Lenin: Borgerlig nationalism och proletär internationalism – två sinsemellan oförsonligt fientliga paroller

Texten nedan är en variant på Lenins text som finns här.

NATIONALISM NEJ TACK. Borgerlig nationalism och proletär internationalism – det är de två sinsemellan oförsonligt fientliga parollerna, som motsvarar de två stora klasslägren i hela den kapitalistiska världen och uttrycker de två typerna av politik (ja, än mer: av världsåskådningar) i den nationella frågan.

Folk som talar om nationell kultur “inom socialismen” i Sverige fungerar som vägröjare för borgerlig nationalism bland arbetarna. Marxismen är oförsonlig mot nationalismen, hur ”rättvis”, ”ren”, fin och civiliserad den än må vara. I stället för all slags nationalism för marxismen fram internationalismen, alla nationers sammansmältning till en högre enhet, en enhet som växer fram i vår åsyn med varje kilometer järnväg, med varje internationellt storföretag, med varje arbetarförbund (internationellt i fråga om sin ekonomiska aktivitet liksom även vad gäller idéer och strävanden).

Sätt den borgerliga nationalismen i ett historiskt sammanhang

Nationalitetsprincipen är historiskt ofrånkomlig i det borgerliga samhället, och eftersom det är detta samhälle marxisten har att göra med erkänner han helt de nationella rörelsernas historiska legitimitet. Men för att detta erkännande inte skall förvandlas till ett försvar av nationalismen måste det på det strängaste begränsas till enbart det som är progressivt i dessa rörelser, så att detta erkännande inte leder till att borgerlig ideologi fördunklar det proletära medvetandet.

Progressivt är massornas uppvaknande ur den feodala dvalan, deras kamp mot allt nationellt förtryck, för folkets suveränitet, för nationens suveränitet. Därför är en marxist ovillkorligen förpliktad att förfäkta den mest bestämda och mest konsekventa demokratism i alla delar av den nationella frågan. Detta är huvudsakligen en negativ uppgift. Men längre än till den kan proletariatet inte gå i stöd åt nationalismen, ty därefter börjar den ”positiva” verksamheten för bourgeoisin, som eftersträvar att befästa nationalismen.

(Visited 185 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

3 thoughts on “Lenin: Borgerlig nationalism och proletär internationalism – två sinsemellan oförsonligt fientliga paroller

  1. Pingback: Helt rätt av flyktingarna att kräva att bussen skulle vända tillbaka | Kommunistiska Arbetarkommunen

  2. röde orm

    Bra text. Nationalismen har tyvärr ett stort stöd även bland annars vettiga radikaler. Vore intressant med en djupare analys av varför så många socialister faller för nationalism. Tror faktiskt att Stalin bär skuld här (säger detta trots att jag håller honom högt i andra avseenden).

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Efter andra världskriget började ledningen i Sovjet att uppmana till kamp mot USA-imperialismen i väst-europa för att försvara det “nationella oberoendet”. SKP tog upp detta som en stor sak i partiprogrammet. Kampen för den socialistiska revolutionen verkar ha tonats ner och ersatts med babbel om “fred” och “nationellt oberoende”. Precis som freden kunde garanteras utan att de härskande klasserna störtades i de imperialistiska länderna. Håller med om att Stalin och resten av ledningen bär ett stort ansvar för att reformismen blev dominerande i många partier.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.