Något om källorna till lögnerna om USSR

De påstår föraktfullt att “kommunismen är död”, men samtidigt är det för dem av yttersta vikt att ständigt attackera socialismen och kommunismen och fullkomligt svartmåla den i enlighet med måttstocken ond vs god, svart vs vitt, demokratiskt mot diktatorisk. Kapitalisterna och deras expertis vet att kommunismen inte är död och det är därför de känner sig tvugna att genomföra nya propagandakampanjer mot den.

Det centrala i denna kapitalistvänliga klagokör är att få folket att stilla sitta och beundra den egna “demokratiska” staten på ett sätt eller annat. Ofta är centrum för deras koncentrerade hat mot socialismen Sovjetunionen och ingen personifierar detta hat mer än Josef Stalin. Han bespottas och förklaras “mer ond än Hitler” av de borgerliga ideologerna. Förhoppningen är att deras historier skall etsa sig fast i mänsklighetens kollektiva minne och förhindra all form av revolutionär förändring.

Attackerna mot Sovjetunionen är många och kommer ur ett antal olika källor. Många historiska företeelser är svåra att bevisa och motbevisa och i flera fall som vi beskriver nedan vet vi inte exakt vad som skett och dess orsaker men det vet inte våra motståndare heller. Huvudpoängen i denna artikel att påvisa de uppenbara bristerna i att ha Hitler, Chrustjov och hemliga arkiv som källor.

Första källan

Adolf Hitler och nazityskland, den gamla nazipressen och deras vänner utanför Tyskland kom på en massa “brott” som arbetarregeringen i Moskva var “skyldiga” till. Dessa källor var länge tabu för kapitalistivrarna att använda och de brukade undvika att förknippas med nazismen. Numera tas det som Hitler och hans bundsförvanter sade som en del i den ideologiska förberedelsen för operation Barbarossa och de fascistiska hordernas inmarsch i sovjetlandet som givna sanningar i korståget mot bolsjevismen. En gammal saga de gillar att komma dragande med är den om “skogsmassakern i Katyn” i Polen våren 1940 där man dels beskylls för att ha mördat över 4000 polska officerare och numera brukar det läggas till 22.000 andra polacker som dödades, även om dessa inte har någonting (!) med Katyn att göra. “Kommunisternas” brott blev 1943 “hittade” av retirerande nazitrupper som snubblade över en massgrav och de lade genast skulden på Stalin. Nazisterna, som för övrigt viste exakt var massgraven låg, tog in “experter” från sina allierade som intygade att det var offer för ryska dödsskvadroner. Från Sovjetiskt håll förnekades nazisternas anklagelser. Revisionisterna i Sovjetunionen i slutet på 1980 talet tog plötsligt på sig… eller rättare sagt tog på Stalin skulden. Idag utnyttjas detta friskt som en attack mot socialismen. Jag vet inte vad som skedde i Katynskogen under 1940-talet men det skulle aldrig falla mig in att blint gå med på klassfiendens version.

Andra källan

Trotskij (1879-1940). Denna revisionist har byggt hela sin tragikomiska “karriär” som pratmakare och renegat på sitt hat mot socialismen och Stalin. Han och hans anhängare kom att tjäna nazisterna under andra världskriget, inte för att de direkt var nazister utan genom att ta til sig principen “min fiendes fiende är min vän” och den landsförvisade Trotskij föll pladask i nazilägrets famn. Trotskij lägger fram många olika lögner om proletariatets diktatur som ekar än idag. Proletariatets diktatur var enligt Trotskij en “degenererad arbetarstat” och partiet hade all makt. Denna myt är idag stark och sprids bla. i svenska grundskolan att det var en person och ett partis diktatur och att arbetarklassen var ett passivt element och till och med offer. Från honom kommer även lögner att det inte fanns någon inre partidemokrati i SUKP (Sovjetunionens Kommunistiska Parti), att den demokratiska centralismen är byråkratisk och diktatorisk. Hela Trotskijs partihistoria innan förvisningen bevisar dock motsatsen. Det fördes en lång ideologisk-politisk kamp och många av Stalins polemiska texter från denna period är omfattande. I enlighet med den demokratiska centralismen så skedde det omröstningar i SUKP om frågan om ledningen och Trotskij och hans anhängare deltog och godkände denna process och vid flera tillfällen la han sin röst på Stalin.

Tredje källan

De öppnade och sedan stängda “ryska statsarkiven” på 90-talet. Detta är en speciell historia som förtjänar en närmare belysning. Efter den ryska socialimperialismens sammanbrott så öppnade den nya ryska ledningen sina arkiv för forskning. Ett antal utländska pennviftare hastade dit för att snoka fram smuts under Stalins naglar. Problemet var dock att regimen gjorde en tvärvändning och stängde dem igen efter bara något år. Så “sanningen” som beskrivs i “Kommunismens svarta bok” (fr. Le Livre noir du communisme: Crimes, terreur, répression,  en fransk bok publicerad 1997 som skrevs av Stéphane Courtois, Nicolas Werth, Karel Bartošek, Jean-Louis Panne, Jean-Louis Margolin samt Andrzej Paczkowski) kunde inte sedan bekräftas. Från denna källa har det kommit olika uppgifter om antalet avrättningar i USSR. En siffra talar om ca 700 000 och andra om 20 miljoner och ytterligare andra om 80 miljoner och 150 miljoner! Rysslands befolkning är idag ca 140 miljoner… En tänkbar anledning till att arkiven tvärstängdes kan ha varit att många av de som verkligen gjorde hemska brott under “stalintiden” (exempelvis Nikitra Chrustjov som partisekreterare i Ukraina och tidigare Moskva) har släktingar som idag sitter som mäktiga potentater i den postsovjetiska statsbyråkratin (Putin är som bekant gammal KGB-agent). Kan vara obehagligt att få reda på sanningen om den egna släkten och i och med det även få sin auktoritet ifrågasatt av folket.

Fjärde källan

Nikita Chrustjov, Leonid Breznjev, ett antal grå mellanbyråkrater och Gorbatjov. Här är det i synnerhet Chrustjov som står för de flesta av “godbitarna”, såsom den att Stalin skulle planera försvaret av USSR på en jordglob som en “galen man” som inte klarade av försvaret av USSR och att i hans rike var “ingen säker”. Chrustjov höll ett “hemligt tal” (hemligt för ryska folket) på den tjugonde partikongressen 1956 där fördömandet av Stalin blev offentligt för de utländska gästerna och byråkraterna. Här rekommenderar vi starkt den intresserade att läsa Grover Furrs bok “Chrustjov lied”, (finns att köpa hos tjen folkets bokhandel www.tjen-folket.no) där alla lögner i talet tas upp och hackas till småbitar med hjälp av fakta.

Femte källan

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn. Denne man som fick Nobelpriset i litteratur 1970 är den som berättade för världen den kanske mest kända antikommunistiska föreställningen… den om GULAG, Stalins hemska enorma arbetsläger. Självklart fanns det arbetsläger men anti-kommunisterna har byggt upp en skev och överdriven bild av fenomenet. Solzjenitsyn satt själv fånge och tyckte uppenbarligen inte om det och skrev en bok som heter En dag i Ivan Denisovitjs liv som publicerades under en politisk antikommunistisk “töperiod” under Nikita Chrusjtjovs tid som statschef för USSR.

Utöver detta anklagas Stalin för oseriösa och ogrundade anklagelser om allt från att han ska ha planerat svält som skulle dödat 5 – 20 miljoner oskyldiga i Ukraina till att han offrade sin egen son och att han ville förlora kriget mot Hitler och därför avrättade alla officerare (jämför med Katyn). En personlig “favorit” är att Stalin ville framavla en armé av “humanzee” med hjälp av en sovjetisk prisad forskare vid namn Ivanov som sysslade med genetik och myten handlar om en blandning av schimpanser och människa som skulle utgöra en superstark slavarmé. Fast det finns så klart inga som helst belägg för dessa absurda och verklighetsfrånvända påståenden.

Så hur ska en kommunistsympatisör hantera detta?

Dessa myter och anklagelser kommer att kastas på oss gång på gång. För det första måste vi kunna historien och för det andra inte falla i deras fällor. Visst skedde det dåliga saker i USSR och många människor blev dåligt behandlade och även så i onödan.

Alla de fel som skedde i USSR är dock inte Stalins eller SUKP:s fel. Många brister som fanns var nybörjarproblematik och problem med att hantera nya saker under svåra förhållanden. Man hade en opposition som tog till vapen och koordinerade med utländska säkerhetstjänster och olika nationalistiska rörelser runtomkring i Unionen (Ukraina, Tjetjenien, Lettland etc.) som tog till vapen. De hade omvärldens regimer emot sig. Dessutom fanns det liksom i resten av världens länder en opposition och i detta fall en som ville sälja ut landet till Tyskland. Denna krossades till ett högt pris men faktum kvarstår att i alla länder nazisterna ockuperade fanns villiga marionetter redo att styra, såsom Vichyregimen i Frankrike, Quisling i Norge med flera. I USSR hade man hade tagit hand om dessa innan och det med hårda medel.

För ett urval av antikommunistisk hetspropaganda se:

www.levandehistoria.se
www.contra.nu
www.kommunism.eu

(Visited 242 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

4 thoughts on “Något om källorna till lögnerna om USSR

  1. Pingback: Katyn i Andra Världskriget. » Klyvnadens tid

  2. bloggarbjorn

    Det finns två huvudtyper av historieskrivning om Sovjet. Dels den akademiska, där man får se till att hålla sig till fakta i den mån de är kända. Dels en rännstensversion där vilka dumheter som helst kan skrikas ut. Och så finns det ju mellanformer.

    Jag har sett en artikel i ‘Historisk tidskrift’ som pekar på hur Tyskland på 1930-talet hade utställningar om hur hemskt det var i Sovjet. ‘HT’ är en av de viktigaste tidskrifterna för historisk forskning på akademisk nivå i Sverige. (Har inte hittat igen artikeln, skall leta mer.) Vill man leta efter föregångare till ‘Forum för levande historia’ så tycks de finnas bland annat i Hitlertyskland.

    Jag tycker ‘tredje källan’ behandlas alltför negativt. Här borde refereras till J. Arch. Gettys forskningar på 1990-talet och till Jeltsinkommissionens fynd några år senare. De kunde använda nyöppnade arkiv och kom fram till ungefär samma låga siffror för avrättningar, och i den senare rapporten kom dessutom korrigerade siffror för lägren. Efter det är det helt enkelt omöjligt att häva ur sig att Stalin lät avrätta miljontals människor. I stället används väldigt suddiga utsagor om ‘miljoner’ i Sovjet och på annat håll. Men då kan man ju påpeka att detta är ett sätt att försöka flytta fokus: om tidigare påståenden om Sovjet visade sig vara fel när fakta kunde kontrolleras, varför skulle overifierade påståenden om andra ställen vara sanna?

    Annars har det ju tack vare öppnade arkiv kommit fram mer intressant material som fördjupar och ibland korrigerar bilden av Sovjet. Exempelvis en bok med samtida intervjuer med sovjetsoldater som visar att det inte var skrämda omotiverade människor med en gevärspipa i ryggen som sändes ut mot tyskarna (har inte läst boken, bara recensioner).

    Eller (för att ta en bok som jag läst, den heter ‘Magnetic mountain’) historiken över bygget av det jättelika järnverket i Magnitogorsk. Anläggningen var byggd efter mönster från ett järnverk i Gary, Indiana, och det ger författaren möjligheter att jämföra även med arbetarnas villkor på båda håll. I Gary var det lågavlönade svarta och latinos som jobbade längst fram vid ugnarna där förhållandena var värst. I Magnitogorsk var det högt belönade elitarbetare som gjorde samma jobb. En annan intressant bok jag läste för några år sedan (minns inte titeln) var helt enkelt protokollet från en flerdagskonferens som hölls i Sovjet strax efter avslutandet av Finska vinterkriget. Det var en genomgång av hur olika delar av den sovjetiska krigsmakten skötte sig. Stalin var med och uppgav sig vara nöjd med resultatet (av kriget).

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Jo det är möjligt att du har rätt om tredje källan. Jag skall be artikelförfattaren att återkomma i denna fråga.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.