20 augusti 1968. Vi minns social-imperialisternas brutala invasion av Tjeckoslovakien

Sovjetiska stridsvagnar omgivna av folket som protesterade mot invasionen Vaclavplatsen i Prag den 21 augusti 1968.

 

För en förklaring av begreppet social-imperialism, se här.

 

Revisionisterna, den nya kapitalistklassen som uppstod i Sovjetunionen förvandlade Sovjetunionen från ett socialistiskt land till en imperialistisk supermakt. De tvingade de östeuropeiska staterna till underkastelse och de blev Sovjetunionens kolonier. Bulgarien, Ungern, Tjeckoslovakien, Östtyskland och Polen var Sovjetunionens kolonier. Från mitten av 50-talet hade dessa länder att välja på att stanna kvar som sovjetiska vasaller eller försöka bli självständiga eller bli dominerade USA-imperialisterna och deras västeuropeiska partners som Tjeckoslovakien försökte 1968.

År 1968 togs de tjeckoslovakiska kommunistpartiet tillfälligt över av en annan grupp kapitalister som var övertygade om att en mer lönsam framtid för den tjeckiska kapitalistklassen kunde hittas utanför den sovjetiska sfären. Ledda av den revisionistiske Dubcek inledde de vissa förändringar i den tjeckoslovakiska ekonomin. Samtidigt svängde de sig med tal omdemokrati” och lovade göra en del mindre reformerför folket (dock nästan uteslutande för småbourgeoisin). Dubcek och hans anhängare försökte ställa om ekonomin i linje med vad de kallade marknadssocialism”. Dess verkliga syfte var att “öppna ekonomin” för västerländska investeringar. En indikation på detta var att tjeckerna förändrade sin valuta från en standard baserad på den sovjetiska rubeln till en som hade direkt konvertibilitet med dollarn. Sovjetunionen kunde dock inte acceptera detta. De sovjetiska makthavarna brydde sig inte om huruvida tjeckerna provat några nya kapitalistiska ekonomiska “reformer”. ln själva verket var de nog glada över att tjeckerna experimenterat med kapitalistiska metoder vilka kunde skapa mer vinst för Sovjetunionen. Och i fråga om teorin”, var sovjetiska revisionisterna nog inte alltför bekymrade över tjeckernas försök att mer öppet främja liberalism i marxistisk täckmantel. Men de sovjetiska ledarna var inte beredda att förlora den politiska lojaliteten hos de östeuropeiska marionettpartierna. Det var oroliga för en möjlig “förlustav landet till förmån för den amerikanska och västeuropeiska imperialismen.

En koloni blir angripen av moderlandet

Social-imperialisternas invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968 var inte som interventionen i Ungern 1956, eftersom Sovjetunionen från 1956 hade förvandlats till en fullfjädrad imperialistisk supermakt. Dubceks regering företrädde inte det tjeckoslovakiska folket men ledarna i Sovjetunionen representerade en ännu mäktigare fiende. Och folket insåg verkligen detta. Faktum är att trots att Dubceks regering kapitulerade omedelbart och uppmanade folket att passivt lägga ned sina vapen så slog Tjeckoslovakiens folk tillbaka spontant och med stort mod.

Kommunister världen runt fördömde den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien och uttryckte sin övertygelse att det tjeckoslovakiska folket skulle komma att resa sig igen. Och den dagen när folket i Tjeckien och Slovakien frigör sig från imperialismens ok, idag främst amerikansk och tysk imperialism, är nog inte alltför långt borta.

(Visited 254 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

7 thoughts on “20 augusti 1968. Vi minns social-imperialisternas brutala invasion av Tjeckoslovakien

  1. Bulganov

    Problemet var väl att tjeckoslovakien började flirta med väst och därigenom bereda väg för direkt kontrarevolution. Förvisso fel av Sovjet att invadera men det det var inget progressivt i tjeckoslovakien heller, snarast kontrarevolutionärt.

    Slutligen: teorin om socialimperialisnen demolerades av mer kunniga på 70-talet, Tex I Klas Eklunds bok “är Sovjet kapitalistiskt?”
    Lenins fem kriterier för imperialism var i korthet inte uppfyllda.

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Somliga vill inte se sakernas väsen utan hänger upp sig på ytan. Deras ideologiska linje var rakt igenom borgerligt reformistisk, de började agera typiskt imperialistisk för att dominera (inte stärka) broderländerna, de angrep militärt Afghanistan, de övergick till att ha profiten som mål för produktionen. Att det tog ett tag innan kapitalexporten kom igång ordentligt samt omstruktering så att finanskapitalet fick en mer klassisk funktion är inte så konstigt. Ryssland har idag allt detta.

      https://www.marxists.org/svenska/lenin/1916/imper.htm

      “Men alltför korta definitioner är, om också bekväma, ty de sammanfattar det viktigaste, dock otillräckliga så snart man ur dem måste speciellt härleda ytterst väsentliga drag hos den företeelse, som det gäller att definiera. Vi måste därför – utan att glömma, att alla definitioner överhuvud taget har en villkorlig och relativ betydelse, då en definition aldrig kan omfatta de allsidiga förbindelserna hos en företeelse i full utveckling – ge en sådan definition av imperialismen, som innefattar dess följande fem viktigaste kännetecken:

      1. Koncentration av produktion och kapital, vilken uppnått ett. så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopolen, vilka spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.

      2. Bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet och uppkomsten av en finansoligarki på grundval av detta “finanskapital”.

      3. Kapitalexporten, till åtskillnad från varuexporten, erhåller synnerlig betydelse.

      4. Internationella monopolistiska sammanslutningar av kapitalister, vilka delar världen mellan sig, bildas.

      5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.”

      Reply
  2. bloggarbjorn

    Det finns en del intressant litteratur från den tiden som (ofta från en 'kinesisk' ståndpunkt) försökte förstå vad som hände i Tjeckoslovakien, Sovjet och andra stater. Innan invasionen har jag för mig att Bo Gustafsson (en av svenska KFML:s grundare) skrev artiklar just om den tjeckoslovakiske ekonomen Ota Sik och 'reformkommunismen'. I Sovjet hette motsvarigheten Libermann. Det var den sortens ekonomer som Stalin kämpade ned omkring år 1950, men som kom tillbaka några år senare och drev på mot en mer vinstinriktad ekonomi. Om man skall kalla det 'kapitalism' sätter jag ett frågetecken för, men som klassförhållandena utvecklades i Sovjet och dess förbundna stater så var det i alla fall en utveckling åt det hållet.

    Reply
  3. T

    Bland de mest okunniga analyser jag läst. En verklighetsbild helt utan nyanser, knappast vad vi som vill förändra behöver. Tvärtom, ett stort problem är just avsaknaden av förståelse för vad som gick fel. Men att fördumma genom att tex påstå att Sovjet styrdes av kapitelister är bara okunnigt, "ööö de var dumma, kapitalet är dumt, de var kapitalister". Skärpning!?

    Reply
    • Redaktionen Post author

      Verkligheten är motsatser i rörelse, inte nyanser i rörelse. Det är utgångspunkten i den marxistiska filosofin som även gäller för samhället. Klasskampen fortsätter under proletariatets diktatur, är inte det uppenbart? Hur kunde annars länderna som utgjorde Sovjetunionen bli kapitalistiska? Bara det faktum att de öppet förespråkade att profitjakten skulle vara central i produktionen säger väl något? Lenins texter om revisionismen är särskilt viktiga i vår tid. Allt är inte guld som glimmar. Vi måste se till klassinnehållet och inte bara till ytan. Detta är viktigt eftersom i detta ligger svaret på vad som gick fel. Man erkände inte att klasskampen fortsatte i hela samhället och i partiet som Stalin kallar monolitiskt i "Leninismens grunder". Kampen mellan vänster och höger, mellan marxism och revisionism fortsätter under socialismen och detta är ett uttryck för klasskamp. Vi fortsätter kampen med kulturrevolutioner.

      Reply
      • Amalthea

        Inlägget är helt berättigat, men ert svar visar verkligen hur tom analysen är. Klasskampens existens har inte att göra med om landet var kapitalistiskt eller inte. Det fanns klasskamp under feodalismen, i antiken och i alla tidigare samhällen. Likväl var inte dessa kapitalistiska.

        Sovjet var inte kommunistiskt, och egentligen inte socialistiskt. Men det innebär inte att det rörde sig om ett kapitalistiskt land, det var något annat. Notera också att benämningar som "statskapitalism" är helt meningslösa då det inte förklarar något eftersom all kapitalism (som existerat) varit bunden till och sammanflätad med staten.

        Ni talar om att det fanns profit i Sovjet – Ja, men det är inte en definition på kapitalism. Även den feodala världen hade profit, frågan är hur denna uppkom: om det skedde i form av mervärde genom handel med arbetskraft. Så var det inte i Sovjet.

        Är trist att Ni inte besvarar inlägg mer än med reflexmässiga påståenden.

        Börja med att lära er saker som faller i samma moraliska kategorier inte nödvändigtvis är samma sak.

        Och sluta att byta ämne! Det är oärligt och tar död på diskussionen, och ytterst viljan att förstå vårt nuvarande tillstånd.

        Och slutligen. Historien utvecklas, det finns kvalitativa skillnader. En analys gjort för ett sekelsedan är inte självklart tillämpbar idag. Vi kan lära av den, men inte nödvändigtvis anamma dess innehåll. Jag tillhör dem, och vi är få, som erkänner Stalins bidrag och ser genom borgarnas propaganda, men det är ändå fel att ta hans analys av kapitalismen som giltig. Vår kapitalism ser annorlunda ut: ingen av de stora teoretikerna förenklade till den grad att de enbart såg de stora motsatserna. Klasskamp finns i allt!

        Reply
        • Redaktionen Post author

          Jag kan förstå att det låter banalt men likväl så är det helt väsentligt att se utvecklingen i ljuset av huvudmotsättningen i samhället, i klasskampen. Begreppet "revisionism" har av förklarliga skäl "glömts" bort i Sverige. Varje slag av tänkande är stämplat med en klass märke och därför frågor vi oss vilken klass som tjänade på att Chrustjeviterna förkastade marxismen i alla väsentliga delar. Kan det vara för att de hade bytat klasståndpunkt? Och då är det bara en tidsfråga innan de helt har raserat det som byggts upp. Det är klart att de inte omedelbart raserade allt men likväl förde de en rakt igenom borgerlig politik i alla väsentliga frågor. Läste du artikeln om vardagslivet i socialimperialist-sovjet. Där radar författaren upp ett en del fakta som visar deras anti-proletära politik. Jag tror vi måste se bortom deras flaggviftande och "fånga" kärnan.

          Läs vad Mao skriver om huvudmotsättningen: https://www.marxists.org/reference/archive/mao/se

          "IV. THE PRINCIPAL CONTRADICTION AND THE PRINCIPAL ASPECT OF A CONTRADICTION

          There are still two points in the problem of the particularity of contradiction which must be singled out for analysis, namely, the principal contradiction and the principal aspect of a contradiction.

          There are many contradictions in the process of development of a complex thing, and one of them is necessarily the principal contradiction whose existence and development determine or influence the existence and development of the other contradictions. "

          Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.