Frifräsare eller kommunist?

Frifräsaren saknar genuin klasskänsla och förkastar därför kollektivets “jobbiga krav“.

Det enklaste som finns är att vara en “kommunistisk” frifräsare. Man snackar mycket och gör precis som man själv vill. Det är precis det som systemet vill att vi skall göra. Vi tänker främst på oss själva och förkastar alla “jobbiga krav” som kommer med att man ger löften till ett kollektiv.

Problemet är bara det att det blir liksom ingen kommunistisk rörelse om folk inte är beredda att ge några löften till kollektivet. Själva tanken med en organisation är att man kan agera gemensamt för de mål som organisationen har satt upp. Klassfienden har pengar och resurser att köpa sig folk som kan drillas till precis vad de vill. Vi kan bara hoppas på övertygelsen i våra argument.

Disciplin låter hemskt men det finns olika sorter, kadaverdisciplin och en annan medveten disciplin.

(Visited 45 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

6 thoughts on “Frifräsare eller kommunist?

  1. Clartéare

    Fast ett stort problem är att det idag inte finns något parti, som kan ge en fasthet och skapa disciplin. Är inte alla gånger så lätt att kämpa, när kampen så ofta tvingas ske utanför en rörelse.

    Många av de ni kallar "frifräsare" är personer som inte funnit något sammanhang, som initialt har ett intresse, som sätter sig in i frågor, men som trubbas av, blir slappa i avsaknaden av en revolutionär gemenskap.

    Dessa kommunistiska frifräsare är delvis ett symptom på ett underliggande problem: avsaknaden av ett äkta och levande kommunistiskt parti.

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Håller med men om man ser allting som processer, alltså varande i rörelse så blir det oerhört viktigt att hålla liv i den minsta lilla kommunistiska grupp och utveckla den. Ett verkligt sammansvetsat parti kan inte uppstå plötsligt utan verklig enhet uppstår i kampen när man kämpar tillsammans och skaffar sig kolllektiv erfarenhet. Det finns kommunister på många orter och vi som har vissa insikter har en skyldighet att försöka samla folk och utveckla kämpande kollektiv. Eftersom kampen måste föras med hjälp av en centraliserad organisation på nationell nivå så blir det naturligt att man ordnar kommunistiska konferenser och debatterar och utbyter erfarenheter som kan användas lokalt.

      Reply
  2. Amalthea

    Här håller jag helt med!

    Samtidigt finns det intelektuella, utan koppling till arbetarklassen, som faktiskt förjänar all heder. Myrdal är ett ex. Född i överklass (både den ekonomiska och politiska), rik och riskerar aldrig något i sina "äventyr", har egentligen aldrig jobbat en dag osv…. Men han har alltid stått upp för arbetarklassen, stött äkta revolter och berikat det här landet med en av få röster som får komma till tals i den sk offentligheten utan att fjäska för makten.

    det finns några till, men de är få.

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Myrdal är nog en av de största författarna i Sverige i modern tid och hans ställningstagande för socialismen och revolutionära rörelser har garanterat haft en stor betydelse för att det finns ett intellektuellt liv bortom den liberala hegemonin. Värre är det med hans inrikespolitiska ställningstaganden. Han var en del av att förstöra den kommunistiska rörelsen på 70-talet och han fortsätter att förespråka (i praktiken) att klasskampen skall ersättas med borgerlig nationalism. http://myrdalblogg.blogspot.com/2013/06/den-andra

      Reply
      • Clartéare

        Intressant tal av Myrdal, hade inte hört/läst det tidigare. Hans syn på nationen är nog inte helt ovanlig ens inom den sk radikala vänstern. Det är lite av en vattendelare. I anslutning till en tidigare artikel av er, om nationalism, bröt det ut en diskussion som tyfligt klargjore positionerna. Märkligt nog verkar många "kommunister" hålla fast vid en form av nationalism (stolthet över nationen osv).

        Vore för övigt intressant att höra mer om Myrdal och 70-talskommunismen, och vad ni menar att hans negativa inflytande bestod i.

        Reply
        • Redaktionen Post author

          Högern inom KFML/SKP, som Myrdal tillhörde, ville enas med VPK och sedan byte de klasskampen mot borgerlig nationalism. Med hjälp av Hoxa och Deng och deras olika efterföljare i Sverige så blev "maoism" liktydigt med borgerlig nationalism och konstiga högeravvikelser. Myrdal själv är antagligen rätt hårt kopplad till bilden av "maoismen" i Sverige. Detta bidrog sammantaget till att den maoistiska riktningen inom kommunismen i Sverige mer eller mindre begravdes vilket är allvarligt eftersom de idéer som Mao företrädde visar en väg framåt på olika områden. Vi skall försöka att dyka ner mer i vad som egentligen hände på 70-talet i den kommunistiska rörelsen på det ideologiska området.

          Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.