en radiostation etc etc. Ett ockuperat hus kan utvecklas till ett centrum för motstånd mot borgarklassen och ett hus där folk känner sig välkomna.

Det kommer säkert att komma en massa folk för att se vad ni gör och diskutera, bland dessa kommer det även finnas folk som vill delta och kanske också flytta in. För att slippa få in folk i huset där ni bor och för att ha en trevlig mötesplats, har ni såklart öppnat ett infocafé. När det inte finns någon plats kvar i huset, bör man hjälpa alla dom som vill flytta in, att ta ett eget hus. Och detta bör arrangeras så fort som möjligt, annars blir det förmodligen aldrig av.

Om och när man känner att någonting kanske är på gång, t ex hets mot husockupanter i massmedia eller något liknande, bör man genast sätta igång en motoffensiv. En av de saker som skrämmer makthavare i samband med stormningar av ockuperade hus är ‘opinionen’. Man måste från första början se till att ha goda relationer med ‘alla’ grannar. Det största misstag man kan göra är att få grannarna emot sig. Det finns exempel på när ockuperade hus, blivit som ett folkets hus i kvarteren. Man kan ha öppet hus, ordna en loppmarknad, anordna folkfester (familjefester!) etc etc.

Demonstrationer kan vara en mäktig styrkeuppvisning. Demonstrationer kan avslutas med en folkfest i och utanför huset. Namninsamlingar och affischer som uppmanar folk till att ingripa vid stormningar är andra bra sätt. Det bästa är om man kan få huset till att bli en social mötesplats, inte bara för folk som “oss”, utan grannarna ska också tycka om att hänga på vårt hak. Detta förutsätter att det finns någon regelbunden utåtriktad verksamhet i huset, typ ett café, biokvällar, en infoshop etc.

Texten är en modifierad version av ett kapitel ur “Lila svarta, handling, organisering, motstånd”.

(Visited 70 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.