Vad är en gerillazon?

Vi skrev tidigare om begreppet basområde som ett centralt begrepp i Maos revolutionära strategi. Ett annat centralt bergrepp är gerillazon. En gerillazon kan bli ett basområde genom en mödosam skapande process. Men vad är det som krävs?

“Gerillazoner och basområden

I gerillakriget bakom fiendens linjer finns en skillnad mellan gerillazoner och basområden. Områden, som är inringade av fienden men vilkas centrala delar inte är ockuperade av honom eller har återtagits från honom, såsom några härad i Wutaibergen (dvs. gränsområdet Shansi-Chahar-Hopei) och även en del orter i Taihang- och Taishanbergens område, är färdigställda baser som gerillaförbanden kan bruka för att utveckla gerillakriget. Men annorstädes i dessa områden är läget ett annat, till exempel i Wutaibergens östra och norra avsnitt, som omfattar delar av västra Hopei och södra Chahar, och på många ställen öster om Paoting och väster om Tsangchow. När gerillakriget började, förmådde gerillan inte att helt ockupera dessa platser, utan kunde endast företa ofta förekommande räder; de är områden som gerillatrupperna håller då de är där, och som marionettregimen behärskar då gerillan givit sig av, och de är därför ännu inte gerillabaser utan endast vad man kan kalla gerillazoner. Dylika gerillazoner kommer att förvandlas till basområden, när de genomgått gerillakrigets nödvändiga process, dvs. när ett stort antal fientliga soldater utplånats eller besegrats där, när marionettregimen förintats, massorna har rests till verksamhet, antijapanska massorganisationer bildats, folkets lokala väpnade styrkor utvecklats och antijapansk politisk makt upprättats. Med utvidgning av våra basområden menar vi att till våra redan upprättade baser foga områden sådana som dessa.

På några håll, till exempel i östra Hopei, har hela det område där gerillaoperationerna bedrivits från första början varit en gerillazon. Marionettregimen har länge funnits där, och från början har hela operationsområdet varit en gerillazon för folkets väpnade styrkor, som växt fram ur lokala uppror, och för de gerillaavdelningar som sänts från Wutaibergen. Allt de kunde göra i början av sin verksamhet var att utvälja en del ganska goda platser som tillfälliga uppland eller basområden. Dylika platser kommer inte att förvandlas från gerillazoner till relativt stabila basområden förrän de fientliga styrkorna förintats och arbetet med att resa folket är i full gång.

En gerillazons omvandling till ett basområde är sålunda en mödosam skapande process, och dess resultat är beroende av den utsträckning i vilken fienden förintas och massorna reses.

Många trakter kommer att förbli gerillazoner under lång tid. I dessa trakter kommer fienden, hur han än bemödar sig att hålla dem under kontroll, inte att vara i stånd att upprätta stabila marionettregimer, medan vi å vår sida, hur mycket vi än utvecklar gerillakriget, inte kommer att förmå att upprätta antijapansk politisk makt. Exempel på dylika områden finner man i de av fienden ockuperade trakterna längs järnvägslinjerna, i de stora städernas omgivningar och inom vissa områden på slätterna.”

Läs resten här.

(Visited 15 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.