Marxkonferens 2014?

I oktober förra året arrangerades konferensen Marx2013 på ABF i Stockholm. I  år verkar det inte bli något. Vi skrev några kritiska rader om arrangemanget förra året som vi skall plåga er med i år igen:

Konferensen Marx 2013 drog fullt hus, en del arrangemang var så fulla att en tillfällig vakt hade placerats utanför vissa salar för hindra besökare att komma in. När en fransk föreläsare satt inför full sal med 300 personer uttryckte han att motsvarande arrangemang i Frankrike skulle dra 10-20 personer. Det finns uppenbarligen idag ett stort intresse för Marx gärning vilket är glädjande.

Men hur förhåller sig majoriteten av arrangörerna och föreläsarna till Marx samlade politiska gärning? Gång på gång upprepades under konferensen hur bra Marx teorier är som “analysverktyg” men sällan eller aldrig diskuteras hur Marx använde sin kunskap i det praktiska politiska arbetet. Marx var inte bara en framstående teoretiker utan också en handlingskraftig och revolutionärt sinnad person som kämpade för socialismen. Kampen för revolutionen och revolutionär organisering av arbetarklassen löpte som en röd tråd genom hela hans liv.

1842 blev Marx chefredaktör för en radikal tysk tidning i vilken han uppmanade läsarna till revolution. Tidningen förbjöds 1843 och myndigheterna ville utvisa honom eftersom han ansågs vara en “farlig människa”. 1844 flyttade han till Frankrike och deltog livligt i det sjudande livet bland de revolutionära grupperna i Paris. År 1845 blev han utvisad från Paris eftersom han återigen ansågs vara en farlig revolutionär. Han flyttade därefter till Bryssel och grundade en kommunistisk grupp. 1847 anslöt han sig till det hemliga propagandasällskapet Kommunisternas förbund och han skrev det Kommunistiska Partiets Manifest för deras räkning. I manifestet argumenterar han för att “proletariatet i kampen mot bourgeoisin … genom en revolution gör sig till härskande klass och som härskande klass med våld upphäver de gamla produktionsförhållandena …” . Efter att revolutionära strider utbrutit 1848 blev Marx utvisad från Belgien. Han återvände till Paris och for efter att revolutionära strider utbrutit även där till Tyskland där han blev reaktör för ytterligare en revolutionär tidning. Där kom han att ställas inför rätta 1849 och utvisades och tog sig därefter till London via Paris. År 1864 var han med och grundade den Första internationalen (Internationella arbetarassociationen) i London. Marx var drivande i organisationen och författare till dess första upprop och en lång rad av resolutioner, uttalanden och manifest. I 1871 års stadgar stod det “I sin kamp … kan arbetarklassen bara uppträda som klass, såvida den konstituerar sig själv som ett särskilt politiskt parti, i motsats till alla tidigare partier bildade av de besuttna klasserna. Detta organiserande av arbetarklassen till politiskt parti är oumbärlig för att säkra den sociala revolutionens triumf och dess slutgiltiga mål – klassernas avskaffande.”.

Nej till socialism?

Marx menade att det socialistiska samhället förr eller senare oundvikligen skulle ersätta det kapitalistiska. Produktionsmedlen skulle övergå i samhällets ägo, genom en »expropriation av expropriatörerna». Men detta kunde enligt Marx inte ske utan att klasskamp och genom den sociala revolutionen ledd av ett starkt parti.

Marx kamp för socialismen fortsätter än idag och den verklighet vi lever i ger oss tydliga förutsättningar för det politiska arbetet och ställer oss inför en rad mycket konkreta hinder. Efter att ha vistats i två dagar på konferensen är det samlade intrycket att det pågår en tävling bland föreläsarna i att ta avstånd från allt de som är nödvändigt för att den “sociala revolutionens triumf” faktiskt skall bli kunna verklighet.

Bör Marx idéer inte vara en teoretisk grundval för en rörelse?

En vanligt förekommande ståndpunkt bland föreläsarna tycks vara att man inte bör göra en “-ism” av Marx idéer. På ett praktiskt plan handlar “ism”-skapandet om att det är nödvändigt att sammanfatta Marx idéer för att kunna sprida dem så de kan bli en teroretisk grundval för en rörelse. Självklart finns det risk att man trampar fel i detta arbete men själva idén att man inte bör göra en “-ism” av Marx läror framstår som strikt efterblivet individualistisk. Ett politiskt kollektiv behöver enighet för att kunna röra sig åt samma håll och då blir “-ismen” nödvändig. “-Ismen” är däremot inte nödvändig bland dammråttor och kaffekoppar bakom en dataskärm. Allra längst i fördömandet av marxismen gick en högskolelektor som på en föreläsning stolt deklarerade att han funnit marxismen som en källa till själva ondskan.

Det onda våldet

En rektor tog i sitt anförande på konferensen tydligt avstånd från allt våld och det är hon inte ensam om. De flesta människor känner helt naturligt en avsky inför våldsutövning. Men bör man inte försöka tygla sina personliga känslor och försöka se nyktert på tillvaron? Vid en närmre eftertanke kan säkert de flesta hålla med om att de förtrycktas våld i kampen för sin befrielse inte är samma våld som de härskande använder för att upprätthålla exploateringen. Marx skriver i Kapitalets första band om våldets historiska roll: “Våldet är födslohjälpen åt varje gammalt samhälle, som går havande med ett nytt.” (Karl Marx, “Kapitalet”, b. I, s. 709.). Vågar vi prata om det?

Ett arbetarklassens parti för alla?

När tävlingen i att ta avstånd från “samhällsomstörtande” ståndpunkter når sitt klimax är det brukligt att uttrycka lite avsky mot “elitisterna”. Alla skall kunna vara med i arbetarklassens parti, “för så gör vi här i Sverige”. Men klarar verkligen ett parti “för alla” att genomföra “den sociala revolutionen”? Eller skulle ett sådant parti snabbt upplösas i de stormar och enorma svårigheter som uppkommer? Man kan få känslan att det är detta som hatet mot “elitismen” handlar om, att det aldrig skall få uppstå ett parti som kan leda den “sociala revolutionen”. Ve den som vågar förespråka att de som är beredda att ge lite mer skall sammansluta sig i ett särskilt parti som enligt Marx måste vara “raka motsatsen till de besuttnas partier”. Skulle det inte vara intressant att debattera vad Marx kan ha menat med detta?

Vi menar att dessa “svåra frågor” är viktiga att debattera idag när det ekonomiska och miljömässiga läget blir allt mer akut. Vi behöver inte bara analyser utan en rörelse som försöker vända upp och ner på samhället. Vi tillåter oss att ta Petter Nilssons uppmaning under konferensens inledning på allvar när han efterlyste fler i arbetet med att organisera konferensen nästa gång. Vi kan bidra praktiskt till nästa konferens och vi talar gärna om det i Marx gärning som försvann.

(Visited 25 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.