Politisk ekonomi: Bostadsmarknaden och krämarsjälen

PARASITERNAS HONUNGSBURKAR. Bolånen är antagligen monopolkapitalets honungsburk nummer ett. Den största delen av de svenska bankernas vinster kommer just från bolån. För monopolkapitalet blir därför de politiska frågorna som berör ränteavdrag och bostadsbyggande särskilt viktiga.

Enligt Svenska Bankföreningen äger drygt 70 procent av de svenska hushållen sin bostad. Av dessa hushåll har 96 procent bostadslån och det är denna kategori som utgör den klart största delen (över 80 procent) av utlåningen till hushåll. För majoriteten av de svenska hushållen är politiska frågor som berör bostadslån och räntor antagligen bland de allra viktigaste frågorna.

Bostadspriserna ökade explosionsartat under slutet av 1990‑ och början av 2000‑talet. Den snabbaste uppgången har avstannat sedan dess, åtminstone vad gäller villapriserna. Men priserna på bostadsrätter stiger dock fortsatt och de senaste fyra åren har prisökningstakten åter accelererat. Inflyttningen till storstadsregionerna är stor samtidigt som bostadsbyggandet är fortsatt lågt och inte heller ser ut att ta fart under den närmaste framtiden.

Monopolkapitalet kan och vill inte lösa bostadsbristen

Preliminära siffror visar att nybyggnationen av bostadslägenheter 2012 minskade med 23 procent jämfört med 2011. Även bygglovsstatistiken visar på en minskning. Antal beviljade bygglov gick 2012 ner med 12 procent jämfört med 2011. Dessa faktorer bidrar till att hålla uppe bostadspriserna. Det låga ränteläget har dessutom gjort det fortsatt fördelaktigt för hushållen att låna pengar. Enligt en studie från Boverket är dock den främsta anledningen till prisökningarna på villor stigande inkomster hos hushållen som höjer efterfrågan.

Det behövs antaligen en riktigt allvarlig politisk kris i samband med omskakande uppror för det skall kunna uppstå ett politisk läge där monopolkapitalisterna och dess politiker på allvar skall vilja minska bostadsbristen. De kan inte förmå sig att driva en politik som skär rakt in dess krämarsjäl.

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Hushallens-skulder-pa-en-hog-niva/

(Visited 149 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

7 thoughts on “Politisk ekonomi: Bostadsmarknaden och krämarsjälen

  1. Redaktionen Post author

    Juridiskt sett så äger man sin bostad, de som hoppade in i karusellen tidigt kan räkna med att de under sin livstid får äga sitt boende “på riktigt”. Lån har förekommit sedan hedenhös, frågan är vad som är nytt? Om man har lån på hela rasket liknar det naturligtvis en hyressituation. Är ditt resonemang en argumentering för att bankerna “skapar luftpengar”? Kan du utveckla detta?

    Reply
    • bloggarbjorn

      Nu hyr jag och bryr mig inte så mycket om bostadsrätter, men är det en bostadsrätt så är det väl föreningen som äger bostaden, och den som bor där är medlem i föreningen. Har man problem att betala av på lånen, och dessutom kanske är på kant med föreningen, ligger man illa till. Sedan finns det ju ägarlägenheter också, men det är vad jag förstår en sällsynt boendeform vad det gäller flerfamiljshus. “Som att stapla radhusen på hög” tror jag någon kallade det. Varje lägenhet är en självständig enhet. Undrar hur man kommer överens om stambyten och liknande roligheter? Vill man verkligen vara oberoende i sitt boende är det nog ett ensamt skuldfritt hus på egen mark ute i skogen som gäller.

      Definitionen av “Pengar” är ett kapitel för sig, blandar man in vad bankerna gör blir det ännu rörigare, med debattörer som skäller på varandra som om det rörde religionens mest djupa dogmer. Men om vi ser vad ett lån kräver av banken så gällde för några år sedan att den behövde lägga upp kanske 12.000 kronor själv för att fixa ett lån på en miljon. Se här: http://larspsyll.wordpress.com/2012/05/16/anders-borg-silar-mygg-och-svaljer-kameler/ Det kanske har ändrats något sedan dess, men förmodligen inte så mycket.

      Vad man ser är att banken mot en väldigt liten egen insats kan skapa ett konto som påstås innehålla en miljon. Och den miljonen kan låntagaren använda exempelvis för att köpa en bostadsrätt. Men är den där miljonen verkligen “pengar”? Den finns ju bara som ettor och nollor i datafiler. Själv lutar jag åt att det rör sig om en sorts pengar eftersom de fungerar som betalningsmedel, men att de har en väldigt skakig underbyggnad och är skadliga.

      Det är när sådan här kreditgivning sker i väldigt stor skala som man kan tala om ekonomiska bubblor, i detta fall en kreditbubbla. De som råkar illa ut när luften pyser ur bubblan, vilket det alltid gör, är många låntagarna. En omfattande arbetslöshet, folk som får svårt att betala räntor och amorteringar … kris. Bankerna kan köra den här till synes ansvarslösa linjen genom att man räknar med att staten ingriper om det blir problem och räddar dem. Småfolk kan offras, bankerna är “för stora för att få gå i konkurs”. Annars vore ju skuldavskrivningar i stor skala det enklaste sättet att få bort kreditbubblorna. Det gjorde redan babylonierna för 3500 år sedan. Vanligt folks skulder skrevs av, affärsmännen fick stå för sina egna skulder. Låter rimligt, men anses förmodligen helt omöjligt idag.

      Det finns en massa aspekter av det här, exempelvis att luftpengarna skall betalas tillbaka med riktiga pengar, och då jagar folk till onödig ekonomisk expansion, överarbete etc. Kanske vore lättare att skära ner arbetstid, sänka pensionålder etc. utan kreditsamhället. Kreditsamhället blir dyrt och inte så bra för den här planetens välbefinnande, tycks det.

      Reply
      • Redaktionen Post author

        “Vad man ser är att banken mot en väldigt liten egen insats kan skapa ett konto som påstås innehålla en miljon.”

        Bankerna lånar väl pengar av Riksbanken som är en myndighet och som skapar mera pengar vid behov?

        Reply
        • bloggarbjorn

          Så länge systemet fungerar behöver RB inte göra något. Bankerna snyter fram krediter ‘ur luften’ (= skapar krediter på konton till mycket låg egen kostnad) som antas bekosta folks bostadsköp. Det märkliga är väl att de får hålla på med det, och när nu denna kreditbubbla blivit enorm blir den också väldigt farlig att hantera. Den svaga punkten i varje bubbla (eller om man kallar bubblan för pyramidspel, det är ungefär samma sak) är om någon i kreditkedjan blir nervös och vill ut ha riktiga pengar eftersom tilliten till luftpengarna naturligtvis är en känslig förtroendefråga. Det var det som utlöste fastighetskrisen i Sverige på 1990-talet. Men det finns ju inte mycket ‘riktiga pengar’ i bubblan. Paniken sprider sig längs hela systemet, allt fler vill ha ut ‘riktiga pengar’, och då vacklar bankerna. Det är i det läget staten i form av RB får rycka ut med någon sorts räddningspaket. Det kan samtidigt utnyttjas för att motivera åtgärder som klämmer åt vanligt folk, vare sig de är lånare eller inte. Pamparna kan mässa om att “pengarna är slut”, trots att de kan klämma fram hur mycket pengar som helst. Och då åker arbetslösheten upp, företag konkursar, sociala förmåner dras in, etc.

          Reply
          • Redaktionen Post author

            Jag tror inte på att bankerna snyter fram pengar, det helt hopplöst bokföringstekniskt att hantera det. Har du några källor? Det är RB som står för snytandet.

            Reply
            • bloggarbjorn

              Har sett redogörelser för hur det fungerar (var nog en kombination av fiktiva insättningar och uttag som gör att det ser bokföringsmässigt riktigt ut) men minns inte var. Det banken kan göra (och som bidrog till att utlösa den stora krisen 2008) är att sälja vidare lånen till andra inom finansbranschen. Blandas goda och dåliga lån ihop i obegripliga ‘finansiella instrument’ kan det vara väldigt svårt att bedöma hur stabila bankernas utlåning egentligen är, vilket i sin tur kan utlösa fullständig panik.

              Men det är inte det som är det verkligen intressanta i den här typen av ekonomi med betalningsmedel som kan skapas med knapptryckningar. Det intressanta är att en stat som ger ut sina egna pengar åtminstone teoretiskt kan kolla vilka oanvända resurser som finns i landet, om de kan användas till något nyttigt, och i så fall skapa konton som betalar för det. Argumentet att “det finns inga pengar” skulle vara stendött. Arbetslösheten skulle i princip kunna utplånas och banker och andra finansinstitut skulle inte kunna utöva utpressning mot staten. Hotet “gör som vi säger, annars får ni inga lån!” kunde avslås med ett hånskratt. – Det finns givetvis en massa problem med en sådan här politik, att få folk att sluta att se på staten som ett hushåll är bara ett i raden, men jag tror att det vore vettigare att diskutera det här än tramset om huruvida sverigedemokraterna är fascister eller inte.

              Reply
  2. bloggarbjorn

    Finansierar man sitt boende med banklån “äger” man inte sin bostad – man hyr den av banken. En del har svårt att fatta denna inte helt oväsentliga precisering av vad de håller på med. Med tanke på att bankernas insats i form av reda pengar i lånen är väldigt liten, och mängden kreditpengar som bankerna själva registrerar på ett konto är väldigt stor, så är hela frågan både politisk och ekonomisk dynamit.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.