21 augusti 1940. Trotskij dödas i Mexiko.

Lev Davidovitj Trotskij föddes i vad som idag är Ukraina 1879 och dödades den 21 augusti 1940 i Mexico City. Han var med i de ryska socialdemokraterna och blev bolsjevik efter februarirevolutionen 1917. Trotskij var folkkommissarie för utrikes ärenden (utrikesminister) 1917-1918. Som krigskommissarie var Trotskij ansvarig för grundandet av Röda armén och dess ledare under ryska inbördeskriget 1918-1920.

Trotskij hade ett stort ansvar under revolutionen i Ryssland men han hade många ideologiska konflikter med Lenin som i en text beskriver Trotskijs utveckling under en period. Lenin skriver att Trotskij stödde honom 1901-03. I slutet av 1903 blev Trotskij dock en ivrig mensjevik. År 1904-1905, lämnade han mensjevikerna och intog en oklar hållning. År 1906-1907 närmade han sig bolsjevikerna, och våren 1907 meddelade han att han kommit överens med Rosa Luxemburg. Efter det gick han återigen till höger och ingick i ett block med “likvidatorer” och därefter lämnade han detta block men spred fortfarande deras idéer. Trotskij var under en period (1903-04) mot att det revolutionära partiet skulle vara ett disciplinerat kampparti och skrev att:

”Partiets organisation kommer att ta själva partiets plats; Centralkommittén tar organisationens plats och slutligen intar en diktator Centralkommitténs plats …”.

Lenin förde en lång ideologisk kamp mot bl.a. Trotskij och 1914 skrev han:

“Den tjänstvillige Trotskij är farligare än någon fiende! /…/ Trotskij har ännu aldrig haft en bestämd mening i någon enda betydande marxistisk fråga, han har alltid ‘krupit i skydd’ av en eller annan meningsskiljaktighet och löpt över från den ena sidan till den andra. För närvarande befinner han sig i bundisternas och likvidatorernas sällskap.”.

Den ideologiska kampen mot Trotskijs idéer fortsatte och ledde fram till att han organiserade en hemlig opposition inne i Sovjetunionen. Han beskriver detta i sin självbiografi, “Mitt liv” som är läsvärd:

“Hemliga möten hölls på olika ställen (under 1927 -red) i Moskva och Leningrad. De besöktes av manliga och kvinnliga arbetare och studenter, som i grupper om tjugo till ett- eller tvåhundra samlades för att lyssna på någon företrädare för oppositionen. På en dag kunde jag gå på två, tre och ibland fyra sådana möten på en dag. Oftast hölls de i någon arbetares lägenhet. Två små rum fullpackade med människor och talaren på golvet mellan de två rummen. Ibland kunde alla sitta på golvet, men oftast hölls diskussionen stående, av brist på utrymme. Ibland kom representanter från den centrala kontrollkommissionen till dessa möten och krävde att alla skulle lämna rummen. De inbjöds att deltaga i diskussionen. Om de störde så kastades de ut. Allt som allt deltog omkring 20.000 personer på dessa möten i Moskva och Leningrad. Antalet ökade. Oppositionen förberedde med stor skicklighet ett stort möte i Tekniska högskolans samlingssal, som man hade ockuperat inifrån. Salen var fullsatt med 2.000 personer, samtidigt som en enorm folkmassa stod ute på gatan. Administrationen lyckades inte hindra mötet. Kamenev och jag talade i ungefär två timmar.”.

1927 blev Trotskij utesluten ur centralkommittén och partiet och på den 15:e partikongressen uteslöts “hela oppositionen” enligt Trotskij. 1928 blev Trotskij förvisad till centralasien (Alma-Ata ) där han bosatte sig. Han beskriver sitt fortsatta oppositionella arbete i sin självbiografi:

“Här är lite statistiska uppgifter ur min sons anteckningar: under perioden april till oktober 1928 skickade vi från Alma-Ata 800 politiska brev, varav ganska många stora arbeten. Antalet telegram var 550. Vi fick omkring 1.000 både långa och korta politiska brev, och omkring 700 telegram, främst från grupper av människor. Det rörde sig huvudsakligen om korrespondens bland de landsförvisade, även om en del brev sipprade ut i resten av landet. Av den korrespondens som skickades till oss fick vi under bästa månaderna knappt hälften. Dessutom fick vi åtta-nio hemliga postsändningar från Moskva, det vill säga hemligt material och brev som skickades med speciella kurirer. Vi skickade ungefär lika mycket på samma sätt till Moskva. Den hemliga posten höll oss informerade om allt som hände och gjorde det möjligt för oss att, om än med avsevärd fördröjning, kommentera de viktigaste händelserna.”.

Trotsky_almaata

Trotsky under förvisningen i Alma-Ata.

Till slut tröttnade tydligen partiledningen på att gruppen som hade uteslutits fortsatte sin verksamhet. Trotskij skriver:

”16 december (1928 -red) anlände ett specialombud från GPU i Moskva, och gav mig i denna institutions namn ett ultimatum: jag måste sluta att leda oppositionen, annars skulle åtgärder vidtagas “för att isolera mig från det politiska livet”. Frågan om att förvisa mig utomlands hade ännu inte uppstått. Såvitt jag förstod övervägde man bara åtgärder av inrikespolitisk karaktär.”

“16 december, gav GPU:s representant, Volinskij, i denna institutions namn mig följande muntliga ultimatum (nästan ordagrant): På senare tid har dina politiska sympatisörers verksamhet i hela landet antagit en klart kontrarevolutionär karaktär. De villkor under vilka du har placerats i Alma-Ata ger dig fullständig möjlighet att leda detta arbete. Med tanke på detta har GPU:s ledning beslutat kräva att du kategoriskt lovar att sluta med denna verksamhet. Om inte, så kommer ledningen att tvingas förändra villkoren för din tillvaro, kanske till och med fullständigt isolera dig från det politiska livet. I anslutning därmed kan frågan om att ändra din vistelseort komma att resas.”

1929 bestämmer sig partiledningen för att utvisa Trotskij (se självbiografin kap 44):

“20 januari kom han till mitt hus tillsammans med massor av beväpnade GPU-agenter, som spärrade utgångar och ingångar och överlämnade följande utdrag ur GPU:s protokoll från 18 januari 1929:
Behandlat: fallet medborgare Trotskij, Lev Davidovitj, åtalad enligt brottsbalkens artikel 58/10, för kontrarevolutionär verksamhet som tagit sig uttryck i organiseringen av ett olagligt antisovjetiskt parti, vars aktivitet på senare tid inriktats på att framprovocera antisovjetiska aktioner och förbereda väpnad kamp mot sovjetmakten.
Beslutat: att medborgare Trotskij, Lev Davidovitj, ska utvisas från SSSR:s territorium.”.

Trotskij själv förnekar bestämt att hans grupp skulle ha förberett väpnad kamp. Författaren Michael Sayes beskriver i boken “The great conspiracy against Russia” hur ett parti kallat Industripartiet vid denna tid samarbetade med kapitalister och tsarister (Torgprom) utomlands för att störta kommunisterna och genom sabotage förbereda en väpnad intervention. Trotskijs oppositionsverksamhet passade säkert väl in i deras planer och de stora amerikanska tidningarna kom senare att med skadeglädje publicera Trotskijs negativa artiklar om Sovjetunionen.

Den 23 augusti 1940 dödades Trotskij i Mexico. Detta beskrivs ingående i boken “Direktoratet” av dåvarande “spionchefen” i Sovjetunionen, Sudoplatov. Han skriver i boken att han fick order av partiledningen i Sovjetunionen att genomföra en operation som skulle leda till Trotskijs död.

 

(Visited 423 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

3 thoughts on “21 augusti 1940. Trotskij dödas i Mexiko.

  1. Björn-Olav Kvidal

    Hossi Anna Davidsson 2015/02/17 at 03:30 skrev:
    “Din citatsamling på slutet kan uppfattas som fånig.”

    Kan uppfattas? Nej, det är inte fånig eftersom bolsjevismen (leninismen & trotskismen) handlar om att etablera en partistat i ett land med fraser om internationalism där ledarskapet och i praktiken eliten skulle ha makten över mervärdet i samhället. En sådan maktstruktur betyder i praktiken att partiets ledarskap blev kollektiva ägare till produktionsmedlen och det mesta av den övriga ekonomin, dvs en struktur där den samma partieliten manifesterar sig som härskande klass via ett statskapitalistiskt system.

    Stalinismen gick ett lite steg längre även om alla former för förtryck under Stalin också fanns under Lenin och Trotsky med undantag för en typ av förtryck: under Lenin och Trotsky blev inte partimedlemmar likviderade på grund av politiska åsikter. Däremot kunde man bli skjuten om man agiterade starkt mot bolsjevismen. Stalinismen hade en mytisk tro att det räcker med nationens egen kraft för att socialismen och ett klasslöst samhälle ska färdigbyggas. Bolsjevismen trodde vägen gick via en hegemonistisk partistat som hade ‘rätt’ att sätta åsido massornas fria organisationer med statselitens. Alla vet vart allt detta slutade; med arbetar- och folkrådens slutgiltiga krossande där ‘the point of no return’ var då Kronstadt-basen krossades i mars 1921.

    I praktiken förnekar båda bolsjevismen och stalinismen den internationella socialismens materiella berättigande och reducerar den till en nationalpatriotisk kraft för att försvara partidiktatur i ett land under vaket överinseende av det ‘rätta’ partiet, med dom ‘rätta’ ledarna som sade dom ‘rätta’ politiska fraserna. Vägen till ett statslöst världssamhälle utan klasser går inte via att staten har nästan all makt med en politisk elit som sitter i toppen och dirigerar massorna i tron att massorna inte vet sitt bästa, men ska ledas, fostras och utbildas av den samma eliten som ensam sitter vid maktens bord. Det leder helt fel! Lenins och Trotskys maktstrukturer skiljer sig inte så mycket från strukturerna i Italien under Benito Mussolini eftersom också där hade staten med polisiära och militära medel krossat den arbetande befolkningens egna frivilliga strukturer. Bolsjevismen hämtade sitt politiska tankegods från den franska jacobinismen. Tyvärr, kan man säga. Den försökte lyfta massorna kamp mot världskapitalismen med en gammal borgerlig metod som ledde hel fel med dom få som leder dom många.

    Varken privatkapitalism eller statskapitalism
    För demokratiska arbetar- och folkråd mot all stats- och partimakt.

    Björn-Olav Kvidal,
    Stockholm
    https://gegen-kapital-und-nation.org/page/links/

    Reply
  2. Hossi Anna Davidsson

    Kvidal! Du svarar inte Turessons motfrågor utan fortsätter en slags monolog. Att gräva ner sig i hur Lenin, Trotsky och Stalin stod emot varandra i olika stridsfrågor är exegetik (bibeluttolkning). Eftersom bolsjevikpartiet förde en öppen debatt, särskilt under Lenins levnad och under större delen av 20-talet, är det enkelt att identifiera olika ståndpunkter vid olika tidpunkter. Det är i och för sig intressant att det fanns tre linjer i fråga om en separatfred med Tyskland 1918, men lika intressant är att det fördes en debatt i centralkommittén om detta, varav en del var offentlig. Lenins linje segrade till slut, men det var alltså efter diskussion.

    Din citatsamling på slutet kan uppfattas som fånig. Turesson påstår ju att socialismen inte kan segra i ett enskilt land, d.v.s. övergå till det kommunistiska stadiet. Den avgörande frågan är i stället om man ska börja bygga socialismen i ett enskilt land, och den frågan kan bara besvaras jakande.

    Reply
  3. Björn-Olav Kvidal

    Envar som har läst politisk historia a vet att det inte var några grundläggande skillnader mellan Lenin och Trotsky efter att båda i april och maj 1917 kom tillbaka till Ryssland från exil. Skillnaden mellan Lenin och Trotsky var taktiska i sak för att säkra makten till partiet och partistaten som båda förstod som “proletariatets diktatur” eftersom partiet antogs vara det högsta stadium av proletärt klassmedvetande.

    I Lenins testamente föreslog Lenin att Stalin skulle avlägsnas från sin maktposition som partisekreterare. Men Lenin hade inga motsvarande förslag om Trotsky. Hur reagerade Trotsky på Krupskajas framläggande av Lenins testamente? Han reagerade med att motsatte sig att Stalin skulle avlägsnas även om han höll med Lenin i sak. Trotsky motsatte sig också att Lenins testamente skulle offentliggöras. Så sent som i januari 1925 skrev Trotsky en artikel i partitidningen Pravda att det inte var några politiska motsättningar mellan Stalin och honom själv. För att förstå en sådan position måste man gå till Trotskys och Lenins politik fram till Lenins död. Båda kämpade mot den så-kallade “vänster”-oppositionen i partiet, motståndare av fria val i sovjeterna och anhängare av att företagen skulle ledas av direktörer som var utnämnda av den högsta ekonomiska makten som heller inte själv var vald av arbetare och den arbetande befolkningen. Allt handlade om att bevara maktapparaten. Trotsky uppvisade i kampen mot Stalin en typisk byråkratiskt attityd oavsätt vad olika trotskistiska partier och organisationer vill få oss att tro. Till varje pris skulle den politiska debatten hållas dold för massorna:

    http://libcom.org/library/the-bolsheviks-and-workers-control-solidarity-group .

    Det ska sägas att Marx förstod ‘proletariatets diktatur’ som arbetarklassen i allians med andra arbetande klasser och skikt dikterade samhället eftersom alla klass-samhällen är ett slags klassdiktatur med fredliga eller våldsamma medel. Den analysen bekräftas i Marx artikel om Paris-Kommunen. ‘Proletariatets diktatur’ är inte ett bra sätt att beskriva en övergångsperiod till ett klasslöst icke-diktatoriskt världssamhälle. Det är maktrelationerna i ekonomin där vanliga arbetare, tjänstemän och andra arbetande människor måste ha det direkta ägande av alla f.d. kapitalistiska bedrifter med frihet för annan icke-kapitalistisk verksamhet utan statsmakt som betyder något tillsammans med direktmakt i de politiska institutionerna. Det ska sättas i centrum med internationaliseringen av klasskampen:

    V.I.Lenin, November 14, 1917:
    “Trotsky long ago understood that a union with the Mensheviks was impossible, and since then there has been no better Bolshevik.”

    “Lenin wrote as follows on the matter, both in Pravda and Izvestia, in February, 1919:
    The Izvestia of February 2, 1919, published a letter from a peasant named Gulov, who raises the question of the relations between our workers’ and peasants’ government and the middle peasantry, and states that there are rumors spread about to the effect that there is no harmony between Lenin and Trotsky, that there are great differences of opinion between them, and precisely in the question of the middle peasantry. Comrade Trotsky has already replied in his Letter to the Middle Peasants, published in the Izvestia on February 7. Comrade Trotsky states in his letter than the rumors of differences between me and him are the most monstrous and wicked lies, spread abroad by the landowners and capitalists or their willing and unwilling accomplices. I for my part fully endorse the declaration thus made by Comrade Trotsky. There are no differences between us, and with reference to the middle peasants there are not only no differences between me and Trotsky, but no differences in the whole Communist Party, of which we are both members. Comrade Trotsky explains in his letter, clearly and in detail, why the Communist Party and the present workers’ and peasants’ government, elected by the Soviets and composed of members of the party, do not regard the middle peasantry as their enemies. I give my signature doubly to everything said by Comrade Trotsky.”
    https://www.marxists.org/archive/trotsky/1926/11/answer2.htm

    *

    Värd att läsa för alla politiska “vänster”-riktningar:

    http://libcom.org/library/contradiction-trotsky-claude-lefort

    *

    V.I.Lenin, Virksomhetsrapport for folkekommissarienes råd, 3. sovjetkongress 11. januar 1918:
    “Det er sant at sosialismens sluttlige seier er umulig i ett enkelt land.”

    “Of course is a complete victory for socialism in one country impossible.” (Collected Works, book 26, pp. 470-471, 3rd soviet congress, January 1918.)

    “It is true that the final victory of socialism is impossible in a single country.” (Report to the council of people’s commissaries, 3rd soviet congress, 11th of January 1918.)

    V.I.Lenin, Collected Works, bind 26, side 470-471, sovjetenes 3. kongress januar 1918:
    “Naturligvis er en sluttlig seier for sosialismen i ett land umulig…” Men for Lenin utelukket det ikke “… et levende eksempel, å starte med arbeidet i noe land er mere effektivt enn hvilke proklamasjoner og konferanser som helst – det er slikt som inspirerer de arbeidende massene i alle land.”

    V.I.Lenin, Collected Works, bind 27, side 412, 26. mai 1918:
    “Vi lukker ikke våre öyne foran det faktum at vi ikke alene med våre egne krefter, skulle kunne fullföre den sosialistiske revolusjonen i ett land, selv om dette land var vesentlig mindre tilbakeliggende enn Russland.”

    “The final victory of the socialist revolution is unthinkable in one country. It claims the most active cooperation between at least several developed countries – and this circle does not include Russia.”
    (Collected Works, book 28, p. 151, the 6th soviet congress, 8th of November 1918.)

    http://www.bevegelsen.no/forumet/view.php3?key=1129566748&bn=bevegelsen_sosialisme&site=bevegelsen

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.