Om “Demokrati” och Diktatur

DEN “BORTGLÖMDA” MARXISMEN.
“Låt bourgeoisien fortsätta att i sina händer bevara hela den statliga maktapparaten, låt en handfull exploatörer fortsätta att utnyttja det tidigare, borgerliga statsmaskineriet! De val, som genomföres under dylika förutsättningar, tycker bourgeoisien, det är självklart, om att kalla för “fria”, “lika”, “demokratiska” val och “allmänna folkval”, ty dessa ord tjänar till att dölja sanningen, dölja att äganderätten till produktionsmedlen och den politiska makten stannar kvar hos exploatörerna, att det därför inte heller kan vara tal om verklig frihet, om verklig jämlikhet för de exploaterade, d v. s. för befolkningens stora flertal. För bourgeoisien är det fördelaktigt och nödvändigt att dölja den nuvarande demokratins borgerliga karaktär för folket, i att framställa den som en demokrati överhuvudtaget eller som “en ren demokrati”.

Lenin 1919. Några få nummer av berlintidningen Röda fanan[1] och wientidningen Lystringsropet (Weckruf)[2], organ för det tyska Österrikes kommunistiska parti, vilka anlänt till Moskva, visar oss att socialismens förrädare, som understött rövarimperialisternas krig, alla dessa scheidemänner, ebertar, austerlitzar och renner, får ett värdigt svar av de sanna representanterna för Tysklands och Österrikes revolutionära proletärer. Vi hälsar varmt de båda organen, som visar Tredje Internationalens vitalitet och tillväxt.

Huvudfrågan för revolutionen såväl i Tyskland som i Österrike är nu tydligen frågan: konstituerande församling eller sovjetmakt? Den bankrutterade Andra Internationalens representanter, alla från Scheidemann till Kautsky, går in för det förstnämnda och kallar sin synpunkt för försvar av “demokratin” (Kautsky har t. o. m. gått så långt !att han börjat tala om “en ren demokrati”) i motsats till diktaturen. Kautskys synpunkter har jag utförligt behandlat i den nyligen i Moskva och Petrograd utkomna broschyren Den proletära revolutionen och renegaten Kautsky. Jag skall försöka att i korthet framlägga det väsentliga i den tvistefråga, som nu praktiskt kommit upp på dagordningen för alla framskridna kapitalistiska länder.

Scheidemännerna och kautskyanerna talar om “en ren demokrati” eller om “demokrati” överhuvudtaget för att bedraga massorna och för dem dölja den nuvarande demokratins borgerliga karaktär. Låt bourgeoisien fortsätta att i sina händer bevara hela den statliga maktapparaten, låt en handfull exploatörer fortsätta att utnyttja det tidigare, borgerliga statsmaskineriet! De val, som genomföres under dylika förutsättningar, tycker bourgeoisien, det är självklart, om att kalla för “fria”, “lika”, “demokratiska” val och “allmänna folkval”, ty dessa ord tjänar till att dölja sanningen, dölja att äganderätten till produktionsmedlen och den politiska makten stannar kvar hos exploatörerna, att det därför inte heller kan vara tal om verklig frihet, om verklig jämlikhet för de exploaterade, d v. s. för befolkningens stora flertal. För bourgeoisien är det fördelaktigt och nödvändigt att dölja den nuvarande demokratins borgerliga karaktär för folket, i att framställa den som en demokrati överhuvudtaget eller som “en ren demokrati”, och scheidemännerna samt även kautskyanerna överger, då de upprepar detta, I själva verket proletariatets ståndpunkt och övergår till bourgeoisiens sida.

Då Marx och Engels sista gången båda två undertecknade ett förord till Kommunistiska manifestet (det var år 1872), ansåg de det vara nödvändigt att särskilt fästa arbetarnas uppmärksamhet på ‘att proletariatet inte helt enkelt kan ta det färdiga (d. v. s. det borgerliga) statsmaskineriet i besittning och sätta det i gång för sina egna syften, utan att det måste slå sönder, krossa det.[3] Renegaten Kautsky har skrivit en hel broschyr om “Proletariatets diktatur” men dolt för arbetarna denna ytterst viktiga marxistiska sanning och i grunden förvrängt marxismen, och det är förståeligt i att det beröm, som herrarna Scheidemann & Co. slösat på denna broschyr, var fullt förtjänt såsom beröm från bourgeoisiens agenter åt den, ‘som övergår på bourgeoisiens sida.
Att tala om ren demokrati, om demokrati överhuvudtaget, om jämlikhet, om frihet, om folkligt, då (arbetarna och hel”a det arbetande folket svälter, är utan kläder, ruinerade och utmattade av inte bara det kapitalistiska löneslaveriet utan också av det fyraåriga rövarkriget, median kapitalisterna och spekulanterna fortsätter att råda över sin rövade “egendom” och statsmaktens “färdiga” apparat, det betyder att driva gäck med de arbetande och exploaterade. Det betyder att göra våld på de 2run’dläggande sanningarna hos marxismen, som lärt arbetarna: ni måste utnyttja den borgerliga demokratin, såsom ett stort historiskt framsteg jämfört med feodalismen, men glöm inte för en minut denna “demokratis” borgerliga karaktär, dess historiska villkorlighet och begränsning, hys inte “en vidskeplig tro” på “staten”, glöm inte – att staten även i den mest demokratiska republik, och inte bara i en monarki, inte är någonting annat än ett maskineri för den ena klassens undertryckande av den andra.

Bourgeoisien är nödgad att hyckla och kalla den (borgerliga) demokratiska republiken för “allmän folkmakt” eller demokrati överhuvudtaget, eller ren demokrati, medan den i verkligheten utgör en bourgeoisiens diktatur, en exploatörernas diktatur över de .arbetande massorna. Herrarna av typen Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner (nu tyvärr med Friedrich Adlers hjälp) understödjer denna lögn och detta hyckleri. Men marxisterna, kommunisterna, avslöjar det och säger sanningen rättframt och öppet åt arbetarna och de arbetande massorna: den demokratiska republiken, den konstituerande församlingen, de allmänna folkvalen o. dyl. är i själva verket bourgeoisiens diktatur, och för att befria arbetet från kapitalets ok finns ingen annan väg än att utbyta denna diktatur mot proletariatets diktatur. Endast proletariatets diktatur är i stånd att befria mänskligheten från kapitalets förtryck, från den borgerliga demokratins lögner, falskhet och hyckleri, från denna demokrati för de rika, endast proletariatets diktatur är i stånd att upprätta en demokrati för de fattiga, d. v. s. göra demokratins välsignelser faktiskt tillgängliga för arbetarna och de fattiga bönderna, medan nu (t. o. m. i de mest demokratiska – borgerliga – republiker) dessa demokratins välsignelser är faktiskt otillgängliga för det arbetande folkets stora flertal.

Tag exempelvis mötesfriheten och pressfriheten. Herrarna av typen Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner intalar arbetarna, att de nuvarande valen till konstituerande församlingen i Tyskland och Österrike försiggår “på demokratiskt sätt”. Detta är en lögn, ty ( själva verket håller kapitalisterna, exploatörerna, godsägarna och spekulanterna i sina händer 9/10 i av de bästa byggnaderna, som är förmånliga för möten, och 9/10 av papperslagren, tryckerierna o.s.v. Arbetaren i staden samt lantarbetaren och dagsverkaren på landet är i själva verket avskilda från- demokratin såväl genom denna “heliga egendomsrätt” (bevakad av herrarna Kautsky och Renner, till vilka tyvärr också Friedrich Adler övergått) som också genom statsmaktens borgerliga apparat, d. v. s. genom de borgerliga ämbetsmännen, de borgerliga domarna o. s. v. Den nuvarande “mötes- och pressfriheten” i den tyska “demokratiska” (borgerligt demokratiska) republiken är en lögn och ett hyckleri, tv i själva verket är detta en frihet för de rika att köpa och korrumpera pressen, en frihet för de rika att dränka folket i de borgerliga tidningslögnernas gift, frihet för de rika att såsom sin “egendom” inneha herrgårdarna, de bästa byggnaderna m. m. dyl. Proletariatets diktatur kommer i att till det arbetande folkets förmån fråntaga kapitalisterna herrgårdarna, de bästa byggnaderna, tryckerierna och papperslagren.

Detta betyder ,att ersätta den “allmän folkliga”, “rena” demokratin med “diktaturen av en klass”, jämrar sig herrarna av typen Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner (tillsammans med deras utländska likatänkande, Gompers, Henderson, Renaudel, Vandervelde & Co.).

Det är icke sant, svarar vi. Detta betyder att ersätta bourgeoisiens faktiska diktatur (vilken diktatur hycklande döljs av den demokratiska borgerliga republikens former) med proletariatets diktatur. Detta betyder att ersätta demokratin för de rika med demokratin för de fattiga. Detta betyder att ersätta mötes- och pressfriheten för minoriteten, för exploatörerna, med mötes- och pressfrihet för befolkningens majoritet, för det arbetande folket. Detta kommer att bli en gigantisk, världshistorisk utvidgning av demokratin, en förvandling av den från lögn till Sanning, en befrielse av mänskligheten från kapitalets fjättrar, detta kapital som vränger och beskär varje borgerlig demokrati, t. o. m. den mest “demokratiska” och republikanska. Detta betyder att ersätta den borgerliga staten med den proletära staten, vilket är den enda vägen till statens bortdöende överhuvudtaget.

Varför kan man då inte :nå detta mål utan diktaturen av en klass? varför kan man inte övergå direkt till en “ren” demokrati? frågar bourgeoisiens hycklande vänner eller naiva småborgare och filistrar, som dragits vid näsan av den.

Vi svarar: därför att antingen bourgeoisien eller proletariatet kan ha avgörande betydelse i varje kapitalistiskt samhälle, medan småföretagarna oundvikligen förblir vacklande, kraftlösa, dåraktiga svärmare för en “ren”, d. v. s. en utanför klasserna eller över klasserna stående demokrati. Därför att man inte kan komma ifrån ett samhälle, i vilket en klass förtrycker en annan, annat än genom den förtryckta klassens diktatur. Därför att endast proletariatet är i stånd att besegra bourgeoisien, störta den, ty proletariatet är den enda klass, som är förenad och “skolad” av kapitalismen och i stånd att dra med sig den vacklande massa av arbetande, som lever ett småborgerligt liv, dra den med sig eller åtminstone “neutralisera” den. Därför att ‘endast pryda kälkborgare och filistrar kan drömma om samt bedraga sig själva och arbetarna med dessa drömmar om att skudda av sig kapitalets ok utan ett långvarigt och svårt undertryckande av exploatörernas motstånd. I Tyskland och Österrike har detta motstånd än så länge inte utvecklats Öppet, ty än så länge har inte expropriatörernas expropriering påbörjats. Detta motstånd kommer att bli förtvivlat och rasande, då en sådan expropriering påbörjas. Då Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner samt deras gelikar döljer detta för sig själva och för arbetarna förråder de proletariatets intressen och övergår i det mest avgörande ögonblicket från en position, som går ut på klasskamp och avkastande av bourgeoisiens ok, till en position, som innebär proletariatets samförstånd med bourgeoisien, “social fred” och exploatörernas försoning med de ‘exploaterade.

Revolutionerna är historiens lokomotiv, Siade Marx.[4] Revolutionerna ger snabb undervisning. Städernas arbetare och landsbygdens daglönare i Tyskland och Österrike skall snart förstå förräderiet mot socialismens sak från herrarna Scheidemann och Kautsky, Austerlitz och Renner. Proletariatet kommer att överge dessa “socialförrädare”, socialister i ord men förrädare mot socialismen i handling, såsom det i Ryssland övergav samma slags småborgare och filistrar, mensjeviker och”socialistrevolutionärer”. Proletariatet kommer att – desto snabbare ju fullständigare de nämnda “ledarnas” herravälde blir – varsebli att endast ett ersättande ‘av den borgerliga staten, det må vara den mest demokratiska borgerliga republik, med en stat ‘av Pariskommunens typ (varom den av scheidemännen och kautskyanerna vanställde och förrådde Marx talade så mycket) eller med en stat av sovjettyp är i stånd att bereda väg ’till socialismen. Proletariatets diktatur skall rädda mänskligheten från kapitalets ok och från krig.

N. Lenin

Källa: Moskva, den 23 december 1918. Pravda nr 2, 3 januari 1919.

ANMÄRKNINGAR
1 Röda fanan (Die Rote Fahne) – daglig tidning, grundad av Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg som huvudorgan för Spartakusförbundet och senare huvudorgan för Tysklands kommunistiska parti. Tidningen utkom från och med den 9 november 1918 i Berlin; den utsattes flera gånger för repressalier och förbud från regeringen Scheidemann – Noske. Den total förbjöds i och med att Hitler kom till makten år 1933 men fortsatte att utkomma illegalt. År 1935 flyttades utgivningen till Prag (Tjeckoslovakien); från oktober 1936 fram till hösten 1939 utgavs Die Rote Fahne i Bryssel (Belgien).

2 Der Weckruf (Lystringsropet) – huvudorgan för Tysk – Österrikes kommunistiska parti; utgavs i Wien från november 1918 till den 11 januari 1919.

3 Se Karl Marx och Friedrich Engels’ Det kommunistiska partiets manifest, band l av Marxismens klassiker. Sthlm, Arbetarkultur 1945.

4 Se Karl Marx’ Klasstriderna i Frankrike från 1848 till 1850.

(Visited 446 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.