Att förstå Sovjetunionen bättre

Den kanske viktigaste angreppspunkten i kapitalisternas ideologiska attacker mot socialismen är socialismen i Sovjetunionen. De letar efter fel och lyfter på varje tänkbar sten för att hitta något och drar sig inte för att använda gamla nazi-källor för att få “sanningen”.

Socialismen i Sovjetunionen var en stor framgång men för att förstå hur det kunde sluta med afghanistankrig, brödköer och hela blockets sammanbrott måste vi först klargöra frågan om vad socialismen är och när den fanns i USSR? Denna text vänder sig både mot den “rena” antikommunismen och revisionismen som i väsen alltid är antikommunistisk.

Socialism
Socialismen är det samhälle som efterträder kapitalismen på vägen till kommunismen. Det är ett samhälle där proletariatets diktatur råder till skillnad från kapitalismen där borgarklassens diktatur råder. Socialismen genomförs i hård kamp och genom kommunisternas strävanden i alla länder och kommunismen är kommunisternas slutmål.

I socialismen måste den proletära staten (diktaturen) vara stark med ett statligt ägande av produktionsmedlen och kontroll över gevären men i kommunismen dör staten bort för att det ej längre finns klasser och krig.

Framgångar
Oktoberrevolutionen 1917 lyfte Ryssland och sedan de övriga sovjetrepublikerna ur fattigdom och armod och befriade miljoner fattigbönder ur livegenskap och träldom. Tsarismen, som var Europas gendarm och “förtryckets mörkaste land”, kullkastades och bolsjevikerna tvingade fram ett slut på världskriget som satte världen i brand.

I det socialistiska uppbyggandet reste man en efterbliven feodal men imperialistisk jordbruksnation till en supermakt som utmanade det imperialistiska lägret på land och till sjöss och i rymden. De byggde upp ett land som var slaget i ruiner av de fascistiska horderna och de skapade enorma förbättringar för folket. Skolor bygdes och analfabetismen utrotades, minoritetsfolk fick sina rättigheter respekterade osv. Det fanns naturligtvis problem såsom korruption och det bildades ett nytt skikt av byråkrater som fick mer och mer makt och rikedom. Detta skikt fjärmade sig från folket och såg mer och mer till sina egna intressen. Stalin och många bolsjeviker kämpade mot dem och frågan togs på stort allvar till exempel på den 19:e partikongressen. Eftersom klasser och klasskamp existerar under socialismen får man aldrig ta ner garden och känna sig bekväm.

Kontrarevolutionär statskupp
I Sovjetunionen existerade socialismen men inte så länge som många tror eller vill tro. Kamrat Stalin dog under oklara omständigheter 1953 och efter det fortsatte klasskampen ännu hårdare och genom ränker och intriger uppbackade av armégeneraler grep Nikita Chrustjov makten först i partiet sedan i staten. Socialismen avskaffades 1956 i och med revisionisternas maktövertagande. SUKP:s tjugonde Partikongress och Chrustjovs s.k. “hemliga tal” den 24:e februari 1956 kan utnämnas som ett datumet för denna kontrarevolutionära statskupp men processen var längre än så. Det blev en revisionistisk statsmonpolkapitalism av Sovjetunionen och makten koncentrerades kring ett fåtal byråkrater som följde kapitalismens väg till imperialism. De insisterade i att kalla sig kommunister och levde på SUKP:s enorma prestige och kunde på så sätt behålla ett starkt stöd inom och utom landet. Socialism förblev kvar i ord – imperialism blev deras handling. Sovjetunionen förvandlades till socialimperialism, de satte profiten som uttalat mål för produktionen och trykte ner arbetarklassen med våld. Denna imperialistmakt fortsätter än idag som den ryska imperialismen. Denna ryska imperialism ses av vissa som bra då den kan fungera som “motpol” till USA men de är av samma skrot och korn och kommunister behöver inte någon “herre”.

(Visited 139 times, 1 visits today)

Dela denna text.

PinIt

Leave a Reply

Your email address will not be published.